torsdag 31 maj 2012

Torsdagen då tiden finns...

På torsdagar skickar jag min lilla fina flock till skolan. Sen brukar jag kolla läget med de äldre i släkten. Att jobba 75% innebär att torsdagen blir en sån där dag då jag kanske gör kanske en liten cykeltur med en kompis eller själv, handlar lite, gräver i trädgården, bakar något bröd, läser en bok eller hänger på nätet. Kan bli lite vad som helst helt enkelt. Som andan faller på. Är det mycket på jobbet uträttas inte några underverk på den lediga dagen direkt. Återhämtning!

Ibland äter jag något som bara jag i hela familjen gillar till lunch. Helt själv, helst ute på trappan i solen. Tar emot barnen som droppar hem från skolan. Pratar lite, skojar lite. Tiden finns. En äkta trivseldag. Dagen då jag kommer ikapp mig själv. Vilar upp mig och laddar mentalt.

De andra dagarna må det hända de mest underliga saker hända på jobbet. Fyra dagar i veckan gör jag det som krävs men min trivsel-torsdag tänker jag behålla, om så chefen hotar med att slita mig i håret ;-). På torsdagarna får saker ta låång tid, allt går i sin egen takt. Eller snarare min takt. Den här Bloggen började jag till exempel skriva i förmiddags. Nu är klockan snart sex och Lillebror och jag ska just lägga vår sista hand på middagen. Kommer jag någonsin i sånt ekonomiskt trångmål så att jag MÅSTE jobba heltid gör jag nog en ordentlig fundering över mina prioriteringar. Detta är vardagskvalité som inte kan mäta sig med några veckors utlandssemester eller någon som helst köksrenovering. Mannen har sin lediga dag på fredagarna. Lyx!! Hoppas att ni också haft en fin torsdag. Kram

tisdag 29 maj 2012

Ibland är det bästa man kan göra att tröstäta lite...

Jodå, Mad May och mitt i allt det så börjar ett barn "lagga" lite. Liksom fastnar i vinkelvolten. Det händer olika barn olika ofta och med olika saker. Det går liksom i skov. Och jösses så svårt det blir. Lätt att börja bråka med varandra som föräldrar och den enklaste sak i världen att i dessa lägen också låsa fast sig rätt ordentligt och tänka att så här kommer vi att ha det resten av våra liv.

Ett litet problem är att det bästa man kan göra inte är mer av det man gör. Oavsett om det är att tjata, följa efter med frukt, muta, prata med fröknar, intriga med barnens kompisar, hota, jamsa runt för att slippa utbrott, googla diagnoser, sms bomba eller vad konstiga saker man än håller på med så är det bäst att bara sluta. Ge upp och låta bli bara men det är lättare sagt än gjort. Oftast vet man om hur man borde göra men man kan inte hjälpa sig.

Ibland är det bästa man kan göra för vissa problem att släppa dom rätt ner på golvet och tröstäta lite helt enkelt. Eller släppa dom och göra något annat, roligare. Ta sig en cykeltur. Prata med en kompis eller kanske gräva lite i trädgården. Så, nu tänker jag göra popcorn. Eller hm, så fort Storebror och Storasyster gått och lagt sig :-) Livet är ju som sagt större än oss och det handlar om att leva ett liv- inte vinna ett krig. Kram på er

söndag 27 maj 2012

Mad May och mors dag

Mhm, Mad May, behöver man egentligen säga mer? Julen är ju stressig men maj är ingen lek heller. Det börjar med deklaration och sen går det utför i en allt snabbare takt. Månaden då saker liksom både påbörjas och avslutas samtidigt. Avslutning på dansen, trummorna och fritids och skoljox men påbörjning på fotboll, grillning, trädgårdsfixande och runt omkring spikar folk altaner i kubik. Lägg också till att jobbet brukar skena så här inför semestern.

Maj-känslan är lite som att stampa på bromsen och tok-gasa samtidigt. Varning för vurpa... Och vi lyckades ju klämma fram en bebis för sju år sedan med tillhörande kalas och sånt. Är det inte lite av en parodox att man också har tryckt in mor dag i mad may? Som om inte mödrarna har nog med att fixa klassresor, blommor till hött och bött samt fotbollsfika? Allvarligt talat, hur kan det "slumpa sig" så att det är mödrarna som både planerar mors dag och fars dag?

