måndag 31 december 2012

Gott Nytt År

Wacko Wolfram gick igång, maten är packAd. Lite av gratängen har runnit ut på bilgolvet men är vi på väg. Sena förstås men ett av mina hemliga mål var att vi inte skulle bråka i hallen. Det är länge till tolvslaget och sällskapet vi ska till känner oss. Årets nyårslöften blir nog något om att låta saker bero ibland, tänka att man inte tjänar något på att stressa o kriga. Och så ska jag.roa mig mer o tänka på balansen. HHålla mig mentalt stabil o låta förändringar o människor komma till mig. Och så våga leva med mitt uppdrag i världen.. Mer om det någon annan dag. Nu är vi framme. Gott Nytt År på er alla underbara. LramKram

söndag 30 december 2012

Japp, nu är jag gnällig...

Somnade i soffan igår och sen fylldes det på med folk kan man säga. 3 pers i en tresits soffa är grymt trångt, även om det råkar vara så att den ena är 9 år och den andra är 7 år. Tro nu inte att sluga Kaosmorsan förstod att det gränsen var nådd och att vi borde byta sovarena, nej nej. Klyftiga Kaosmodern gör som hon alltid gör. Väljer mellan att somna om MINUTER eller SEKUNDER senare och då väljer hon alltid att göra det som kan göra omsomning möjlig om sekunder, oavsett vad. I detta fallet bjöd hon alltså in först Lillebror under sitt täcke och en stund senare Lillasyster. En tresits-soffa, 3 pers, konstiga soffkuddar och ett täcke är inte vad jag kan rekomendera för att få ut maximal sovkvalité. Vore ju lite önskvärt att jag förstod att det kan vara värt det att offra några sekunder på att gå in i sovrummet till storsängen, att helt enkelt ordna till sovandet ordentligt nästa gång. Så ett alternativ för dagen är att gå runt och vara bitter över min IQ.

Ett annat alternativ är att ägna sig åt seriöst ätande. I torsdags, när det var -20 grader ute, råkade vår lilla smockfulla frys ha dörren öppen. Mannen slängde ut all mat på altanen och avfrostade frysen. Bra jobbat Mannen men sen då... Från att varit över -20 igår blev det PLUSGRADER inatt. Mannen agerade slips i storsängen och nix pix, smarta Kaosmodern glömde naturligtvis maten ute igår vilket gjorde att allt tinat... GAAHHHH!!! Tjoho... Och vi som har världens pyttelillaste kylskåp och inte alls vill ägna dagen åt att äta...

Och som sagt, plusgrader, massor med blötsnö. Lär bli rätt tungt att skotta när Mannen fortfarande ligger som en slips. Jag är otroligt förtjust i den "fluffsnö" som vi haft. Allt blir så härligt, tyst och vackert. Lite taskig timing är det också eftersom vi tänkt bada badtunna hos kompisar imorgon (om vi är friska). Det är otroligt härligt att bada badtunna med fluffsnö. Vi har nog fortfarande en meter snö men fryser det på blir det inte roligt...

Tack Bloggen för att jag fick gnälla av mig lite. Nu känner jag inte sånt behov av att skrika åt någon längre. Det är ju inte för att få god nattsömn man skaffar barn, fluffsnö är ingen rättighet och vi behöver ju inte fundera på matsedel till veckan... Dags att mogna till sig lite, detta är inga stora kriser och varför skulle just mitt liv gå på räls? Nu ska jag peppa barnen att äta sylt, bacon, broccoli och dill och gå ut och skotta. Kanske kan jag få med mig Storebror. Sköt om er allihop! Kram

Stora snötäcket lägger sig över oss nu igen...

Vi väljer att inte ta det personligt. Vi lyder istället och drar ner tempot. Båkar och retas lite förstås men annars. Tjatfria dagar. Går i pyjamas och tjocksockar så länge vi vill. INGEN tar ansvar för att alla är mätta dygnet runt (även om somliga gärna vill låtsas som om det är någon annans fel att hen inte ätit frukost). Vi har micro, rester så att vi klarar oss och nu har till och med Lillasyster till sin stora lycka lärt sig koka makaroner. Tjoho!

