onsdag 29 augusti 2012

Kaosdrottningens höst-tal till folket...

Kära invånare i Stökriket. Det är med glädje jag kan bekräfta att hösten är här och det är dags att flytta in stöket. Vi kommer att överge sommarens stökhög på bron och tvätta upp de sura handdukarna men låt er inte förledas tro att vi blir ett ordningsrike. Tvätten kämmer även fortsättningsvis att hängas i vardagsrummet tills vädret blivit bättre. Trivselhögen på matbordet kommer inte att försvinna, vi ställer bara lite levande ljus uppe på den så att den inte blir lika i ögonfallande.
Känn lugnet, stökhallen kommer att vara sig lik och Kaoset planeras nå en kulmen inom ett par veckor då ALLA invånare i Stökriket har ALLA sorters skor där (ett par storlekar större än ifjol) eftersom man inte så noga vet vad man härnäst kan behöva. Vi behöver fortfarande inget inbrottslarm kära invånare. Nu när mörkret lägger sig är det är fortfarande så att vem som än kommer in och är otränad, fortfarande riskerar att kunna ramla ihjäl sig på Cykelhjälmarna och väskorna redan i hallen. Så känn lugnet, tysta inbrott är fullständigt uteslutna...

Kära invånare, det är med stolthet jag kan konstatera att ni sedan förra hösten blivit ett helt år äldre. Vår erfarenhet av stigande ålder är att det brukar innebära mer ansvar, högre veckopeng och bättre argumentationsteknik. Vad som också blivit ett helt år äldre är Wacko Wolfram och som läget ser ut nu kommer han inte att bära rattmuff i vinter utan gå till sin sista vila. Det är sorgligt men samtidigt så kan vi le eftersom vi (i alla fall tidvis) har haft en god relation och han har tjänat oss väl (för det mesta). Angående Wacko Wolfram så tycker jag att vi stämmer in och sjunger de sista stroferna ur fattig bonddräng för honom. "Nu du säger herren är ditt arbete slut, nu du Wacko Wolfram nu får du vila ut."

På tal om Astrid Lindgren så kommer kommer kungen och drottningen att fortsätta försöka leva efter ett av hennes citat. "Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv." Inte för att vi alltid kommer att lyckas men vi tänker ha den ambitionen

Underbara invånare av stökriket, livet är så stort och härligt tillsammans med er. Jag är stolt över att få vara er drottning.



måndag 27 augusti 2012

måndag...

Lillasyster har ont i armen så vi ska till vårdcentralen. Ringer dit och får en tid då de ska ringa upp. kollade på Storasysters kompis cykel och sprang in när det ringde men hann inte. Ringer och får ny tid eftersom de inte verkar ringa upp.

Reflekterar lite över att myndigheter och ja, kanske människor över huvud taget försöker hålla folk ifrån sig. Intressant då människor i regel blir argare då de har svårt att komma fram. Privat umgås man och har trevligt men är inte ärlig och då blir man egentligen ensam, håller folk ifrån sig en bit.

Det ska vara så säkert på facebook och överallt, inte ska skolorna få ta kort på barnen heller utan underskrifter på längden och tvären. Ibland blir man nästan lite full i skratt för att vi tar oss själva på så fullt allvar. Det sorgliga eller härliga är att vi inte är så intressanta, inte egentligen. Sanningen är att nätet och världen är full av människor, vad jag kan tycka är beklämmande är att människor, så länge inte något livsomskakande händer prioriterar olika projekt och prylar framför medmänniskor.

Och människor är en del av myndigheterna. Jo, jag vet, jag jobbar på ett sånt där låst ställe där det händer att folk blir hotade och det har varit våldssituationer och det kommer inte att sluta, hur säkert vi än gör det. Tvärtom tror jag. Jag tror inte att vi ska låta rädslan för andra människor styra oss. Världen är som vanligt lite farlig men vi ska ut och möta den ändå.

I sommar har jag tränat på att inte låta saker äga mig. Jag har bytt min ramryggsäck mot en älgstek, framkallningsapparaten mot 2kg köttfärs, spjälsängen och en trappgrind mot saft och mat, en garderob mot småkakor. En del prylar som bott klart här har jag gett bort gratis, till helt okända människor. Jättekul!! Låt oss släppa rädslan för våra medmänniskor, de allra flesta vill oss väl och de andra kan man klara. Även om det som hände på Utoya är oerhört hemskt så hjälper det inte att bli rädd. Killar som Breivik har alltid funnits och kommer att finnas. För oss gäller det bara att njuta av tillvaron så länge vi har den.
Nu ska jag ägna mig lite åt Lillasyster innan vi ska till vårdcentralen. Kanske var det en sån här dag vi behövde Lillasyster och jag. Det är måndag och livet är gott...

söndag 26 augusti 2012

Välkommen vardag men det snurrar lite...

