lördag 30 mars 2013

Aghhhh....

Att få ut sex personer genom en dörr kan ta hur lång tid som helst. Några bråkar, någons skor har plötsligt blivit för små o när alla är klara går någon på toa. Och då har vi ju inte fått in alla i bilenoch bråkat om vem som ska sitta var än. Sen måste vi förstås vända efter glömda grejer också. Vi ses om en miljon år . Glad påsk på er...

fredag 29 mars 2013

Glad Påsk a´ la´ Kaosfamiljen

Jag vet att en del av er gör vackra påsk-stilleben, påsk-städar och påsk-planerar. Här gör vi inte det. När det gäller påsk-pynt gör vi som med julgranen. Låter de barn som känner sig manade sköta det. I år dök en fullständigt ny företeelse upp. En påsk-sköldpadda.
Dessutom återanvände vi tydligen lite stjärnor och hjärtan från i julas. Ett porträtt av morfar och en liten tecknad tupp med stövlar som bajsar påskägg är också ny för året. Fråga mig inte vad den där saken med en flirtkula, tandpetare och en knäckform är. Tjusigt i alla fall. Barnen är mycket nöjda med vårt påskris. Jag känner redan nu hur jag kommer att sakna det när barnen inte kan högtidspynta åt mig. Jag kommer att få lov att låna mig något pynt-barn helt enkelt.

Tack för alla peppande kommentarer. Lite ta det lugnt gav att energin är tillbaka. Igår natt-tapetserade vi ett rum Mannen och jag. Tacksam över att vi inte håller på med renovering jämnt. Det finns både roligare och med givande saker att syssla med. Snart ska jag läsa runt hos er, ni skriver så mycket klokt och inspirerande. Först ska jag ut i vårvintern, en av årets bästa årstider. Vi norrlänningars återbetalning för november. Kram på er

onsdag 27 mars 2013

Kan det vara vårtrötthet?

Möjligtvis är det det. Eller också beror det på att vi haft ett lite tufft schema ett tag. Kaosfamiljen i allmänhet är i alla fall väldigt trötta. Kaosföräldrarna i synnerhet. Och så har vi en tapetsering som vi inte alls orkar hålla på med. Jisses, hur KAN vi vara så korkade att vi sätter oss i den här situationen? Vi gillar ju inte att hålla på med sånt där, alls.

Och så har vi ett barn som laggar. Som har fastnat i vinkelvolten, kalla det vad ni vill. Vi är vana vid att barn gör det med jämna mellanrum men det är ändå rätt jobbigt. Framförallt när det är saker som barnet själv måste ordna med. Det enda vi egentligen kan göra är att försöka hjälpa till och styra det lite samt stå brevid och tycka om.

Idag funderar jag på att ta på mig häxhatten när jag åker till jobbet. Kan vara lika bra när man ska avsluta dagen med träffen from ....

Äh, vårförlamningen ger väl med sig om man vilar upp sig, tapetseringen blir väl gjord förr eller senare, laggande barn brukar "komma loss" och solen kommer att gå ner ikväll också, häxhatt eller inte. Har man kärlek och choklad har man allt. Kärlek har jag och choklad kan jag köpa. Ha en trevlig dag. Kram

söndag 24 mars 2013

Uppdelat Kaos= nästan inget Kaos

För några dagar sedan hittade jag en gammal packningslista till fjällen. En sån där lista där barnvagnar och blöjor av olika modeller var dominerande. Jösses vilka hjältar vi var som ens ämnade till att försöka ta oss bortanför brevlådan. Helgens tillställning var en helt annan. När man vanligtvis är en familj på sex personer känns det verkligen som pytteingenting att åka iväg med två barn. Dessutom två peppade barn. Såna där som packar själva och går ut och sätter sig i bilen. Det är njutbart med barn som är lite äldre också.

Mannen och Storebror och Storasyster har hållit sig runt hemmaplan. Lillebror, Lillasyster och jag har hälsat på fjäll-vännerna och åkt skidor. Eftersom barnen klarat sig själva mycket i backarna har Kaosmodern kunnat leka Anja Pärsson i lössnön. Dragit till skogs med gamla vännen och återupplevt minnen av kanonåkning, köra in i träd, mjölksyra i benen, skidor som löser ut och skratta högt i backen. Möjligtvis skrattade vi ännu mer än när vi var 17 eftersom man inte tar sig själv på sånt allvar längre. Upptäckte att jag till och med skrattade högt för mig själv ibland, både när det stämde och misstämde.