Mad May... I ett par år har jag och en kompis varit lite inne på att ta semester i maj. Tyvärr har vi glömt det varje år det är dags för att planera semester men något år så kanske... Tror nog att kvällarna skulle kännas riktigt mysiga om man pillat sig i naveln hela dagen ;-) En annan variant är som jag och en annan kompis var inne på, att vi skulle skaffa oss egna Avatarer till i maj. En Avatar som springer på föräldramöten, påbörjningar och avslutningar och sånt under tiden som man själv ligger hemma i soffan och äter praliner... Problemet löst, nästa år blir det antingen en Avatar eller semester... Hoppas att ni haft en underbar mors dag allihop. Kram på er

tisdag 22 maj 2012

Tonåringar, livet och vårflod

Kanske kommer jag att ångra att jag skriver detta men hittills så gillar jag verkligen trasslandet, disskuterandet och argumenterandet med tonåringen och nästan tonåringen. Faktum är att jag tycker att det är roligt att få svar på tal och gnabbas i olika frågor. Höra de blivande vuxna relatera till andra och varandra. En ynnest att få hänga med lite i utkanten på deras träningsläger inför sitt egna vuxenliv. Jag tycker om att vi som provar oss fram och liksom driver med varandra lite...

För någon dag sedan skulle "vi" tvätta Storebrors keps och vips stod han där med händerna i tvättbaljan i full färd med att lära sig handtvätta. Dagen före handlade vi skor och förhandlade. Jag bestämde att jag lägger 500:- på ett par skor. Köper han DC skor eller något sånt får han lägga till, köper han billigare får han pengarna som blir över upp till 500:-. Killen konstaterade nöjt att han är en person som faktiskt kan tjäna på att köpa skor... Just nu googlar han på nätet om hur mycket pengar i månaden en 14 åring bör ha. Jag ser fram emot diskussionen. Jag har heller inga problem med att det ser helt annorlunda ut när jag kommer hem än det gjorde när jag for. Livet ska vara sånt tror jag.

Möjligtvis är en av anledningarna till att jag med lite skräckblandad förtjusning går in i tonårstiden med barnen att jag inte har så mycket emot att saker förändras, blir som de inte varit och lite hipp happ. Min trädgård är också efter samma princip. Jag sätter ner olika plantor och lökar och sen blir det lite som det blir... En ständig process där jag ingalunda är chefen. Jag är bara en liten liten del i det hela. På något sätt ordnar det sig ändå eller inte. Förhoppningsvis blir det så med tonåringarna till slut också. Har just läst Anna Gevaldas Jag älskade honom och där konstaterade hon att livet är på något sätt är starkare än vi... "Män och kvinnor som har torterats, som sett sina nära och kära dö och sina hem brinna ner har återigen börjat springa efter bussar, kommentera vädret och gifta bort sina döttrar." Vi är pyttesmå och livet är stort och med en enorm kraft. En tanke som både är förfärlig och förtröstansfull men mest förtröstansfull tror jag. Som vårfloden hittar livet sina vägar :-).

Kram på er

lördag 19 maj 2012

Det är likheterna som driver oss från vettet...

Ibland kan man le lite snett men andra gånger blir man helt galen och undrar hur somliga tänkte när de bestämde sig för att föröka sig... Kan det möjligtvis vara som det sägs att det man blir galen på hos andra är egenskaper som man själv har och inte tacklar på ett vettigt sätt? Varje gång man tänker så blir det obekvämt. Lite som skoskav ungefär... Och tänker man att det gäller alla människor blir det ännu otrevligare...

Så klart egentligen. Personlighetsdrag från mormor, morfar, farmor, farfar och Mannen går ju för det mesta an men de som man själv har, oj oj oj... Olikheterna går egentligen rätt hyfsat att hantera förutom att man inte alltid förstår sig på varandra. Det är likheterna som man blir galen av och framförallt de som man inte accepterar. Gäller väl egentligen känslor också. Står man inte ut med att erkänna sig ledsen, arg eller avundsjuk så står man inte ut med det hos andra heller.

