Har funderat en massa på det där med olika egenskaper som man liksom har med sig. Att vi alla är födda till vårt liv med dess fördelar och nackdelar. Att man får ta det onda med det goda och att vi alla, oavsett vilka vi är behöver lära oss att leva med oss.
Just nu håller vi på att mäkla fred efter 4:e städkriget med Lillebror. Jo, Storasyster definierade det så efter att ha konstaterat att hon själv antagligen i allra högsta grad var inblandad i de tre första. Nu ska här sägas att detta är en Kaosblogg och vi brukar inte städkriga i onödan. Lillebrors rum gick inte att lägga in EN ENDA PINAL i eftersom det redan var saker ÖVERALLT!
Lillebror är en alldeles underbar unge men tjurskallig till tusen. Han gillar inte när någon säger åt honom vad han ska göra. En god egenskap sen när han blir egen företagare med sin charm, sina tankar om att ingenting är omöjligt och alla sina ideer. En riktigt superkraft att ha när man ska lära sig svåra saker också men en förbannelse när omvärlden kräver saker.
Superkrafter ja... Jag tänker att alla människor har superkrafter. Det kan vara lite vad som helst, som att man är snäll, kreativ, trofast, lugn, fysiskt smart, gladlynt, viljestark, flexibel osv osv. Men som de flesta superhjältar vet så tar det ett tag (för mig verkar det ta ett helt liv ;-)) att lära sig styra sina superkrafter.
För att kunna få ordning på sina superkrafter tror jag det är viktigt att vi alla (jepp, även vuxna) lär oss att hantera våra känslor. Annars blir det lätt att man gör praktiska lösningar på känslomässiga problem. Medicin, struktur, tillrättalagt liv och en Iphone när de egentligen behöver lära sig att hantera sig. Och nix, jag är inte helt emot varken lite praktisk anpassning, medicin eller struktur men tror ändå hårt på att man måste lära sig hantera livet och sig själv oavsett. Och det ligger lite i debattartikeln som jag länkar till men samtidigt är det rätt lätt för en karl i 60 årsåldern att moralisera och raljera. Det är inte direkt ovanligt att 60 åriga män aldrig varit föräldralediga och förväntats ta helhetsansvar för logistik och relationerna i en familj.
Nå, vad tänker ni andra superhjältar... Vilka superkrafter har ni och vilka nackdelar- fördelar är det med dom? Vi är alla superhjältar i vårt liv. Kram på er
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Min superkraft är nog mitt engagemang i de saker jag tycker om att göra. Positivt för att det kan entusiasmera några, negativt för att det kan trötta ut andra... Positivt för att jag ger allt och negativt för att det då kan bli lite lite engagemang i sådant jag inte tycker om att göra...
Jag är oerhört spontan!
Har vi bestämt en sak så kan jag ändra mig på 2 röda. Det kan vara bra ibland och dåligt ibland. Men det är så jag är och det är en del av mig.
Tack för din kommentar Jenny.
Hoppas att allt är bra med dig och familjen.
På tal om städkrig, det har vi här också. Även här är en lillebror inblandad ;-)
Ha det bra!
Kram K
Mina superkrafter är engagemang och prioriteringsförmåga (ok, brister lite ibland, fråga Försäkringskassan). Engagemangsbiten jobbar jag på att tygla, blir ofta alltför känslomässigt engagerad, men utan den superkraften skulle min lathet helt ta över :-).
Skicka en kommentar