Det är underskattat att dela upp familjen ibland. Låta sig vederkvickas på olika håll utifrån intresse. Skönt för en Kaosmor att bara göra som man själv vill ett tag också. Prata halva nätterna och åka skidor på dagarna. Känns som om jag varit ledig från jobbet i en vecka även om jag jobbade till halv fem i fredags.

Nu är det dags att jag och Mannen samlar ihop oss över en tekopp. Erfarenhetsutbyte, få ihop okaoshelgen till det gemensamma. Hallkaoset tar vi hand om imorgon.

lördag 23 mars 2013

Om vänskap och möjligheter

Ligger just o tar igen mig i ett annat hushåll. Skidåkning med halva familjen. Bor hos gamla vänner som flyttat till fjälls . De är på jobbfest och jag är hemma med fyra av våra barn. Hur lugnt som helst. Barn som bara är och vänner där man bara kan vara.

Tid för eftertanke. Det där med vänskap. Oerhört viktigt och något som kommer o går. För nästan 30 år sedan, då en av de här vännerna dök in i mitt liv var det på ett sätt och sen försvann vi ur varandras sikte totalt ett tag .sedan dök vänskapen helt oväntat upp igen fast i helt annan skepnad och med en riktigt trevlig mor till sina barn. Vips fick jag ännu en vän. Skratt, allvar och en massa galna upptåg men även nya upptäckter. Hur gör vi, är vi och tänker vi numera?

Det finns en massa dynamik i gammal vänskap när den är som bäst. Och en av sakerna som just den här vänskapen lärt mig är att intresset aldrig ljuger. Vill man fixa saker är i stort sett ingenting omöjligt. Vänskap kommer o går men känslan av den består.

Man kan inte alltid hålla kontakten med alla men jag har gott om gamla vänner som jag börjar le när jag tänker på. Varje möte med en människa är en möjlighet och jag har hittills fått otroligt många möteschanser. Och fler blir det. Ringde nyss hem till Mannen. Han har fyra a hos oss också. Människor är alltid viktiga och barn i synnerhet. Tänk vad man lär sig av sina relationer. Kram på er

torsdag 21 mars 2013

Billigt och vardagspolitik...

Öppnade nyss en kaos garderbob och fick en lavin av kläder och prylar över mig. Tjoho, jo det ska väl erkännas att det väl kastades in lite grejjer i garderoberna inför förra helgen. Fasad-städades. Eventuellt blir det ett nyårslöfte igen att sluta fasadstäda ens vid kalas. Och så har det blivit kallt igen. Stackars stackars oss svenskar. Tänk om vi ändå bott någon annanstans, lite varmare till. Det helt paradoxala är att i många av de länder vi fantiserar om att flytta till har invånarna fullt sjå med att sy billiga kläder som VI kan fylla våra garderober med eller sälja billiga meloner på stranden som VI kan äta, städa turisthotell eller servera på billiga restauranger. När vi åker utomlands förväntar vi oss att nästan få allt. Ofta har de som bor där flera jobb för att få tillvaron att gå ihop och det är inte helt ovanligt att föräldrar och barn inte bor ihop eftersom föräldrarna behöver jobba så mycket...

Billigt, billigt billigt... Allt ska vara så billigt. Även de som har råd köper billigt. Så billigt så att vi borde skämmas. Ingvar Kamprad har stolt berättat i tv hur han åkt runt och lockat låglöneländer att bjuda under varandra i hur billigt de kan göra saker. Ibland kan man undra vad det är med oss som tycker att vi är så förmer att vi ska köpa handgjorda saker som någon ägnat timmars timmar åt att göra svinbilligt? Under tider ligger vi på stranden och tar igen oss eftersom vi "haft det så körigt."

