söndag 30 september 2012

Man kan inte hinna allt...

Någon skörd av galna grönsakslandet har inte hunnits med i helgen. Ensamstående och med en rad andra projekt så blir det lätt så. Och allt eftersom kom jag som den ensamma diktator jag varit på lite annat som jag borde pyssla med också. Kul och härligt men rätt fullt upp och jag hade planer för mycket mer som jag inte hann... Alla helger har lika många timmar så det är bara att känna sig nöjd man kan inte hinna allt...

Mannen är bortrest och jösses vad jag saknar honom. Nog för att det är han som brukar ha koll på när soporna ska ut och en massa andra praktiska grejjer men det är inte det. Att vara ensamstående i Kaosfamiljen är inte så svårt numera. De praktiska prylarna ordnar man ju rätt lätt när man inte har någon som kan misstänkas trilla ihjäl sig under tiden, större barn kan ju till och med hjälpa till litegrann om man ber väldigt snällt.

Det praktiska ordnar sig, det är själva HONOM jag saknar. Mannen, vännen och lekkamraten sedan strax femton år tillbaka. Förunderligt hur det kan kännas som både kort tid och jättelänge samtidigt. Flera jobb, fyra barn, ett par skrotbilar och ett hus senare. Till helgen ska vi iväg och utvärdera, fundera på om det blir 15 år till. Från min horisont är det ingen tvekan. Har man hittat Mannen, vännen och lekkamraten ser man fram emot att åldras tillsammans.

Imorgon kommer han hem, det ska bli en fröjd. Imorgon kväll blir det nog stor tekopp med massa prat om allt som hänt. Måste ju försöka "hänga med varandra lite". Nu tänker jag fixa lite disk, surra lite med Storebror och betala lite räkningar. Sköt om er. Kram på er

fredag 28 september 2012

Sick September och mera månggifte åt folket...

Allstså, missförstå mig rätt. Inte för att jag känner att jag vill dela Mannen med ett gäng andra fruar och jag är extremt nöjd med Mannen men...

Det är Sick September och det känns som om Kaosfamiljen är rätt underbemannade på vuxenfronten. Bara det där med 4 föräldramöten... Tvättemanjaro som växer ohejdat i källaren och saker ordnar sig inte alls själva lika ofta som jag skulle vilja. Har även förr varit inne på det galna i att det i varje hus står helt småsvettiga vuxna och försöker fiffa ihop någon sorts middag vid femrycket.

Kanske är månggifte en lite väl trasslig idé men jag förstår principen. Familjner behöver många vuxna omkring sig... För vår del har vi turen att bo nära både en del släkt och ha vänner man kan låna skor eller Rinexin av, som kan täcka upp när logistiken inte håller eller ge oss ett handtag. Det är mer värt än alla pengar i världen. Kram på er

tisdag 25 september 2012

Trädgårdslandet som hm, ja, ägaren glömde

Det började väldigt fint i våras. Jag satte ärtskidor och morötter och fick lite majs från en kompis. Efter ett tag satte jag ner lite blommor. Märkte att det bland allt ogräset dök upp en hel del potatis som jag tydligen glömde ta upp ifjol. Tänkte att det blev ett pikant inslag bara. Potatis är bra.

När vi kom tillbaka från årets Skåneresa var landet översvämmat av ogräs. Potatisen växte hög och ärtskide-blasten hade lagt sig som ett lock över alltihop. Sen dess har vi varken rensat eller vattnat en endaste gång. Verkligen levt det där som trädgårdstidningarna pratar om som enkelt. Frodigt grönt i alla fall. Fullt med såna där "genomtänkta" stilleben har vi också överallt. Hinkar, uppfinningar som snart är klara, koftor, någon foppatoffel... De varierar från dag till dag, väldigt kreativt.
Ni ser landet bakom pallkragen och Lillasyster. Men ah, orka bry sig, vi körde igång ett jordgubbsland a´la pallkrage ändå, även om vi inte är några höjdare på att sköta saker. Till helgen ska vi nog försöka oss på att skörda. Ska bli mycket intressant. Storasyster har hittat en del morötter bland brännnässlorna och majsen och potatisen ska bli mycket spännande att se om det blev något av. I så fall kommer jag att råda alla trädgårdspuckon att starta odling... I år har vi haft för mycket annat för oss än att ordna med landet. Men vi har givit det kärleksfulla ögonkast ibland... I sanning att Charles Darwin och fitest survives gäller i vår trädgård.