Igår tittade på Storasyster och konstaterade att : The cleaning force is weak in this one... Mm, sa jag och log lite, det har hon efter mor sin ;-)... Likheter som inte är traumatiska är ju lätta att bekänna ;-)

Vad tänker ni om likheter/ olikheter? Hoppas att ni har en härlig Lördag, kram

torsdag 17 maj 2012

Regn och rusk...

Planen för dagen var att svischa iväg i gummibåt längs den vårbrusande älven. Sen tänkte jag göra ett trädgårdsland av det här:
En pallkrage modell större som Lillebror från eget huvud skruvat ihop med sin skruvdragare. Tack Lillebror och så typiskt honom. Grabben med de 1000 ideerna som man slitit sitt hår över en hel massa gånger. Killen som man ibland undrat över hur han ska överleva sin barndom. Nu är han hur lugn som helst och sätt en skruvdragare i händerna på honom och han gör succe´. Jag upphör helt enkelt aldrig att förundras över hur olika barn är redan från start. Hur mycket som bara är deras eget...

Och på tal om olikheter så pratade jag med min mormor igår. 83 år gammal så har hon ett intressant perspektiv på tillvaron. Hon konstaterade att mycket av lyckan i livet sitter i att kunna hantera de förändringar som man oundvikligen presenteras för. Att gå från barn till ungdom till vuxen till sambo till förälder med bebis till småbarnsförälder till större barn till tonårsförälder till flygfärdiga till utflugna barn och så vidare... Att hela tiden omskapa sig själv i förhållande till omvärlden. Och så pratade vi en stund om att man har lite olika lätt/ svårt med olika perioder och att varje trappsteg upp eller ner är ett krux man ska ta sig igenom och göra det bästa av situationen.

Det bästa av situationen ja... Regn och rusk ute, planen för dagen blir nog inneaktivitet av något slag. Tyvärr kan jag inte tänka längre. Storebror och Storasyster sitter supernära varandra i soffan och bråkar. De vill nog inte göra annat eftersom de sjunger/ trummar för att reta varandra. Kanske har de lite bråkbehov helt enkelt. Nu ska jag gå någon annanstans. Sköt om er

tisdag 15 maj 2012

Storebror har storlek 44 i skor

Och då när vi stod där på affären med nya skorna så frågade han: Mamma ser mina fötter stora ut? Vad säger man?
Tänk så lätt det är. Att ljuga lite för att göra någon lite mindre missnöjd. Att erbjuda honom ett par DC skor så att han inte tänker på det längre. Frisera sanningen för att undvika att ett barn får ett utbrott. Skylla på tvätten när man egentligen inte VILL klappa på någon tills de somnar. Säger som Författarna till Skit i mössan. Jösses vad föräldrar ljuger för sina barn fastän de vill att barnen ska tala sanning...

För mig var det lite magiskt när jag upptäckte så enkelt det blir när man säger jag vill inte när det är det man känner. Bra också. Alla behöver säga vad de vill och sen få respekt för vad de vill och vad de inte vill. Alla behöver lära sig lyssna på vill inte också. Jag kan lyssna på att Storasyster inte vill gå i skolan men tyvärr så måste hon göra det ändå. Känna hat är hon helt fri att göra, hur mycket som helst. Att klara sig i livet handlar som jag ser det väldigt mycket om att hantera känslor och om vi ljuger och tricksar för barnen (skyller på fröken, pusslar till allt praktiskt) så lär de sig inte de förrän långt senare... Klart man hatar saker ibland men gör dom ändå...

Så fram för mer utbrott, avbrott och sammanbrott. Barn behöver känna massor med saker och vuxna också. Vuxna är också bara människor men jag tror att vuxna precis som barn ibland behöver träna på att se sig lite i spegeln och vara ärliga både mot sig själva och andra. Vad känner jag och varför. Sen när man vet och inte skyller ifrån sig behöver man inte vara så rädd, man kan vara ärlig. Och jo, det händer att jag startar krig, beter mig som ett småbarn osv men får jag bara "rätt på det" så är det lugnt. Det behöver inte bli prestige, alla kan vara dumma ibland... Möjligtvis skulle många av vuxenvärldens trassel skulle kunna lösa sig om folk var ärligare mot sig själva och varandra.