Nå, tack vare pryllavinen, solidaritet och Ingvar Kamprad har jag fattat ett nytt beslut. Ett sånt där härligt skojigt i smyg-vardagspolitiskt beslut. Som att jag slutat ha jeans. Det var inte ens svårt eftersom jeans så sällan är gjorda för kvinnokroppar. Förra veckan bestämde jag att jag ska börja bli stolt över att ha mens (eftersom det hör ihop med att vara kvinna så blir det fånigt att skämmas). Mitt nya beslut är att jag ska börja köpa DYRT, rättvisemärkt, miljövänligt, lokalt tillverkat och tala om det för folk. Jag ska börja skämmas om jag köper billigt helt enkelt. -Japp, den här var ruskigt dyr men jag älskar den...

Att kasta är svårt, även om det var aldrig så billigt så är det slöseri. Saker ska få gå vidare, lyckliggöra nya ägare. Dags att göra ny succe´ på bytes/bortskänkes sidan på facebook. Loftsäng bytes mot något ätbart :-). Dags att fika lite med barnen och sen sticka och handla DYR mat. Kram på er


tisdag 19 mars 2013

Möten irl och vådan med städning...

Såå, på två veckor har vi alltså skaffat ett stycke ny bil och ett stycke nytt rum i huset. Och mitt i alltihop skulle Mannen fira födelsedag. 40 år och öppet hus skulle det bli. Eftersom möblerat om rejält på alla möjliga ställen blev det städat även i vrår som varit bortglömda ett bra tag. Fin middag på restaurang på lördagen och öppet hus på söndagen. Massa trevligt folk, både släkt och vänner. Underbara svärmor och svägerskan hade bakat tårtor och fixade smörgåstårta. Mamma och mormor lånade ut bestick och dukar. Vilken ynnest det är att ha så mycket bra folk omkring sig. Människor man kan utbyta tjänster med, byta barn eller skridskor med eller lätta sitt hjärta för. Ett bra socialt skyddsnät är en gåva och en förutsättning för att en Kaosfamilj ska fungera bra.

Gårdagen blev riktigt trevlig. Massor av riktigt härliga möten irl. Diskussioner om livet och tingen. Massor med spännande tankar utbyttes över tårtorna, hela dagen. Det var allt från prat om ålder, barn, vänskap, boende, gymnasieval, dataspel och pensionering till vinterbad, fotboll, roller och relationer. Internet må vara bra men möten irl regerar och det var väl en av sakerna vi kom fram till, att det må vara hur det vill med den dataspelande generationen, till slut kommer de ändå att vilja träffas på riktigt. Igår möttes människor mellan 3 och 84 år. Riktiga möten slår det mesta man kan vara med om tillsammans med en skärm. Kanske är det det vår generation kan stå för, riktiga möten irl. Häftigt var det i alla fall.

Inte konstigt att vi flämtar lite idag. I en vanlig familj skulle man säkert dra igång tapetseringsprojektet och börja flytta möbler igen. Vi gör det inte. Det får se ut hur det vill, just nu ska vi inte bli klara. Nu behöver vi smälta de senaste veckorna. Dags att invänta våra själar, som den här historien som jag har hört en variant av men det är samma andemening. Så ni får stå ut med en "bildfri" blogg ett tag till. Vi vet ju inte var vi ska ha datorerna än. Det kommer, i sinom tid.

Ett problem med att ha gjort en riktigt röjning är att man gärna tappar bort saker. Imorse var min börs helt försvunnen. Kanske hittar jag den snart, på något smart ställe. Det är det jag säger, för mycket ordning är inte bra, då har man så få ställen att söka på ;-)... Sköt om er

lördag 16 mars 2013

Näthat och annat jobbigt...

Ibland låtsas vi att näthat, groomers och våldtäkter är nya fenomen. Som om den nya onda teknik-generationen har uppfunnit det. Jag tror sanningen är att det funnits i tusentals år. Mobbing har alltid förekommit så och anonym sådan. Äckelgubbar har också alltid funnits. Förr klottrades det mobbinggrejer på väggar och vuxenvärlden var inte direkt pigg och vaken med något antimobbingteam. Äckelgubben kanske var husbonden. Det är så klart fortfarande inte ok, varken förr eller nu.