Under julen har vi träffat en massa kloka och härliga människor. Vilken ynnest det är att få vara nära människor. Barnen kan och vi får lite nya, andra vinklar på saker. Se/ höra hur andra familjer löser saker. Fundera på hur vi gör/ tänker och om vi kanske bör modellera om lite. Och en massa bra snack om livet. Läge för att sortera lite tankar. Återkommer med dom när de är sorterade. Var sak har sin tid, nu håller vi på med återhämtning efter en intensiv december.

Ute är det antingen svinkallt eller toksnöar. Vi har skrotat runt ett par dagar nu. Gått ner i varv. Ser på gamla filmer, läser, bygger lego och sånt. Ibland sticker någon och träffar en kompis men för det mesta är vi hemma. Idag har Mannen dragit täcket över huvudet totalt, sjuk. Vi håller tummarna för att inte fler insjuknar, annars lär det bli en så här lugn nyår också. Hoppas ni har det bra. Kram

tisdag 25 december 2012

God Kaosjul...

Mina sockar är fulla med knäck. Med jämna mellanrum fastnar man ordentligt med en socka i golvet (det blir så när en flock ungar drar runt huset med knäck)... Gröten hade tyvärr surnat, tror vi, den smakade f-n, så där så att vi fick höja rösten och ta tillbaka varje tallrik. Skinkan var en aning okokt, osten på rödbetorna tvärtom. Kanske var det lite för många kockar i början och för få i slutet av rödbetsgratinerandet... Något glas på fot, en kopp och en skål i kras. Vi har julklappspapper överallt och kommer antagligen att hitta paketsnören på konstiga ställen fram till midsommar men summan av kardemumman är att vi haft ett alldeles underbart oförglömligt julkalas...

Några små missöden får man räkna med. Lite Kaos när det gäller detaljer är inte hela världen. Flexibiliteten i släkten är rätt utbredd så det var ingen som hängde läpp över att 5 liter gröt fick gå direkt till komposten. Kaosfamiljen och den tillhörande härliga släkten är nöjda. Förvånandsvärt lugnt blev det också. Alla hjälptes åt så ingen behövde stressa ihjäl sig, gnata eller bränna ut sig. Pingisbordet kom in och dukades, alla fick plats. Tack vare att alla vuxna skött sig exemplariskt och lyckats bra med julmatsjakten (alla var fria att jaga hem och ordna det de tyckte var viktigt) blev vi mer än mätta. Tomten kom med julklappar åt alla, även de som retats, kanske mest till dom när jag tänker efter ;-).

Imorgon glider vi antagligen runt och frotterar oss med syskon, kusiner och julklappar. Kanske åker vi lite skridskor, kliver ut i det julkortsvackra, gör ett nytt försök med julgröt, fortsätter att städa golvet med sockarna och entledigar mer porslin. Vi får se, lugnt lär det bli. Det viktigaste är människorna. Missar att le åt och en mysjul blir nog de bestående minnena från dagen.


Svaret är att vi kunde göra jul och magneten om snö, städning och barn tillhör favoriterna. Hoppas att ni haft en härlig jul med kärlek och människor ni tycker om. Kärlek och sång gör världen vackrare. Kram

lördag 22 december 2012

Sista andetaget innan man dyker i...

Lugnet före stormen, kalla det vad som helst... Idag är dagen då vi bara gör som vi vill. Någon har haft en LÅÅÅÅNG utläggning om att ett stökigt rum inte är jordens undergång, någon är bara så trött och har suttit parkerad brevid datorn, några har varit på badhuset. Vi bor i ett oerhört vackert julkort och skottar snö dagligen. Idag har vi postat trettondagskorten (de kommer nog inte fram innan dess).

Bättre sent än aldrig, det är parollen för rätt mycket här hemma. 10 barn och 10 vuxna blir vi på julafton. Affären är öppen och vi planerar tillsammans. Känner lugnet. Vårt största etiska dilemma är att Mannen och jag (kanske mest jag) tryckt i oss all knäcken redan. Inte snyggt gjort men det är ett i-lands probelm. Vi kokar ny helt enkelt.