Mitt svar till Storebror om fotstorleken då? Det blev helt enkelt en fråga: Vill du att jag ska vara ärlig? Storebror log och sa: Det är nog lika bra att du är ärlig Mamma, det är väl bara så att storlek 44 faktiskt inte kan räknas som litet va... Mm, precis, du är tjusig hur som helst Storebror!

Vad tänker ni om ärlighet? Hur mycket tricksar ni för era barn? Ha en trevlig kväll... Kram






söndag 13 maj 2012

Att gå från idiot till ok på 30 sekunder...

Dansträning för uppvisning i lördags.... Shit! Inte hade vi vår representant där inte... Noll-koll AB men typiskt... Men Mannen vad... det var ju du som skulle... Åh, dansfröken som verkligen lägger ner sig och vill att allt ska bli så där underbart... Har vi fått tokskäll nu då, får ungen vara med på uppvisningen? Mannen kollar lite svettig mailen... Puh, räddade, dansträningen blev tydligen avbokad i sista sekund... Från idiot till ok på 30 blankt...

Galna maj rullar på men i år är det inte värst med påbörjningar och avslutningar. Flera av barnen har den goda smaken att de inte har några aktiviteter alls. Dessutom blir det inte några cykla ut med picknick korg grejjer med äldre barn, fastän de skulle klara det bättre både fysiskt och psykiskt... Upplever nog att det var värre när barnen gick på dagis... Då skulle det träffas och mysas på längden och tvären i alla möjliga sammanhang... Även om Kaosfamiljen i det läget hade nog svårt att få till egna små mys utan katastrofer inomhus.

Och på tal om mys så har opinionen mirakulöst svängt. Ikväll hade vi ny omröstning och förslaget 2 mys men lite mindre omfång vann med 5 röster mot förslaget 2 mys men lika mycket som vanligt eller mer chips och godis som bara fick 1 röst. Jag tyckte det var en seger, Storebror planerar att bli smugglare.

Även om det är lugnare än förr så är det klart att 4 utvecklingssamtal och det som är i maj ändå räcker till... Och då är det otroligt skönt att vara två. En gör mat och den andra tar utvecklingssamtalet när den första skjutsar till trummorna/ sticker på match/ lyssnar på läsläxan. Och alla tjänar på att man delar föräldraskapet, kvinnorna, barnen men kanske framförallt Männen. Dansfröken får ursäkta, det finns viktigare saker än dans. Till och med än fotboll även om jag själv är fotbollstränare. Och även om jag har en gräslig hosta så kommer det att gå över.Här är en kvinna som ger perspektiv. Vad skulle du göra om du bara hade ett litet tag kvar att leva? Kram på er

lördag 12 maj 2012

Irriterande och viktig hostpaus...

Ok då, kroppen säger till. Börjar med feber och sen kommer hostan från hell. Två dagar denna vecka har jag tvingats vara helt stilla. Sovit sittandes i soffan flera nätter på raken. Den här hostan har jag haft förr. Den som gör att man helst inte ska gå i trappor alls utan bara helt ta det lugnt. I annat fall straffar det sig om man blir ståendes någonstans kämpandes för att inte hosta ut lungorna. Hostan som man ungefär bara kan vila sig ifrån... Oaaghhh... Att ta det lugnt är egentligen inte min paradgren men det är nog lika bra att lyssna på sin kropp. Annars får man väl cancer eller något till slut (och nu inte sagt att man inte kan bli riktigt sjuk ändå).

När man ligger där under filten utan att kunna röra en fena blir det mycket tid för funderande och det har varit riktigt bra. Själen behöver stanna upp ibland. Jag tror man skulle "unna sig" ordentlig paus oftare. När man stannar så där på riktigt kan de riktigt viktiga tankarna hinna fara genom huvudet. Vem är jag och vad har jag gjort av den person som är jag? Vilka människor har jag träffat som betytt mycket för mig? Vad är meningen med att jag finns till? Frågor som man aldrig blir helt färdig med men som, om man tittar till dom då och då gör att man inte springer vilse i livet.