Hur nytt vi än tror att det är så är somliga saker tråkigt vanliga. Jag tror att det viktigaste är att ta diskussionerna med barnen. Kolla läget. Vad händer på den virituella fritidsgården (som ju nätet kan sägas vara). Lära barn att säga nej till saker som inte känns ok, kanske visa det korrekta sättet att göra en drop-dead blick och låta dom veta att man

Världen är farlig, underbar och rolig. Barnen kommer att träffa alla möjliga sorters människor men människor är sig lika. De flesta är riktigt riktigt bra. Kram på er

onsdag 13 mars 2013

Åh armarna bara hängde...

När man har gjort en massa roliga, nödvändiga och spännande saker kan det lätt bli så. Och så barnens läxor, middagar, tvätt (jag ids inte rabbla allt, ni vet ju). Och så en massa av den varan framför oss också. Tittade ut över vardagsrummet och kände det som musen i Askungen beskriver det när han säger jobb, jobb, jobb, de fixar det nog med jobb. Nattade två stycken, skällde lite på någon, rök ihop med en annan, sjöng en sång och säckade ihop vid tv:n. Ibland är det tid för vila helt enkelt. Slumrade lite men plötsligt hände det.

Jag började titta på en dokumentär om Jason Becker. Helt otroligt och väldigt givande. Tack SVT för den. Nästa gång jag skäller på TV:n, påminn mig. Mannen och jag uppfylldes helt av den. Se den se den se den och se hela! Äh, varför skällde jag innan, spela roll gummiboll. Till och med vardagsrumskaoset känns pyttesmått nu, efter den hjärtvärmande dokumentären. Jag håller verkligen med hans mamma om att vi är väldigt små i universum och att det enda som betyder något är kärlek. Tack för den påminnelsen Jasons mamma.

Kärlek till er alla!

tisdag 12 mars 2013

Behövs det en internationell mansdag?

Den frågan och en hel bunt andra, både roliga och allvarliga diskussioner ägde rum i helgen på ett stadshotell med bubbelpool. 8 kvinnor i sina bästa åldrar utbytte tankar irl. Helt underbart. Årets enda dag som verkligen inte är förhandlingsbar. Frågan om en internationell mansdag är inte så dum. På frågan om jag är feminist svarar jag helt klart ja utifrån Caitlin Morans definition. "Do you have a vagina? Do you want to be in charge of it? Congratulations, you are a feminist." Jag tror att detta landet är smockfullt av såna feminister. Säger man dessutom "do you know anyone who has got a vagina? Do you want her to be in charge of it?", så är vi nog ännu fler. På frågan om jag tycker att karlar, män, pojkar och gubbar är underbara så svarar jag också ja. Det finns massvis med kloka härliga män men precis som när det gäller invandrare så får de klä skott för en massa dumheter även de som är kloka.

Tänk er själva en dag då män kan manifestera mot krig. Fundera på hur det är att vara man, pojkvän, pappa, brorsa... Prata igenom mansrollen ett par varv. Sänka garden lite och bekänna brister och tillkortakommanden. Skratta åt sig själva och fundera på hur världen skulle kunna bli bättre. Det vore något det...

Annars håller vi mest på och fixar med vårt förkrympta vardagsrum. Jisses vad vi tycker att det är tråkigt. Ingen av oss är egentligen ett spår intresserade av tapeter och än mindre att fundera på den mängd möbler som vi behöver ställa någon annanstans i vårt för övrigt proppfulla hus. Storebror hade som förslag att vi skulle sälja möbler eller något barn för att få plats med allt. Vi sa att han låg längst upp på försäljningslistan i så fall ;-). Vardagsrumskaos och så massa jobb, läxor och känslor som behöver ut i form av sammanbrott ovanpå det. Men kärleken flödar och det skrattas en hel del även om vi är lite trötta. Livet har en härlig puls. Nu, sovdags. Kärlek till er alla!

fredag 8 mars 2013

Från ett Kaos till ett annat men när kvinnodagen kommer inser man att Kaos inte är så fasligt......