Har tidigare konstaterat att tulpaner inte tål fotbollar så bra, till helgen får vi se hur trädgårdsland klarar neglect. Tids nog blir det tid med trädgård. I sommar har det varit annat som varit viktigare. Ibland blir saker som de ska, även om de kanske inte blir helt bra. Kram på er

fredag 21 september 2012

Ja men ÅÅÅÅHHHHH...

Skönt att citera tonårssonen... det känns på något vänster exakt så, ja men ÅÅÅHHH... Livets nystan är lite trassligt. Många tåtar och för många färger men rätt mycket svart och grått. Sjukdom och sjukhushistorier lite här och var. Taktiken blir att ta det väldigt lugnt och bara vara. Titta på film, tända ljus och brasa, kramas, prata lite...

Jag blir nästan full i skratt när jag börjat upptäcka hur otroligt mycket de fåtal karlar som vi har på vår kvinnodominerade arbetsplats kliar varandra på ryggen. Tycker att varandra är underbara, anställer varandra och bekräftar varandra BARA för att de är just män. Känns som om män helt enkelt älskar att älska män, inte konstigt de ibland är lite homofobiska ;-). Kvinnor älskar ju också att älska män också. Lilla kruxet på arbetsplatser blir ju förstås att en man bara behöver vara hälften så duktig som en kvinna för att få jobb, stor plats, bli uppskattade, högre lön osv osv. Man kräver itne lika mycket av männen och de kommer undan med mer. Lite synd när man nöjer sig med hälften så bra...

Rätt förvånande hur vi håller på egentligen. Idag satt jag brevid några kvinnor som på fullt allvar pratade om att det är synd om män för att de blir ignorerade på förlossningen/ bvc... Hick, ursäkta, få se nu... älskling, här ligger jag och blöder och känner allt möjligt där solen aldrig lyser men visst, jag tycker verkligen att sköterskorna ska bjuda dig på kaffe och fråga hur DU mår... och jo, det är jag som kräks och har foglossningar under graviditeten och sen ammar dygnet runt men det klart att hon på bvc borde vända sig till dig och kolla hur föräldraskapet påverkar ditt liv älskling... Men ÅÅÅÅHHH, jag skulle tro att det faktiskt beror på att män är extremt ovana att bli dissade av kvinnor helt enkelt. Faktum är att det inte är första gången som jag hör diskussionen så kvinnor verkar inte heller vara så vana. Är det inte märkligt att det är så svårt att förlika sig med att det finns en arena där det inte är män som gäller? Låt oss säga att Mannen i Kaosfamiljens kropp hyfsat intakt gått igenom 4 barn ;-)...

Och har man inget annat för sig kan man ju fundera lite på den här intressanta krönikanhär eller uppröras över detta

Den här bara vara helgen ska nog bestå av bad med Lillasyster som vi plockar gipset av imorgon (har inte fått nämna det någonstans åt någon, hon har inte ens velat prata med folk som har sett gipset, hon är lite hemlig utav sig). Eter fyra veckors bad-fritt, hon kommer att bada sig sanslös. Lite trädgårdspyssel och säsongens sista fotbollsmatch står också på schemat men mest ska vi nog vara trötta. Ibland SKA man vara trött, andas lite in och ut, men ÅÅÅÅHHHH... Ha en trevlig helg


onsdag 19 september 2012

Hit med lite vanligheter!

