Igår uträttade jag en massa underverk på jobbet. På eftermiddagen började jag frysa så där ända in i märgen. Värre och värre blev det. Ont i kroppen inifrån. Väl hemma var det bara att släppa allt och masa sig i säng. Låg som en slips hela kvällen. Försökte titta lite på hockeyn. Kände att det var en outhärdligt skränig tillställning. Barnen kom förbi och kramade mig, skrattade åt hur varm jag var. Lillebror sa att enda anledningen till att man skulle vilja sova bredvid mig var om man ville bli stekt.
Mannen pysslar om mig och säger skrattande att jag har en mancold eftersom febern inte är så hög som man tycker att den borde. En sån där sak som man brukar skoja om på det där klumpvisa sättet (tryck gärna på mancoldlänken, vab frossa och piffsjuka finns också beskrivet). Karlar och förkylningar ni vet. Värre än vilken förlossning som helst. Grejjen är att jag, när jag tänker på saken tror att det vore bra om vi tillät oss ha mancold allihop. Jag tror att många ignorerar sina känslor och trotsar sin kropp på tok för länge. Man tänker att man är oumbärlig på jobbet och hemma. "Det passar inte nu" så man slänger i sig ett par alvedon och kör vidare. Med goda intentioner rätt in i kaklet.
Jag tror stenhårt på att kroppen försöker berätta något för en när man har ont någonstans. Cancer och allsköns annat elände är en sak men såna här små vanliga åkommor. Ont i huvudet, , knän, axlar, feber, ryggbesvär, förkylning, magsjuka osv kommer ofta när man vilat för lite, drivit och burit för mycket. Så nej, det är nog ingen slump att jag blir förkyld just nu, det har varit lite mycket ett tag. Kanske har jag ägnat mig för lite åt konsten att uppskjuta det oundvikliga, vilket jag brukar vara en stjärna på (prokrastineringens ädla konst).
Idag känner jag mig lite bättre och jag funderade ett tag på att åka till jobbet men nej. Det är klokt att respektera sin kropp. Skippa alvedonet och bara vila sig i form. Käka en näve chips till lunch och bädda ner sig. framför tv:n. Slötitta lite på Sagan om ringen och låta handbromsen vara i. Låta sig pysslas om när familjen kommer hem.
Igår tyckte jag lite synd om mej själv men sen insåg jag det patetiska i det hela. Det finns definitivt de som har det värre på alla plan. Jag är sjuk så sällan så jag vet inte ens hur man gör när man sjukskriver sig. Sist hade jag feber en lördag. Det här går över och är antagligen något jag behöver. Nu, nästa ringenfilm. VARM kram till er allihop
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ligga som en SLIPS...har aldrig hört det uttrycket förut. Riktigt roligt!
Nä, ibland bara måste man ta det lugnt. Vila! Och man får faktiskt tycka synd om sig själv. Krya på dig!
Javisst,bra att du bromsar i tid och ägnar dig åt att må bra. Jag är helt säker på att det är kroppens försvarssystem. Men det säger ju också en del att du måste bli sjuk för att tillåta dig att koppla av. Om jag känner igen mig? Jo gissa!
En näve chips till lunch låter ju faktiskt riktigt bra. I alla fall när man är sjuk. Ta det lugn och krya på dig. Men inte för snabbt, passa på att njuta av att inte göra något. Låt familjen pyssla om dig ett tag nu.
Kram =)
Du har så rätt, kroppen säger ifrån när den inte orkar mer. Tragiskt nog är vi många som kör på alldeles för länge, så att kraschen blir än värre när den väl kommer. Jag har tagit ut komp imorgon, ska bara på ett möte först, bara för att kunna ta hand om mig lite.
Krya på dig!
Kram
Tack kalebass, jo, uttrycket ligga som en slips är rätt talande och det klart man ska tycka synd om sig ibland..
Mm Eva S, oftast brukar jag kunna bromsa innan jag känner mig hängig men nu gick det tydligen inte, men man lär sig mer för var dag :-)
Jajjemän libra, en näve chips till lunch är underbart och jo, jag har njutit av att inte göra något och famljen har verkligen pysslat om mig :-)
Hoppas du har det bra på din kompdag Grodmamman. Det är klokt att vila upp sig innan krasch.
Stor Kram till er alla
Skicka en kommentar