Vi har sagt välkommen till vardagen och det känns som vi sparkade igång relativt smärtfritt. Det känns att barnen är större och att de själva håller koll på en del saker. Som parentes kan sägas att det är fördelen med att vara lite Kaotisk och noll-kollig, barnen börjar, efter att ha fått ha matte istället för bad ett par gånger, själva hålla koll på när badkläderna ska med. På sina sätt är det rätt skönt med vardag när man varit ledig länge. Ordningen återställd liksom...

Däremot vet jag inte hur jag ska beskriva veckan. Underbar men samtidigt som vissa saker itne alls är så kul. Det känns som om det snurrar mycket, inte så mycket hos mig som runt omkring mig... Just nu kan jag nog inte beskriva det, och egentligen ska jag nog inte gör det än heller. Jag behöver smälta lite först. Kan bara konstatera att det varit en otroligt färgstark vecka.

Och det är då som det är viktigt att inte bar köra på utan tänka sig för. Hitta luckor så att man kan ladda, sortera så att man vet när man ska kliva in, kliva ur eller bara låta saker flyta och ha tillit till omvärlden. Svåra avvägningar men det går. Mitt sätt att hantera snurr är att prata men också att söka mig ut i naturen. Det funkar verkligen riktigt bra. Problem jag inte kan/ ska göra något åt lämnar jag i skogen. Vatten har jag upptäckt är bäst för att bli av med tunga känslor eller ge energi.


Pallen i hallen är som den här veckan, brokig, lite grann av allting och lite väl mycket...
Kram

torsdag 23 augusti 2012

Palla röja pallen i hallen...

Jag går omkring i mitt Pompeji... och funderar på att ta ett kraft-tag. Göra röjningen på pallen i hallen. Där vi kastar alla våra kläder som vi inte tänker ha på oss nu (om vi inte hunnit in i köket eller något annat rum innan det akuta måste klä av sig läget uppstått.

Känner hur armarna börjar hänga rakt ner. Vill inte alls det minsta och för vems skull. Om jag skulle fiffa med pallen i hallen skulle folk i familjen börja yla och undra vart deras huvtröja/ kofta/ fleecefilt /påse tagit vägen. Jag skulle antagligen få stå till svars för röjningen. Dessutom skulle pallen i hallen alldeles strax bli full av en massa andra huvtröjor/ påsar/ handdukar osv inom en pyttestund. Det får vara så här, vi har det bra ändå. Om jag haft ett jobb där jag kommer hem utvilad skulle jag kanske lägga lite energi på pallen i hallen...

Jag skojar bara, pallen i hallen skulle nog alltid ligga långt ner i mina prioriteringar. Det finns roligare saker att bränna ut sig på. Kaoslivet går vidare med elelr utan röjning av pallen i hallen Mannen och goa grannen lyckades laga Wacko Wolfram igår. Här ungefär tänkte jag att ni skulle få se ett kort på pallen i hallen. Gick inte alls då min dator verkar ha blivit helt vettlös. Nåja, då är det väl som det ska vara då, alltid något som inte funkar ;-). Det finns så mycket som är viktigare än ordningen på hall-pallar och saker. Hur man har det inombords till exempel. På tal om utvilad och så, hur gör ni för att ladda era batterier, berätta... Och kram på er

tisdag 21 augusti 2012

Irl möten och ordning med Napalm...

Kompisen och jag konstaterade att genom facebook, bloggar och sms så vet man mer men samtidigt mycket mindre. Man ringer inte varandra så ofta och träffas irl mer sällan. Risken finns att man bara redovisar den ytliga världen för varandra, en show av facebook moments...

Klart att nätet är bra. I bloggen kan man skriva av sig och hitta själsfränder. Kontakt med gamla kompisar via facebook kan göra en riktigt glad i hjärtat men det är häftigt med möten in real life... Senaste veckorna har bestått av många såna äkta "hjärta mot hjärta-möten" som går förbi projekt och den ytliga världen. Gamla vänner, nya vänner och några som bara liksom glider förbi en stund... Ibland dyker människor upp när man behöver dom...