Dan före dan före dan före doppare dagen. Vi kommer att ha trevligt sällskap, garanterat bli mättare än vad som är bekvämt. Med en bländande gran och julmusik kan vi nog få till det. Har man bara tillräckligt med levande ljus kan ju ingenting gå fel :-).
Stor Julkram till er alla!

fredag 21 december 2012

If this is the end...

Lets make it such an End... Sparkling and filled with LOVE, like this one ;-). (Och sen jag tog kortet har det nog hunnit komma till ett par prydnader till).

onsdag 19 december 2012

En stilpolis värsta mardröm...

Jajjemän, det är Kaosfamiljen och vi är stolta över det. I december har vi ostilsfinal. Plötsligt händer det. Granen åker in och vi öppnar jullådan. Vår jul-låda är stor och innehåller ALLT juleri som familjen samlat på sig de senaste 15 åren. Lite som Pandoras ask fast med jul istället för olyckor. Vi kastar inte ett endaste julpyssel, vi sätter upp det i granen om det går.

Vår underbara plastgran som jag köpte när Lillasyster var bebis och Mannen hade ryggskott. Den där granen som tålt att kläs om ett par gånger om dagen hela december sedan -05. Förr var den även fastknytt i taket också eftersom det nästan alltid stod någon på en stol när änglarna skulle gå på kalas hos tomtarna och bollarna skulle färgsorteras eller kombineras med diverse andra av våra julgransprydnader.

Vår påklädingsprocedur får mig att le varje år. Det är vår julgran som symboliserar uttrycket the more, the merrier. Det röda glittret som Lillebror valde när han var två år. Julgransbollarna i alla färger. De glittriga ljusmanchetterna. Ingen censur alls. Fnissigast blir jag nog av trolldegsklumparna med gem i och halv skalliga flirtkulegubbar (vi har tom några med glaspinneskidor). Och det mesta av allt vi slänger upp i granen är duktigt glittrigt. Det glimsar så pass att man i stort sett behöver solglasögon för att närma sig vardagsrummet.

Som Lillasyster andäktigt sa igår: Vilken tur den här granen har som får bli så vacker.
Ja, fyllde Storasyster i: Man kan ju inte vara ful varenda dag...

Och jag tror att jag håller med, stilpoliserna må säga vad de vill. Vår gran har tur, det måste vara en fröjd att vara gran i ett Kaoshushåll då man får ha lite alla stilar. Det är bra att vara mamma också. Roligare än perfekt!
Ta det lugnt i julstöket... Kram

söndag 16 december 2012

Stress-less in december...

Åh, så här i jultider kan man stressa hur mycket som helst. Flänga runt och göra allt möjligt. Ha dåligt samvete och typ ångest över allt som man inte hinner. Stöpa ljus, hur kul är det med barn? Hänga upp julgardiner, för vems skull? Här snöar det ändå HELA tiden så alla skottar istället för att glo i fönster och undra över just jag har julgardiner... Köpa hela önskelistan till alla barnen (och behöva ta lån på kuppen och riskera att de alltid är lite missnöjda vidare i livet då de är vana vid att få och få och få och så ser ju livet oftast inte ut)...

Nix pix, jag vägrar. Mitt i allt det här stressiga finns det ju en massa saker som vi borde tänka på. Saker som rimligtvis borde göra att vi lugnar ner oss och tänker på vad som verkligen är viktigt. Kristian, Harpasione och så om skolskjutningen. Vad vet vi om vi ens ses imorgon och om det är så, vad är det då som spelar roll? Grejen är att vi egentligen aldrig, även om vi inte vill tänka på det, vet om vi ses imorgon.

I ljuset av det kan vi helt enkelt göra det vi känner för och njuta av tillvaron. Idag är det enda vi säkert vet att vi har. Stanna upp och tänk efter. Reta inte upp dig på facebookuppdateringar (alla andra har det bättre) eller kvasi-dsikussioner som pepparkaksgubbar/ disneys beslut att klippa i Kalle Anka. Välj ut de saker du och de människor du vill ha omkring dig vill göra och gör det. Helt enkelt. Kliv ur din lilla jösses-jag-har-inte-hunnit-stryka-juldukar-värld och bli den du föddes till att bli. Gör bra saker, sprid glädje och godhet även utan för din innersta krets så ger det ringar på vattnet. Det finns många på nätet också som sprider ringar på vattnet om livet, bland annat: Livstid Punctum Saliens, kalebass. Om några dagar skickar vi mellandagskort, inte för att vi måste utan för att vi vill skicka hälsningar. Krama varandra och Kram på er

torsdag 13 december 2012

Ett Luciautbrott...