Saker och ting verkar ordna sig även om det är en hanterar-höst. Livet i Kaosfamiljen forsar förstås vidare, nästan oavsett vad så stannar vi inte. Det är så Kaosfamiljen fungerar.


Hösten är här. Famijerådslagen och middagarna urartar ofta eftersom Storasyster och Storebror har som hobby att käfta. Lillebror och Lillasyster försöker skipa ordning. Mannen och jag har svårt att hålla oss för skratt. Det är ett sånt levande liv vi har... Föräldramötena står som spön i backen. Mannen och jag klunsar (sten sax påse) om vem som ska gå. Alltid bäst av tre. Har länge varit ett bra sätt att avgöra såna där tråktvister om vem som ska byta rekord-blöjan, ta skjutsen eller gå på föräldramötet. I tisdags var Mannen och jag "tyvärr" upptagna av viktig logistikträff precis när rektorn pratade. Äh, vi hade ju en representant som lyssnade på honom förra veckan...

Mailboxen svämmar över av information som vi ungefär inte vill ha. Planeringar från olika håll och saker som folk vill att vi ska göra. Bland annat får vi mail titt som tätt om att Storebrors klass ska sälja sockar. Vi har inte sett röken av listan och ids inte tjata. Har förresten inte delat ut alla sockar som vi sålde i våras heller, fast då var det till förmån för Storasysters fotbollslag. Jösses vilket penga-byte allt sånt där är. Köper du korv av oss så shoppar vi alla våra småkakor/plastpåsar/tulpaner/ toapapper av er... Klassresor, sportklubbar och lag, alltid är det någon som vill att man ska ha någon liten försäljning på gång för att tjäna pengar.

Sand och löv fulla hallen. Smockfullt med kläder på hall-pallen. Logistiken kräver sitt men någonstans är det skönt med höst också. Rutiner, det är skönt med lite vanligheter.När det är höst finns det inte så mycket krav, förrutom allt utanför som drar igång, hemma behöver man inte göra mycket. Man kan kura ihop sig i soffan och läsa lite. Tända ljus. Cykla ut i fin-skogen. På med tjocktröjorna och stövlarna. Unna sig att vara trött. På hösten får man ta det lugnt. Inget måste grilla/ åka till stranden/ hälsa på någon. Man kan stanna hemma och värma köttfärssås i micron. Varje årstid har sin tjusning. Jag är en sån som gillar väderomslag och nya fräscha årstider... Äntligen höst.

En hanterar-höst där vi prioriterar. Vi svarar faktiskt inte på alla lockrop, loggar inte in överallt, säger nej till vissa saker och skjuter upp annat. Rätt skönt. I år blir det inte mycket till sylt, mos och saft och sånt heller. Sorry skola och fritids, se det som total tillit att vi inte kollar kursplaner, veckoblad, läser in oss på scheman och annat. Vi litar på att våra barn och ni ordnar det mesta, tänker dessutom att ni gör det väldigt bra. Det är härligt med höst, även om den här verkar bli lite speciell. När saker runt omkring är lite galna är det skönt med lite vanligheter. Vad tänker ni om hösten?

Sköt om er



söndag 16 september 2012

Kärlek, gråt och tacksamhet...

Igår kväll tog bara orden slut... Det finns inga svärord i världen som kan beskriva vissa saker. Då när man inget annat kan göra än att hålla tår och tummar och vänta.

Mjölk på golvet, Wacko Wolframs startande eller inte startande, stökig hall, bråkande barn osv. Alla såna saker är egentligen små helt ointresanta detaljer.

Och jo, jag gråter men det är helt ok. Mer än ok, faktiskt helt som det ska vara. Tårar är underskattade, när livet är sorgligt är det skönt att gråta. Kanske skulle världen se annorlunda ut om fler grät oftare. Om de även hade folk som kunde hålla om dom så behövde människor kanske inte vara så rädda heller.