Det mest otippade mötet var i Piteå i fredags då jag tog en tidig barfota morgonpromenad på stranden och råkade på en riktig kostym-kille med finskor och allt. Eftersom vi var på väg åt samma håll slog vi följe en stund. Inte för att jag någonsin sett honom förr eller skulle känna igen honom nu men vi hann avhandla några av livets svåra, viktiga och roliga saker. Förvånande bra, så där så att vi båda log och tackade varandra när vi skiljdes åt...

Och fler strandmöten, en kvinna som gjorde ett lyckat byte med via en bytessida på facebook. Hon fick min ramryggsäck och jag fick en älgstek :-). Och så den gamla vännen vars fru tydligen ofta tänker på mig. Vi träffades för några år sedan och då sa jag att vi skulle kunna ha någon som jobbade heltid med att städa toan och det skulle ändå aldrig märkas. De har numera två barn och hon förstår precis...

I mitt stilla sinne tänker jag att heltidstjänsten numera inte skulle behövas på toan utan bland skivor, dvd filmer, böcker, tidningar, pussel som inte har alla bitar och spel som tappat tärningarna och en hel del spelpjäser. Ivar-hyllan som gud glömde (jodå, vi har varit till IKEA, då när vi också trodde att förvaring var the shit). Inte någonting ligger där det ska i den hyllan. Vi söker ihjäl oss hela tiden. Man öppnar ett fodral och hittar något HELT annat. Öppnar nästa och där finns ingenting. Både Mannen och jag är rädda för att bli anfallna när vi går förbi den och gränsar till att bli psykotiska när vi tänker på att ordna upp eländet. Sisifosarbete. Funderar starkt på att kasta en filt över alltihop/ be Lillebror ordna kamouflage med sin skruvdragare. Går nog inte att få till hylleländet med något annat än Napalm tror jag... Och sen, när vi gjort det så kan vi släcka alltihop och bjuda hem lite folk med taskigt luktsinne på ordnigsfest. Jo, här har vi vårt svarta projekt ;-). Ett annat alternativ är att göra som den här tjejjen, sälja irriterande grej på Blocket (och kanske vinna pengar). Napalm-hyllan... Om vi vinner kan vi ju ha ett ännu större kalas... Hm...

I annat fall lägger jag ut den på bytessidan. Napalmhylla med allt innehåll mot något ätbart. Nu måste jag smyga mot sängen. Imorgon bitti ska jag hänga med vår yngsta till ettan. Kram på er

söndag 19 augusti 2012

Avslappnat på slutet?

-Vad det är skönt med sista veckorna innan skolan sa Storasyster. -VA, vad säger du??? (Storasyster är inte direkt känd för att njuta av skolan).
- Ja men nu på slutet är allt liksom så avslappnat... När jag tänker på saken håller jag med och förstår precis vad hon menar. De får välja vilken mat de vill på dagarna och även när och om de vill äta. För någon dag sedan frågade Lillasyster om hon fick ta limpmacka med banan och jordgubbar på till lunch. Svaret var varför inte. Middagen blir som ett uppsamlingsheat... Synd att jag inte anammade det här avslappnade redan i början av sommaren men det kanske hör till sakens natur på något sätt. Ska dock försöka komma ihåg det nästa sommar i alla fall...

Lite åt det här håller men kanske mer tänker jag att mitt mammeri har utvecklats också. Jag är OTROLIGT mycket lugnare jämtemot Lillasyster. Funderar, fiffar och tricksar inte hela tiden och tänker manjana manjana oftare. Tids nog ordnar sig det mesta liksom. Jag fostrar inte så mycket och tror inte att hon försöker styra mig/ driva mig från vettet när hon inte vill äta/sova eller vägrar att åka hem från stranden. Det är mycket enkelt att undvika maktkamper eftersom jag tänker att hon helt enkelt är ett barn som vill gräva mer i sanden. Jag tror inte heller att dagens utbrott kommer att påverka hennes chanser att ha vänner, pojkvän och behålla jobb när hon är 22... Inte oroar jag ihjäl mig över saker heller utan jag har stor tilltro till att hon kommer att klara sina prövningar och i annat fall komma hem och få sina vingar lite omplåstrade...

Jag märker att jag är mycket mindre brydd om Lillasysters små egenheter också. Jag sjunger och skrattar mer, i stort sett låter jag henne vara som hon är och tycker om henne. Det är möjligt att jag behöver tänka på att även ha lite krav på Lillasyster också men annars är jag nog i stort sett en underbar mamma till Lillasyster. Tyvärr kan man inte börja med barn nummer fyra men faktum är att jag även blir en mer avslappnad mamma till de andra. Allt oftare har jag börjat tänka kommer vi att tjafsa med Lillasyster om det där? Är svaret nej så... Att jag ställer en sån fråga till mig själv tjänar alla upp till Storebror på... Imorgon blir sista avslappnade dagen innan vardagen kör igång på riktigt... Ha det gott

måndag 13 augusti 2012

Nä men vad händer?