Jesper Juul må säga vad han vill men om jag inte minns fel så har han bara ett barn och antagligen ett lugnt sådant. Karl'n har rätt på sätt och vis. Klart barn vill samarbeta men ibland vill barn även bråka, retas och "lätta på trycket". (Faktum är att även vi vuxna ibland gör det men det låtsas vi inte om). En sån där logistik-peaks vecka och final med Lucia. När det har varit Lucia hela dagen, på längden och på tvären, mysigt och vackert och kanske lite spännande... Då kan det vara så att det börjar bubbla av känslor i kroppen och då passar det bra med ett litet utbrott om man inte får ur sig dom på annat sätt...

Full respekt för att barn är olika. Våra barn är väldigt olika. Somliga gråter och andra skriker och slåss så att rutorna skallrar. En del har inte just några utbrott alls medans en del andra behöver pysa ur sig hur ofta som helst. Vi vuxnas uppdrag runt omkring blir mest att ta det lugnt, se till att saker inte går fullständigt över styr och låta barnet hantera sig. Prata om det efteråt så att de blir bättre och bättre på sig. Svårt men viktigt. Och jo, nu när vi går in i julveckorna kan vi nog lugnt räkna med lite "julspel" också. Faktum är att julspel nog kan räknas till en släkt-tradition. I min ursprungfamilj vet jag till exempel att vi brukade göra ett julspelsarrangemang på julafton modell stort (inte hela världen, vissa saker kan vi le åt än).

Just ja, en liten julrapport också. Ungefär hälften av adventsgrejjerna ligger fortfarande i lådan. Tomtarna bor också där än. Julklapparna har jag och en kompis gjort upp om att vi köper nästa torsdag. Det vi hittar då får dom ;-). Barnen har gjort ett juldass...
Ta det lugnt i julstöket mina vänner... Kram

måndag 10 december 2012

Tvång är aldrig ok (om det inte gäller bakning då???)

Fick ett mail om att ett gäng barn i en klass inte vill baka och att det är för j-ligt. Det var ett sånt där långt mail, ett sånt där om uppfostran och som ifrågasatte oss som rår om en av vägrarna och vår föräldrakapacitet. Väldigt många är tydligen vägrarna också och det kändes som om vi föräldrar skulle straffas/ bötfällas/ klä skott för detta gräsliga hemska...

Hm, jag vet inte det... Få se nu... är det här inte en diskussion som vi brukar ta med barnen, väldigt noga? På längden och tvären har vi pratat om att man måste få säga nej och att det ska respekteras. Både pojkarna och flickorna är itutade detta. Och då undrar man ju, går klassresor över allt annat vett? Finns det något som säger att om en vill baka så måste alla göra det. Vill vi att våra barn ska lära sig uttrycka vad de vill och känner och stå för det? Jag vet inte, regeln här hemma är i alla fall att den som säger nej till kram eller lek är den som bestämmer. Då blir det inte varken kram eller lek. Hur kommer det sig att det inte kan gälla bakning. Det kanske inte ska bli något bakande alls då om folk inte vill. Då får man göra något annat helt enkelt. Kanske hela klassen får göra något annat. Nåja, Mannen och jag ska författa något tjusigt ang detta... Kan ju vara så att personen med vad är ni för föräldrar-mailet hade lite otur med tänkandet bara ;-).

För övrigt så har jag inte köpt en enda julklapp och är faktiskt inte det minsta stressad för det. Jag hinner, det ordnar sig. I detta hushållet är julklappar inte århundradets händelse, vi köper lite lämpligt mycket från önskelistan (de tre översta önskningarna brukar vara för dyra) och så är det bra med det. Julmaten finns på konsum och det mesta annat löser sig. Jag vägrar lägga på mig själv något "tvångsok" när det gäller julen. Det blir inget julbak (så det kan vara genetiskt) och jag vägrar att julstressa. Kram på er

söndag 9 december 2012

Tankar från en ersättningsbuss

När tio tusen människor skulle lämna arenan blev det lite rörigt. Det är kallt o snöar. Buss istället för tåg. Att såna där saker som att livet inte blir som man tänkte sig är svårt att hantera för barn o ungdomar har jag lätt för att förstå. De är i början av livet o har inte lärt sig att hantera såna saker.