I Torsdags hade jag ett långt samtal med en man som betytt mycket för mig, min morfar. Min morfar glömmer bort att vi fikade för fem minuter sedan och har inte längre så stor aning om så mycket annat heller. Han säger att han nött ut livet men ler och säger att det är ok, som det ska vara. Han har kvar sin humor och strålar fortfarande mot människor. Förmedlar mirakulöst nog fortfarande kärlek och livsglädje, har som alltid förmågan att få en annan människa (men framförallt barn) att känna sig alldeles underbara med bara blicken. En gåva som man kan bära med sig och försöka förmedla vidare... En sån där sak som aldrig tar slut...

Visst finns det mycket galet här i världen men det finns mycket gott också. Människor som betytt och betyder mycket, som gör skillnad för varandra. Vi kan göra skillnad för andra och varandra. Hosta är en del av livet, kanske en viktig del av litet. Det mesta som vi flänger runt med är rätt oviktigt, det är kärlek som gör livet värt att leva. Nu, dags att hosta lite och läsa något för Lillasyster. Jag är nöjd med min själs-paus... Funderar på att sticka till skogs med ett tält i sommar. Vad tänker ni om själs-pauser? Kram på er

lördag 5 maj 2012

Feber i oppositionen..

Riktigt risigt väder ute och feber i kroppen. Läge för att ta det lugnt alltså... Men hjärnan stannar inte helt förstås så Storebror och jag passade på och bedriva lite lobbyarbete. Vi förlorade ju valet och ligger fortfarande lika taskigt till i Sifo-mätningarna. Av någon outgrundlig anledning håller 3 barn och en vuxen i den här familjen på ETT stort mys en av helgdagarna. Storebror säger att han tror att 2-mys i veckan partiet har mycket fler anhängare i andra familjer än våran. Vi tror stenhårt på reklamen och hjärntvättens makt. Möjligtvis börjar vi vara lite emot demokrati och om det inte löser sig får vi väl söka politisk asyl i någon annan familj ;-).
Kruxet är att när det andra partiet upptäckte vår lobbyverksamhet började de också producera skyltar med budskap som stred emot våra. Nu ser det inte klokt ut här hemma, vi har valaffisher överallt. Nåja, det här är väl anledningen till att jag har en Kaosblogg antar jag. 500 inlägg här på Blogspot och precis som med politiken så hoppas jag att trägen vinner. Storebror och jag tänker att vi förr eller senare kommer att ha inspirerat någon så att det bli votering i familjerådslaget igen. Och jag hoppas att jag med min Blogg inspirerar till att njuta av livet, att ni får er ett leende och kramar om era kära istället för att bryta ihop över stök. Nu ska jag passa på att se film och skratta lite så länge Iprenen verkar ;-).Kram på er alla fina...

torsdag 3 maj 2012

Gör inte om mig...

Fyra barn senare har man lite mer kropp än innan, på sina ställen alltså. Magmyyys...(eller välkommen till Valkköping). Naturligtvis, femton år, fyra graviditeter och lite tröstande och firande i form av mat och godsaker. Njutning, och tänka sig, jag har bestämt mig. Det är precis så här jag SKA se ut. Möjligtvis vore det trevligt med lite mer kondition men det skaffar jag genom att cykla lite oftare och fortsätta träna tjejerna i fotboll helt enkelt.

Och som alla andra människor så är jag både hopplös och underbar, samtidigt. Energisk och startar saker, tänker alltid att inget är omöjligt och sen upptäcker jag att vissa saker var bra mycket svårare än jag tänkte mig. Taskigt tålamod och blomgalen. Rätt obrydd om prylar och oteknisk till tusen. Håller gärna många bollar i luften men är inte någon höjdare på att avsluta saker. Skrattar gärna men har inga problem att prata om döden osv osv.

I detta gör-om-samhälle vill jag värna om rätten att få fortsätta att vara som man är. Inte fiffa till och låtsas. Jag är som jag är just nu och det är alla andra också. Och visst utvecklas man, inte är jag helt samma som för 15 år sedan och ibland så utvecklas man ifrån varandra men jag tycker att det är viktigt att ha olika perspektiv och respekt för olikheter. Det var en av anledningarna till att jag startade Bloggen på Vi föräldrar för några år sedan (tack Vi föräldrar för att det var så lätt och lockande att starta hos er). Jag började inte Blogga för att säga att alla måste göra som jag utan som motvikt till allt det till-fixade och på låtsas som jag tyckte att det var för mycket av. Som family, the true story på facebook.

Förr uppfostrade jag alla i omgivningen och var nog inte så värst nöjd med mej heller. Numera skulle jag vilja säga att överseende "is the shit"... Klart det behöver fostras lite ibland men inte alls så ofta, inte egentligen. Ingen ska få kliva över någon annans gränser och ha det bra på bekostnad av någon annan men annars... Det häftiga är att när jag klappar om omgivningen för deras charmiga personligheter så blir det också lättare att leva med mig, precis som jag är, just nu. Underbara jag. NI är också underbara, precis som ni är!! Vad tänker ni om att göra om sig själv, Mannen, barnen, soffan, huset, bilen, båten, vännerna och hunden?

tisdag 1 maj 2012

Politik i praktiken a´ la´ Kaosfamiljen

Riksdagen (familjerådslaget) var samlad. Lillebror höll ett brandtal om tandtrollens möjliga framtida utbredning på grund av helgmysen. Det radikala förslaget var att vi, på experten tandläkarens inrådan, skulle klumpa ihop fredags och lördagsmyset till ett jättemys en av dagarna.

Debatten som utbröt blev häftig. Två grupper utkristalliserades, godisgrisarna (GG) och tandbeskyddarna (TB). GG anhängarna med Storebror i spetsen hävdade att traditioner bör hållas, att det inte blir mys på riktigt om man inte får äta godis eller chips. Vem har hört talas om Lördag utan lördagsgodis och en fredag utan fredagsmys, vad vore det?? Lika kul som en sketen tisdag!!! TB anhängarna i sin tur hänvisade till experterna som unisont, både från tandläkare och övrig hälsovård, bevisat att det är skadligt för människokroppen på alla upptänkliga sätt att vräka i sig godis. TB ansåg inte att man bör främja sådana skadliga vanor i ett friskt samhälle. Man föreslog istället att Kaosfamiljen skulle kunna äta någon paj eller något annat trevligt istället för detta fantasilösa smågodis. Diskussionen var het, stundvis rena pajkastningen. Vid voteringen som följde vann tandbeskyddarna med 4 röster mot 2.

Nästa fråga restes omedelbart, vilken av dagarna skulle skippas? Ny, om möjligt ännu hetsigare debatt utbröt. Fredagsfolket ansåg det vara fördel att helgen skulle starta med ett mys och att man hade möjlighet att spara lite tills dagen efter om det blev över. De kände väldigt starkt för frågan. Lördagsivrarna hävdade lördagens helighet bland helgdagar och att tristessen helt enkelt skulle bli för stor om man gjort bort allt redan på fredagen...

Oenigheten var fullständig, även inom partierna var man oense. Storebror (GG) försökte låta partipiskan vina över Kaosmodern men hon vägrade. Lillasyster hotade att bli en soffliggare och båda falangerna la in massor med extra krut på att få henne med på just sitt tåg. Till slut lyckades Lillebror med en blandning av sakliga argument och mutor att få med sig henne. Storasyster och Kaosmodern samarbetade febrilt över partigränserna och lyckades till slut få med sig Storebror efter att han begripit att man inte heller får sticka på kiosken och handla för egna pengar andra dagen. Kaosfadern gjorde sina värsta Lobbyist-tricks för fredagen men lyckades inte vinna mark. Voteringen slutade 3-3. På grund av oavgjort resultat bordlades frågan och återupptas på torsdagens minirådslag.

Kaosmodern planerar att under veckan locka till sig både Lillebror och Lillasyster tills dess och vinna jordskredsseger med 5-1 mot Mannens fredagsfåneri...

Hoppas att ni också firat 1:a maj med att vara lite politiska. Att ni njutit av att demokrati och frihet finns samt för människor innan oss kämpat för bättre arbetsmiljöer, fantastisk föräldraförsäkring, 40 timmars arbetsvecka, en hel massa betald semester och en massa annat. Hur viktig tycker ni att politik är? Har vi det så bra så att vi tar demokrati och andra viktiga saker för givet? Ha en fin kväll!