Så, planen för dagen är att tänka på vännerna och försöka skicka änglar åt det hållet, gråta, krama de i familjen som vill bli kramade, tugga i trädgården, prata, åka på fotbollsmatch, cykla och kanske bada lite i älven samt laga mat. Men över hela dagen kommer det att ligga ett tacksamhetens täcke. Tacksamhet över att vi får ha varandra och att det finns så mycket kärlek i världen. Kristian är en kille som skriver jättefint om sin obotliga sjukdom. Harpasione har jag länkat till förr, en underbar kvinna som också kämpar.

Tacksamhet över att ni finns också så att man kan skriva av sig lite. Kärlek till er!

lördag 15 september 2012

Ljust och fräscht i kubik...

Den perfekta mamman ska förstås vara ordningssam, följsam när det gäller trender, planerande, gärna göra mycket av något och helst ska det perfekta mammeriet också inbegripa lite umbäranden som man bär med ett sällan skådat storsinne.

Imorse när jag packat stövlarna och väckt fotbollsbarnet gick jag tydligen "all in". Klockan 08.00 imorse stod jag nämligen och skurade halva köksgolvet, spisen och delar av UGNEN med kokande mjölk.
Som en hel del andra av ljust och fräscht-ideerna kändes den bara bra en stund.
Tack för gratulationerna sötnosar, även om jag inte fyller år än. Om det varit idag hade det nästan varit i klass med den där födelsedagen då jag blev väckt av att en hotellreceptionist ringde och berättade att min bil blivit krockad. När jag kom ut på parkeringen hade den blivit flyttad flera meter och var kvaddad. Nåja, fortsättningen på den här dagen blev mindre "ljus och fräsch. Vinst i fotbollscup :-). Ta hand om er. Kram

Livet...

är just nu stort, litet, häftigt, gräsligt, härligt, grymt och fyllt till bredden med kärlek- samtidigt. Inte undra på att man ibland nästan tappar orden och andan.

Höst och regn är helt ok. Förrutom att Storasyster och mitt har fotbollcup imorgon förstås men den räcker inte hela dagen. Sen kan vi kura ihop oss med tjocksockarna framför brasan. Hålla tummarna för vännernas lilla femåring som opererats...

Nå, det är svält, krig, miljöförstöring och sjukdomar i världen. Livet är liksom inte alltid en lätt och skojig historia. I vissa lägen behöver man gå bortom orden, Spela musik, se en film. Vad tänker ni om Gandalfs uttalanden?

Livet går upp och ner men precis som jag sagt till fotbollstjejerna så är 42 år en mycket bra ålder. Lite länge tills jag blir 50 om man tänker på kalas men det går ju att lösa. I år blir det nog en 42 årsmiddag. Man har inte roligare än vad man gör sig. Vi kan bara bestämma vad vi ska göra av den tid som blivit oss given. Lite vänner mat och skratt är sällan fel. Jag tror att pingisbordet ska få äran att dukas igen :-). Kram och sov gott på er

torsdag 13 september 2012

Vad bör en god mor göra??

Och mitt när vi tycker att vi har flytet så är det någon som säger det förhatliga: Jag har skogsutflykt med litet fika imorgon...

GAAAHHHH!!! Där sprack allti-j-a-hopa... Vad har vi hemma??

Då är det frågan om man ska ta och köra igång surdegsbaket med krusade morötter (nyttigt, präktigt) med hemkokt saft eller om man ska gå på kakfika med läskvarianten...

Med Storebror blev det nästan jobbigt. Hur stort är ett litet fika och vad skickar en god mor med stort M med. En liten parentes är att jag tror inte att jag känner till någon far som någonsin haft en liten tanke på att hans kvalité som far ens litegrann skulle värderas efter vad han skickar med en ettagluttare för fika till skogs...