Att vuxna människor goes bananas över att livet ibland beter sig tycker jag är märkligt. Har de bott i ett akvarium utan kontakt med någonting? Har allt tills nu gått på räls jämnt o i så fall, är det inte dags att man inser att livet inte går att styra. Det kan inte alltid kullra vår väg.

Mannen igår som gormade över att det blev trångt o bökigt när l0000 människor, varav en drös var ordentligt fulla, kändes som ett fenomen. Säkert en man som brukar räkna ut lösningar på svåra problem annars men nu skippat logik o ta problemet personligt.

Samma sak med en kvinna här på ersättningsbussen. Kan ju undra lite om det verkligen ger något att skälla på busschauffören. Han kanske också hade någon annan plan för kvällen än att skjutsa en tjurig hop människor ett gäng mil norrut i snörök.

En viss förundran kan jag också känna inför människor som gnatar över snö o kyla. Hur länge har man bott på dessa breddgrader? Fortfarande förvånad? Det är sällan de som bott här kortast som gnäller mest....

O så har jag en del tankar on julstämning. Bra lustig tankevurpa vi gör där också. Som om stämning är något man kan vara i en hel m månad. Eller ens vill för den delen. Det skulle bli tråkigt on inte stämningar kom o gick. I helgen har jag varit i hårdrocksstämning, småbarnsstämning, tonårsstämning o prat om livet stämning. Huller om buller, med olika personer, välkända o okända. Helt underbart. Kram på er

lördag 8 december 2012

Still loving you, tonåringen...

På resa med bara tonårssonen. Med tåg o buss så det blir en del kvantitetstid. Sitta och hänga tid. Sitta tyst och lyssna på musik, blippa med mobilen och sånt. Men faktum är att det även blir lite skratt, snack och brottning. Vilken j-a ynnest att han vill tillbringa en helg med morsan. Må vara att det är konsert med Scorpions som drar men ändå. Det blir något helt annat att sticka iväg någon annanstans. Att vara sig själv och tillsammans för en stund.

Resan är redan värd pengarna, redan innan konserten. Tacksamhet! Hoppas ni har en mysig lördag. Kram

torsdag 6 december 2012

Som om vissa saker bara vore dåligt?

Dags att låta vissa saker som hittills haft lite dåligt rykte uppgraderas. Det är konstigt att känslor som trötthet, ilska, sorg, avundsjuka har en sån negativ laddning. Alla känslor är naturliga och har ett syfte. Är man gravid, jobbar mycket eller har mycket att fundera på är det rimligt att man är trött tex. Känslor berättar något för oss.

Det är ett oskick att människor i allmänhet och föräldrar i synnerhet försöker bestämma vad som andra ska få känna och inte. Ilska är till exempel mycket bra. Det ger energi och möjlighet att sätta gränser för sig. Lek med tanken att man upptäcker att en kollega ständig sätter en i klistret, då är det läge att bli arg och kanske stryka personen från listan över pålitliga personer. Sorg har också sin plats men vi har liksom lust att dela upp känslor i bra och dåliga och försöker skippa dom, inte känna de känslor som vi tycker är dåliga helt enkelt. Mycket elände bottnar i att man försöker att känna bara de "bra" sakerna. Som om det inte fanns ett syfte med allt, som om det finns något som bara är svart eller vitt...

En person som känner en massa vill något. En treåring är inte arg bara för att... tonåringens trulighet har också en förklaring. Känslor är inga problem egentligen, det är hur vi hanterar dom. Sorg ska gråtas ut. Avundsjuka ska hanteras, inte gömmas undan. Vi behöver våra känslor, allihop på olika sätt... Shit, BÅDE Lillebror och Lillasyster har tydligen skridskor idag.... