måndag 2 september 2013

Koll på barnens mobiler och internetanvändande?

Hamnade i ett läge på en fest förra helgen där ett gäng mammor började prata om att de går igenom sina döttrars telefoner så där i smyg med jämna mellanrum. Var helt ensam i gänget som sa att tanken inte föresvävat mig. Stödde mig på argument om integritet och att jag absolut inte skulle ha velat att mina föräldrar läst mina brev när jag var tonåring. Upptäckte snabbt att jag var otroligt ensam om att ha en tio-åring som inte har mobiltelefon också. Konstaterade att både Storebror och Storasyster har datorer som vi inte har handfast koll på. MÅSTE man ha det? Att kolla i smyg, är det ok? Vad gör man med informationen? Brister inte tilliten av smygkoll? Är det meningen att föräldrar ska ha björnkoll på allt rent handfast eller ska man försöka resonera med barnen och låta dom, precis som vi själva gjorde, göra en del missar och lära sig, även om det nu är på detta vådliga internet. (Vem har inte skrivit lappar, skickat brev eller vykort eller ringt telefonsamtal som man ångrat bara såå mycket??)

Pratade med en man på bussen idag som berättade att han ska få sitt andra barn. Coolt. Fast vi konstaterade att vi är i olika faser av livet. För hans del handlar det om att hålla koll och vara tillgänglig ett par år till. För min del handlar det också om att vara tillgänglig men på ett annat sätt. Kollen får man (i viss grad) av att resonera med barnen (oftast på kvällen), inte genom att vara där allt händer hela tiden. När jag sa att det också handlar om att släppa litegrann och låta barnen prova vingarna så rös han. Jag log och sa att det fixar sig. Efter ett tag ser man anlagen till vingar och sen måste man hålla tummarna och låta dom veckla ut dom lite. Ha tillit till att de klarar att provflaxa, kanske krascha lite och sen återkomma och vila upp sig en aning innan de ger sig ut igen.

Ibland tänker jag (men det kanske är mopsigt tänkt) att det där med jättekoll handlar om avsaknad av tillit. En stor del i att låta barnen växa upp och utvecklas handlar som jag ser det om att lita på barnen och omvärlden. Världen är ungefär lika farlig som förr. Det är inte konstigt att min busskompis inte känner tillit än eftersom han inte är i det läget än men vi som har barn som ska börja ta sig ut i livet (och i mobiler och på nätet) behöver jobba på tilliten. Barn ska ut och upptäcka världen och hur den är, inte något tillrättalagt av mamma redan kontrollerad variant.

Som en liten vink om allt detta fick jag en fantastisk länk av Mannen idag, här. Jösses, den måste funderas på och spridas. Hm, kanske skulle man prata med LoL med Lillebror och kolla lite mer på Lillasyster och Storasysters damer på moviestar planet... Funderar också på att anta Storebrors erbjudande och göra sig en "gubbe" på World och Warcraft och få en personlig guidning. Han skulle tydligen till och med kunna flyga runt med mig på ryggen en stund. Kanske skulle jag precis som barnen lära mig mer engelska och det kan ju vara en upplevelse, jag menar det är ju inte direkt narkotika så varför inte? Så att man för en gångs skull vet vad man pratar om ;-). Däremot har jag inte några planer på att kolla några mobiler eller internet historik. Ha en trevlig kväll!

7 kommentarer:

Anonym sa...

Intressant, vi kollar inte heller men försöker snacka. Klart det är scary med större barn men häftigt också. Man vill ju att dom ska klara sig själva till slut o då måste man släppa lite men visst fan är man rädd. Klok länk / Krill

Grodmamman sa...

Vi kollar inte heller barnens mobiler utan pratar mycket om vad man gör på internet istället. Att man ska försöka innan man skriver eller lägger ut en bild. Dottern som även har instagram har jag verkligen fått förklara för vad det kan bli för konsekvenser om man lägger ut bilder och att man inte alltid skall göra som man blir tillfrågad. Tror också på att man måste ha tillit till sina barn och att de också måste få göra en del misstag på vägen.
Kram

minna sa...

För mig är min sons mobil en billig livförsäkring (låt mig inbilla mig om att den är billig) Han kan ringa på hjälp dygnet runt, och jag kan alltid få tag i honom. Vi har även en tjänst från lociloci så att vi alltid kan se vart vi är på ett ungefär!! Nu brukar han kolla mest om jag är hemma eller på jobbet när jag inte svarar. Kan inte ha telefonen på om jag är på jobbet och då vet han det på en gång. Ibland har jag dubbelkollat att han är där han säger sig vara en lördag natt. Lite extra trygghet. Upp tills han var fjorton brukade jag snabbt kika på hans dator eller mobil. Mest för att ha lite koll, men läste inte genom privata sms med vänner osv...

mammaxtre sa...

Ja du hur gör man för att göra rätt.

Tyvärr lägger barnen ofta upp bilder som inte är okey, tänker sig inte för osv. Tyvärr utnyttjas och luras barn av vuxna vilka utmålars sig att vara barn själva. Tyvärr så vandrar bilder iväg och så vidare. För oss oskyldiga bilder i badkläder osv är ett exempel på bilder man inte skall lägga upp.

Det är bra att ha koll och bra att föra samtal om nätanvändning och förklara varför det är av stor vikt.

Ha det gott

KaosJenny sa...

Mm Krill, rädslan finns där men man får hålla emot. Klokt att resonera med barnen (även om jag misstänker att en modern 15 åring vet mer om internet och dess konsekvenser än jag ;-)
Härligt att höra att vi är fler som inte kollar utan resonerar istället Grodmamman
Jo minna, klart att mobiler är extra koll och trygghet. Kul att se olika resonemang i frågan och intressant att du släppte vid 14 år..
Mm mammaxtre, det är lätt att det blir tokigt men jag har börjat tänka att det numera finns så oerhört mycket på nätet så att misstag också kan drunkna i nätfloden. Det går ju hitta mycket mer naket och galet än det som någon 13-15 åring skulle lägga ut... Men precis som du säger så är det svårt.
Kul att höra era åsikter, Kram på er

Lantmusen sa...

Ett ständigt aktuellt ämne. Men det är också svårt att komma med några definitiva svar. Det gäller att inte vara för snäll, samtidigt är det viktigt att visa förtroende. En viktig fråga hur som helst som jag garanterat kommer ta upp på min blogg.

KaosJenny sa...

Mm, Lantmusen, att vara förälder nu ger allt en massa utmaningar...
Kram