När man åker tåg hinner man både se och tänka en del. I samma vagn satt en trebarnsfamilj där äldsta barnet var runt 6 år. De föräldrarna såg nog varandra inte i ögonen en enda gång mellan Lund och Göteborg. Precis som man gör när man har mindre, rörliga barn. De hade alltid någon som var på väg i eller ur sätena och för det mesta var en av föräldrarna ute och gick med minstingen. Jättefina barn men de var små och så där hade vi det för ett par år sedan också (fast vi hade en till). Så där var det för oss förr och vi upplevde det värre att flyga eftersom barnen var tvungna att vara stilla hela tiden... Förra gången vi var till Göteborg var Storebror nästan 7, Storasyster var nästan 5, Lillebror nästan 2 och Lillasyster ett par månader. Det var fullständig kalabalik. Lillebror hängde ut ur vagnen och ylade: TANNA, TANNA!! efter de galopperande Storasyskonen. Lillasyster satt i babybjörn och vi behövde massor med saker med oss bara för en pytteliten utflykt. När vi kom hem från den semestern skulle vi ha behövt en lika lång ny semester men nej... Då började ju det där andra, vanliga Kaosvardagen igen ;-). Inte konstigt att man somnade så fort man var stilla...

Faktum är att det inte är samma Kaos längre. Alla barnen är i åldrar då de går att prata med och saker händer inte bara så där lika ofta. Visst, sebror är alltid randiga så någon jätteordning har vi inte och så det händer fortfarande förunderliga saker. Som att låset till toan har lyckats hamna i mina föräldrars stuga till exempel. Reparationsfonden för Wacko Wolfram har sänkts till 200 kronor och det har utfärdats lavinfara på flera av trivselhögarna men vi behöver inte ständigt undra vartifrån någon ska ramla. Vi har inte samma beredskapsstress, man behöver inte vara på hugget 24 timmar om dygnet... Vi behöver inte heller bli RIKTIGT oroliga när det blir tyst här hemma.

Just ikväll har det till exempel varit väldigt tyst här. Lillebror är bortrest till kusinerna i två dagar och Storasyster sover hos kompis. Jösses!! "Bara" två barn och dessutom de som är ute på kanterna, Storebror och Lillasyster så det blev hur lugnt som helst. Inga bråk, ingen tjatoffensiv om något, inget ret och ja, nästan lite tråkigt faktiskt.

Det påminner mig om att Kaosfamiljen håller på att gå in i en ny fas. Större barn och tonåringar... En av de sakerna som jag la märke till när jag studerade större barn/ tonårsfamiljerna på resa var att de verkade ha lite längre till skratt än de resande yngre Kaosfamiljerna. I värsta fall hade de fastnat i någon form av praktiskt tjat-träsk med tillhörande surmulenhet... Ska bli verkligt spännande att se om vi kan behålla skrattet i familjen i den här nya fasen... Vad tror ni, hur gör man? Kram på er

söndag 12 augusti 2012

På tal om OS...

Tro för all del inte att jag är emot sport. Jag är fotbollstränare och tycker att det är alldeles underbart men när det drar ihop sig till såna här stora världsviktiga tävlingar blir jag ibland lite förundrad. Och inte vill jag förringa sportens insats för världsfreden heller. Det ÄR bättre om länder smiskar upp varandra i triathlon, skjuter på lerduvor eller skaffar sig världsherravälde i simmning än att de med berått mod skickar iväg unga friska människor för att döda och tortera andra unga friska människor. En liten parantes är att Breivik tydligen hade sneglat på försvarsträning när han försökte göra sig själv till en massmördare...

Tillbaka till OS så är det ju kul men jag blir ändå lite beklämd över att så många smarta, starka och snabba människor ägnar sina bästa år och ALL sin tid, fokusering och energi åt att såna småsaker som sport egentligen är. Kunde inte åtminstone några av dom ha liknande fokus på att bekämpa världssvälten och problemet med rent vatten, ägna samma energi åt att skapa fred på jorden och lika mycket tid och råstryka åt att lösa klimatfrågan. Hade de allihop dessutom med sig sina team som filar på vändningar/ starter/ bollhantering samt andra diverse sportnavelskådning som uppbackning skulle det mesta av världens problem vara en bra bit närmare sin lösning...

Nu ska jag se film och smygäta godis med Storasyster, fastän det är söndag. Ibland är det bra att bryta mot regler lite. Hon kommer att njuta väldigt mycket... Kram på er allihop!





torsdag 9 augusti 2012

Entropi både inne och ute men inte i sinne...

När man bläddrar runt i trädgårdsmagasin och inredningstidningar får man ibland känslan att de åker till samma ställen som de fotar och beskriver. De mest förunderliga saker kan förskönas och upphöjas som det sista, bästa och vackraste. Ett par stövlar eller en rostig cykel blir ett stileben. Ordning och förvaring är som en religion.

Igår ordnade jag med förvaring, oj oj oj. Sorterade hela husets serietidningar in i tidskriftsamlare och märkte dom. Barnen var med och vi var jättepeppade, nu skulle det bli ordning på torpet. Kruxet var att vi inte tänkte på vilka människor det är som bor i det tilltänkta ordningstorpet. Serietidningsgalningar.... Plötsligt hade ALLA barnen (och inte bara Lillasyster) återupptäckt tidningarnas tjusning och nu ligger det ÄNNU fler tidningar ÖVERALLT eftersom det blev FLER personer som släpar runt och dräller dom.
Vy över köksbordet!!! Maken hade rätt när han konstaterade att det inte spelar någon roll hur man organiserar om det inte finns någon som är beredd på att lägga ner en massa energi på att upprätthålla. Hoppsan då, det är ju den lilla detaljen...

Har gått omkring i trädgården idag. Trädgårdintresse finns med både energin och lusten är väldigt ryckvisa. Konstaterar att Kaosfamiljen sin vana trogen verkligen är inne. Vi har "prydnadsgräs" som vippar i varendaste rabatt. Inte för att vi har satt något men antagligen är det likadant som med våra gula mini-dahlior, de så kallade prydnadsmaskrosorna, de bara flyttar in och förökar sig... Hallonen har i stort sett fått ge vika helt för prydnadsgräset och det är förstås en liten miss i planeringen. En positiv överaskning är att vi tydligen inte fick upp all potatis ifjol så det är en massa potatisplantor bland morötterna, som är väldigt svårgallrade då det liksom ligger ett lock av ärtskidor över hela alltihopa. Rostiga cyklar, cykelhjälmar, stövlar och diverse andra saker är levande installationer... En verkligt levande trädgård, om än en liten aning Kaotisk... Googlade runt lite och hittade ordet Entropi, HURRA!!!

Begreppet entropi kan illustreras med ett stökigt rum: I ett fullständigt städat/ordnat rum kan varje sak bara finnas på en plats, det vill säga det finns bara ett sätt att ställa alla saker i rummet så att det har egenskapen att vara fullständigt städat. I ett stökigt rum spelar det ingen roll om en viss bok står till höger eller vänster i bokhyllan; rummet är i alla fall lika stökigt. Rummets entropi är antalet sätt man kan ställa saker för att uppnå en viss stökighetsnivå. Ju stökigare rummet är, desto fler ställen kan de ligga på och desto högre entropi får rummet. Det finns emellertid ingen helt allmängiltig vardagsspråksdefinition på entropi, mycket beroende på oklarheter angående begreppet "ordning"; i vissa speciella fall innebär ökad entropi att ordning och komplexitet kan uppkomma ur oordning. (från Wikipedia)

Ha, där satt den. Om jag någon gång behöver skriva CV så är det rimligt att ordet entropi finns med. Jippie! Det är därför trädgårdar med ordning och spikraka stenbelagda gångar är så tråkigt... Och därför som man kan tycka att man känner igen ett hemma-hos reportage fastän man aldrig läst det förr. Jag ska börja benämna mig själv som en stolt och glad Entropist. När det gäller relationer och människor är jag däremot allt annat än Entropist. Kram på er

söndag 5 augusti 2012

Bråk o perspektiv

Sista etappen på resan. Alla är trötta och det bråkas hela tiden så fort vi inte tuggar på något. Jag bryr mig inte, tittar kärleksfullt på min knasiga familj men svär inombords åt helt andra saker. Har just pratat med vännen som har en mycket sjuk 5 åring. Läkarna har pratat om att det här antagligen är början till slutet för den lille gossen. Orden tar slut, livet borde inte få vara så. Fel ordning. Föräldrar ska inte begrava barn, syskon inte en liten bror. Det där med bråk, stök, väder och saker blir fullständigt ointressant...Ta hand om varandra... Kram