Nå, med Lillasyster skickar jag gladeligen kakfika med festis (om det ens är jag, ganska troligt är det att hon packar själv). OM någon av hennes kompisar eller fröknar skulle bry sig så bryr sig får jag knappast höra något och stackars dom. Hon blir garanterat inte fet av ett par kakor höst och vår... Hon får ta av det vi har hemma, gurka, mackor, kakor, björnbär, morötter, potatis, saft, oboy, frukt... Huvudsaken är väl att hon är nöjd och äter lite i skogen där väl allt utom glass kan passa...

Lillasyster är glad, jag är nöjd och egentligen, hon brukar faktiskt växa lite när hon fått packa sitt eget fika... Kanske är det så enkelt, en god mor bör låta barnet packa själv.

Idag blir det nog en dag i trädgården. Kram på er

tisdag 11 september 2012

Verkar bli en hanterar-höst


Ett av Lillasysters alster (klicka på bilden så syns den bättre). För hennes del handlar det om att hon råkat ramla och blivit gipsad. Något som hon är ALLT annat än förtjust i men eftersom det är ett faktum så är det något hon får tugga i sig. Hantera helt enkelt och det löser sig förstås eftersom det bara handlar om ett par veckor. Livet blir inte alltid som man har tänkt sig.

Storebror konstaterade ikväll att det är mycket som händer folk omkring oss nu. Ett par operationer med varierande allvar och människor som kliver in i olika faser i livet... Mannen och jag pratade för någon kväll sedan om att det på något sätt verkar bli en höst när det är mycket känslor som ska hanteras... En hanterar-höst.

Och så det vanliga hösteriet. Påbörjningar, fortsättningar och avslutningar. Sälja sockar till klassresa? Vem gör fikat till fotbollen? Förändringar på jobbet? Skjuts till trummorna? Föräldramöten x4? Glömda gympakläder? Höströjning? Aktiviteter? Fasad och ordning? Plocka bär, svamp och koka saft? Nix pix, nej njet... Det blir inget av, vips är en del saker helt fullständigt ointressanta.

När man insett att man står inför en hanterar-höst så tror jag att man behöver stanna upp och ta det lugnare än någonsin. Egentligen sätta upp liknande lappar som Lillasyster, "jag känner mig konstig idag", nej jag vill inte just nu eller återkom på måndag." Tänka sig för så att man inte kastar sig in i onödiga saker. Mindre flänga runt på ytligt trams men däremot dricka fler tekoppar, kura ihop sig mer under filt, läsa böcker för barnen, se film, tända ljus, brasor och prata och kramas mycket mer.

Dags att välja vad man verkligen i hjärtat vill. Vi har klarat hanterar-höstar förr så vi vet att det brukar ordna sig. Det är helt ok. Precis som min kloka mormor sa så handlar livet mycket om hur man hanterar de förändringar som kommer till en. Jag tänker att det framförallt handlar om hur man hanterar känslorna och det gör man inte bara på ett par minuter så där mitt mellan ett gympass och fixandet av en trerätters middag. Stanna upp och vila upp sig är mer melodin. Vara noggrann med att tanka. Vad tänker ni om hanterar-höstar och andra tillfällen i livet när man behöver jobba lite med känslor?
Kram på er

fredag 7 september 2012

Vad är mod?

Lillasyster har laddat i veckor för att se filmen modig och vi har pratat en hel del om mod. Vad är mod?

Hittills har jag haft förmånen att leva ett liv där jag fått möta många människor. En del människor har jag bara träffat lite tvärt, andra har kommit och gått och ett par stycken har funnits med under längre tid. Flyttar, byte av jobb och olika faser i livet har gjort att man tappat kontakten med somliga men de är/ var inte mindre betydelsefulla för det.

Varje möte, varje riktigt möte, kräver mod. Mod att våga öppna sitt hjärta och vara helt ärlig. Det enda som hindrar oss att möta varandra på riktigt är rädsla. Att gå nära någon i en relation fastän man riskerar att bli dumpad, lurad och blåst kräver mod men det är sällan man ångrar sig. Varje sånt riktigt möte lär man sig något av. Varje människa jag skrattat och gråtit med betyder mer än stjärnorna på himlen. Det är dom stunderna som gjort mig till den jag är.