Tillbaka från fjällvistelsen. Vi har haft det så bra så delar av familjen bara kunde gråta när vi kom hem. Blev tvugna att titta på lite "lugna ner sig film" (film som man kan utantill). Barnen nöjda och de vuxna nöjda. Vad annat kan man bli när det bara flyter? Minst 11 av allting blir en ansenlig summa. Trots att hallen varit i fullständigt Kaos hela tiden gick ekvationen ut varenda morgon. Alla har till slut hittat sina svarta täckisar och tagit sig ut med passande pjäxor. Alla har hittat någon att åka med eller tagit en egen sväng. Och när man är fyra vuxna som tar ansvar visslar det bara till innan lunchen är i magarna och disken är diskad. Nog tjatat om det.

Här hemma hade snickarna gjort sitt jobb och delat av vardagsrummet. Tjoho så bra men jisses så lite plats det blev nu då, vi som har så mycket saker, ett halvt bibliotek bland annat. I stort sett behöver vi kasta om allt i hela vardagsrummet och skärskåda det, fundera på vad vi verkligen behöver ha just där. Meingsskiljaktigheterna är stora om vad som är viktigt. Den radikalaste falangen röstar för att väggen ska rivas (vilket inte är aktuellt då väggen är ett vuxenbeslut). Som tur är räddas vi lite av att vi i denna rockad först och främst behöver tapetsera lite i tre rum.

Men, innan något annat görs ska jag iväg med ett gäng trevliga kvinnor och fira 8/3, internationella kvinnodagen. Jag har redan skrivit om vår tradition och varför här och här skrev jag om varför den bör firas just idag så jag behöver inte upprepa mig. Det finns fortfarande mycket att göra med våra attityder i Sverige och googlar man om kvinnofrågor förstår man snabbt varför dagen finns och varför den behöver vara internationell. Sanna Lundell skrev klokt ifjol här och det gäller tyvärr än. På RFSU:s hemsida hittar jag att: 800 kvinnor och flickor dör varje dag världen över på grund av mödra- dödlighetsrelaterade orsaker. Bara en sån sak gör att dagen behöver uppmärksammas och det finns tusen till anledningar. Vabruari är över. Förkylningar, magsjuka och lite Kaos är inte det värsta som kan drabba människor. Firar ni internationella kvinnodagen och hur i så fall? Kram på er

torsdag 7 mars 2013

En flock barn...

Det blir helt klart mer av allt med en hel flock barn. Fler pjäxor, sura handdukar, mer pladder o mer stök men också mer skratt och skoj. En flock är mer förlåtande också. Det finns många som kan ställa till rätta vid konflikter och alltid någon att gå ut o åka madrass eller grilla en korvbit med. När man är flera vuxna kan det flyta på rätt bra om bara barnen går bra ihop. Nytt för i år är att flocken ständigt är hungriga, även mellan målen tuggas det friskt på allt möjligt. Gräsoppornah anfaller. Såg till exempel en skål med sallad ätas som chips för någon dag sedan. Gurka, frukt, morötter, godis. Allt är slut på ett nafs och vi langar fram mer eftersom den gamla regeln gäller, "tuggar vi inte på något tuggar vi på varandra".Kan lugnt säga att det blir mindre konflikter också då alla inte är syskon.

Under dagen hade vi besök av en tredje familj. Ikväll ringde pappan o efterlyste sina svarta täckbyxor. Haha, när min vän mamman i den andra familjen och jag ställde oss i hallen för att kolla efter dom skrattade vi hög och gav upp. Det blir nog så att han får dom byxor som blir över när vi alla klätt på oss imorgon.

Och så får jag väl bekänna att man inte är så där toksocial när kvällen kommer. Armarna hänger längs kroppen efter att man åkt skidor o frotterat sig med en hel flock barn. Livet pulserar, det är härligt. Kram på er

tisdag 5 mars 2013

Packningsvånda

En kaosfamilj i packningstagen är ingen lek. Någon retas, någon börjar jaga och någon försöker hålla kollen. Någon ligger hopplöst efter. Någon sätter sig på toa just som alla vill komma åt schampo och tandborstar. Vips blir någon hungrig just när någon annan satt sig i bilen.

När vi fått in skidor, stavar och all packning o alla personer i bilen vred vi på nyckeln. Inget hände, nya bilen var död. :-( Efter lite laddning kom vi iväg för att vända två mil senare efter mitt Visakort. Vissa dagar är jag mer tacksam än andra för att Mannen står ut.

