Givande och tagande...

Lillebror jag just bjudit på egenhändigt skapad omelett med oregano och citronpeppar. 9 år och stolt som en tupp, bjuder laget runt och konstaterar att han kan göra mer om det behövs. Vilken fröjd för alla, Lillebror bidrar också.

Och det påminner mig om att människor mår bra och blir nöjda av att ge och känna att de bidrar. Oavsett vad nuvarande politiker säger så har jag till exempel aldrig träffat någon som är nöjd med att bara vara sjukskriven eller uppbära försörjningsstöd (socialbidrag). Och tro mig, jag har träffat många. Alla vill de göra någonting, litegrann. Har förstås träffat en del som är uppgivna eller inte kan men jag har aldrig träffat någon utan önskan.

På samma sätt inser jag att de trevligaste och nöjdaste människorna jag känner är generösa människor. Människor som tänker att "what goes around comes around". Såna som förstår att livet är ett givande och ett tagande. Människor som ger med en varm hand. Ibland ger man och ibland får man. Hur häftigt som helst. Med risk för att sticka ut hakan ordentligt är jag själv en mycket glad skattebetalare. Jag tycker att vi får mycket för skatterna (och om man inte får det är man lyckligt lottad). Har man fött fyra barn och har nära och kära som åkt ambulans, utbildat sig och får plogade vägar utan att det påverkar ekonomin nämnvärt är det lätt att vara en nöjd... Råkar även vara så att både min och Mannens lön kommer från skatter...

På Facebooks bytes bortskänkes kan man ha riktigt kul. Generositet och miljötänk i ett. Mitt skrot blir någon annans skatt. Bäst är bytena, då blir alla nöjda. Jag har bytt allt möjligt. Framkallningsapparat mot köttfärs. Spjälsäng och grind mot korvstroganoff och kakor. Garderob mot kakor och gympaskor. Ryggsäcken tänkte jag ge bort den men hon som fick den blev så nöjd så hon kom med en älgstek. Minst nöjd var hon som fick ett par småcyklar och lite diverse andra ute-barnsaker (jag log, stackars hon men jag blev av med sakerna). Alla andra har lett riktigt stort. Jag ger mig rackarn på att de på den sidan är nöjdare än de som är på köpes säljes. Där finns ju alla chanser att någon känner sig lurad eller att man lurat någon. Nu har den här bott klart hos oss. Loftsängen har varit otroligt bra men vi är klara med den. Fyra barn senare. Ska bli mig en fröjd att skicka den till någon annan som kan försöka leka den sönder och samman, ha föreställningar, klättra på den och älska den vidare. Riktigt skönt att inte behöva tänka att jag ska "tjäna något" på den. Vi köpte den, använde den och behöver den inte längre. Frågan är vem som kommer att bli gladare, jag eller den nya familjen. Nu ska jag ut och skotta så att vi kan sitta vi trädgårdsmöblerna i vårsolen. Kärlek till er alla :-)