Jag är otroligt tacksam att jag haft/ har så många modiga människor runt omkring mig. Om Lillasyster frågar mig vad mod är igen så ska jag prata om att våga älska fast man hela tiden riskerar att mista, att vara ärlig även om man riskerar att blir lurad och att gå nära trots att man är rädd. Att man vågat gå någon nära kan betyda hela skillnaden på om man vågar kasta sig ut i förändringar då det behövs och hur man klarar de förändringar som bara kommer även om man inte tänkt sig dom.

Tänk att jag har haft turen att träffa så många modiga människor. Jag blir nästan lite rörd när jag skriver, tack allihop och kram på er

tisdag 4 september 2012

Fler Kaosfördelar?

om man hänger tvätt lite synligt så behöver man aldrig yla över att man har sitt favoritplagg borta ;-)
Eftersom vi oftast bara hinner till att tvätta favoritkläderna så blir livet rätt enkelt...

Fördelen med att bo i en Kaosfamilj...

Kan ju förstås diskuteras men när jag tänker efter hittar jag en bunt saker som nog aldrig skulle ha hänt i ett ordningsrike. Imorse konstaterade Lillebror, fem minuter innan skolstart att han, för att ha fötterna i sina gympaskor, behövde vika tårna, helst bakåt och lite uppåt för att få plats med dom. -Jag sticker nu, du får komma med skor... Ömma Kaosmodern sprang då till stället som skulle kunna tjusa en skofetischist, källaren och slängde ner några möjliga passande skor i en papperspåse och cyklade till skolan för utprovning. Lillebrors fröken skrattade jättemycket när jag förklarade mitt ärende... (Kaosfamiljer har vanligtvis en del oanade resurser eftersom man inte slänger allt). Lillebror hittade blixtsnabbt ett par "nya" skor, alla nöjda...

För ett par dagar sedan köpte jag en stamros och funderade lite på var och hur jag skulle gräva ner den. Efter att ha gått runt trädgården en liten stund hittade jag någon sorts stenar från när vi rev ut en källarvägg 2006. Klart man kan hitta borglömda saker i en Kaosträdgård, även om tomten inte är i storlek av något hemman direkt. Stamrosen bor numera med kantsten från en innervägg. Snyggt och väldigt praktiskt, ser nästan lite seriöst ut...

Och faktiskt så känns det som om det är det som verkligen är den stora fördelen med att leva lite Kaotiskt, saker brukar ordna sig, man behöver inte alltid planera, strukturera och tänka. Det löser sig, inte alltid så som man trodde, ibland blir det till och med bättre.

Vi Kaosar vidare. Pallen i hallen är som en extra garderob för folk. Wacko Wolfram har mirakulöst börjat fungera igen. Gårdagens familjerådslag urartade fullständigt. Låset till toan uppe är fortfarande borta men varken Storasyster eller Lillebror bryr sig om det eftersom den är så vansinnigt ostädad så de helst går till en annan toa.

Ingen i Kaosfamiljen har tagit det som sin livsuppgift att bringa ordning och tur är väl det. Bara att ha ordningsidén om hallen och köket skulle kunna få vem som helst att bränna ut sig. Vi skulle kunna ha en "Lennart/ Rut" här på heltid men hen skulle aldrig få påökt eftersom det inte skulle synas att hen gjorde ett fantastiskt jobb. Eftersom vårt grundantagande inte är att vi har ordning så känner vi oss inte speciellt misslyckade. Däremot gläds vi väldigt när någon fixat lite ordning någonstans, så där så att hela familjen kommenterar det. Vill man känna sig underbar ska man röja lite i ett Kaoshem...

Samma sak när folk tappar nycklar, får punktering på cyklar, glömmer grejjer eller virrar till det på något annat sätt. I ett Kaoshem räknar man inte med att allt alltid ska flyta så vi är glada när det funkar men tar det rätt lugnt och blir inte chockade när det inte gör det.

Jag skulle nog hitta fler om jag funderade en stund till men nu är det sovdags. Hittar ni några fler fördelar med Kaoshem? Hoppas att ni har det bra allihop! Såna här saker händer nog bara i Kaoshem också :-) Kram på er

söndag 2 september 2012

Hur viktig är skolan egentligen?

Ja nu har skolan kommit igång på allvar och hela bunten Kaosbarn går i skolan. När jag följde Lillasyster till ettan infann sig en liten fundering som säkert kan göra en och annan lärare galen. Varför jobbar man emot barn istället för med barn i skolan?

Scenariot var att det var 22 elever som för första gången i livet fått sig en bänk med lock. Fröken presenterade sig och allt möjligt, läste bok och tänka sig att under hela den tiden så satt det barn och försökte smyg-glo i bänken varvid hon sa till... massor med gånger. Varför i hela friden säger man inte bara Hej och välkommna, jag heter Gunnel och nu kan ni titta i era bänkar??? Hade kunnat bespara mycket trassel och hon hade fått ungarna med sig på ALLT hon skulle ha sagt om de bara fått titta i tre minuter först...

Och så över till läxor... Varför??? Det där med att det är förberedande för högre studier är ju rätt patetiskt... När man pluggar högre studier gör man det för att man själv vill och är intresserad... I vuxenvärlden pratar ju alla möjliga om att man ska hålla isär jobb och fritid medans man i skolan, när man växer och utvecklas som mest som människa ska ha läxor hängande över sig hela tiden... Urknasigt...

Och så kan jag tycka att skolan tar sig själv på lite för stort allvar. Som om allt är kört om man inte får höga betyg. Jag var ute och åt med två kompisar ikväll och två att tre konstaterade att vår förmåga att roa oss i skolan och på fritiden och inte bara plugga, räddade oss från något som kunnat bli rätt tragiska livsöden. Själv valde jag frisör i första hand på gymnasiet men betygen räckte tack och lov inte till att komma in där. Alla som känner mig brukar först bli otroligt förvånade och sen skratta när de hör det eftersom de håller med om att det inte finns NÅGON som skulle passa sämre i det skrået. Totalt ointresserad...

Genom jobbet var jag en gång på ett möte på en skola. En tjej tänkte hoppa av skolan, lärarna och rektorn var helt galna. Tjejjen var i gråten och alla de andra var överens, det skulle gå åt h-e för henne om hon inte fortsatte skolan och fick G helt enkelt. Lite försynt konstaterade jag att jag, om jag gått gymnasiet idag inte skulle ha fått G i alla ämnen och jag tycker att det gått rätt bra för mig ändå. Rektorn blev tyst en stund och sen berättade han att han hoppat av skolan vårterminen i trean och att han tyckte att han också klarat sig hyfsat.

Och då är det väl någon som säger att jo, men det var ju då, för länge sen. Nu är det så mycket viktigare. Jag håller med om att det var då, innan mobiltelefonerna och internet. Då när kommundatorn var stor som ett klassrum och kunde mindre än en Mp3. Däremot så vet varken jag eller någon annan hur viktigt det är. När jag gick gymnasiet visste ingen vad it-support var och inte ipad heller. Vad vet vi om de jobb eller internet-tjänster som våra barn ska syssla med, kanske inte alls kräver något G eller annan bokstav i alfabetet heller... Kanske är det en stor fördel om man spelat WoW eller LoL, har en miljon vänner på facebbok, bloggar eller lägger ut saker på Youtube... Om framtiden vet vi som vanligt ingenting...

Så jo, skolan är viktig men det handlar mest om att det ska bli folk av barnen. Sen slumpar det sig så att de för det mesta hamnar på lite olika ställen i livet, förhoppningsvis hyfsat rätt. En del trots skolan, en del tack vare skolan...

Nu har jag nattsuddat igen... Ha en trevlig söndag, kram på er