En av nackdelarna med äldre barn är att de gärna vill ha förklaringar och skrattar så otroligt högt och länge när man har en lång och i och för sig sann men otrolig historia om varför vi behövde vända. Fördelarmed äldre barn är att det åtminstone inte packar upp allt i samma takt som föräldrarna packar ner. För gjorde Kaosfamiljen samma saker plus att någon packade upp. Vi kom aldrig iväg någonstans.

Väl framme hade vi glömt örngotten och varenda hjälm. Sånt som händer, världsliga saker. Så nu har vi t-shirts som örngott och hjälmar hyr vi...
Nu har lugnet lagt sig i stugan med fyra ervuxna och sju barn. Tröttheten anfalle. Sov gott och kram på

söndag 3 mars 2013

Men, jag har ju lagt dom på ett smart ställe...

Avresa imorgon och buffarna är puts väck borta. Jag svär, jag har lagt dom på ett smart ställe. Jag samlade ihop dom och la dom säkert till, på ett sånt där ställe som jag visste att jag skulle hitta dom på... Antar att vi hittar dom tidigast i juni, aghhhaaaa... :(.

Och så vant-statusen. Lillebror har tappat bort ett helt gäng, trots bebis-stropparna (sin mor upp i dagen stackarn). Sista veckan har han tydligen delat vantar med Storasyster som ju går i högstadiet och därför inte behöver vara ute på rasterna. Ja men tjoho, funkar ju inte i fjällen när alla ska vara ute samtidigt. Nåja, eftersom Kaoshemmet har sina likheter med Skalmans skal så finns väl allt utom atlantångare i gömmorna. Kollade vantlådan, hittade inte mindre än fem stycken uddavantar!!! De flesta vänstervantar. Nä men vad... Så nu vet ni säkra kännetecken på medlem i Kaofamiljen, vi går med ena handen i fickan. Nåja, vi hittade några som han kan åka bil i åtminstone. Vi får köpa när vi kommer fram.

Det är såna här dagar då man tänker att Kaosfamiljen nog borde hålla sig hemma jämt. Nu ska jag peta på dataspelande Storebror så att han börjar packa, slänga ner lite lakan och handdukar, dricka te med Mannen och sen gå och lägga mig brevid en varm Lillasyster som låter som Darth Vader. Inte säkert att hon kan åka imorgon men håll tummarna för hon kommer aldrig att sluta gråta om hon måste stanna hemma.

Är alla bara friska löser sig det mesta. Kärlek till er alla. Kram

lördag 2 mars 2013

Nä men, en blank ruta...

Plötsligt infann sig lugnet. Vissa saker är avklarade, en hel massa andra ska göras, imorgon. Snöstorm ute. Det känns som lugnet innan det stora plumset. En mellandag, en gör-vad-du-vill-dag. Själv sov jag nästan längre än tonåringen. En bragd men jag verkar ha behövt det.

Jag tror att det är hela tricket med att hålla, att hitta dagar eller stunder för vila även när det är mycket. Imorgon ska vi utöva stor packning och sen få in allt i bilen. Kommer att bli en gigiantisk utmaning då Wacko Wolfram hade extremt mycket packningsutrymme, något som RUT inte kan erbjuda. Vi har under våra tio års tid med Wacko varit fullständiga packningsidioter och vana vid att kunna ta med oss halva hushållet och ändå klämma in en dasstunna eller så. Fördelen med RUT är ju dock att hon går och inte är skrotad ;)...

Nu ska jag gå ut i det ljusa och fräscha och titta lite på fjolårets stolthet, den uppstammade rosen. Den har tydligen knäckts. Troligtvis ett resultat av att vi fick en meter snö på ett dygn och eftersom vi hade fullt sjå med att skotta hann vi inte lägga något över den. Snö är ju gärna fluffig i början för att sen sjunka ihop. Nåja, värre saker kan ju hända. Kanske kan jag pyssla om lite och rädda resterna. Sen blir det nog lite bad i det kommunala badhusets bubbelpool och så ska jag se om jag kan få tag på den eminenta filmen en oväntad vänskap till kvällen. Livswordfeud när det är som bäst. Imorgon ska vi bolla med c, h, x och p igen. Tack för alla kommentarer förresten. Ni är oerhört kloka. Kärlek till er alla...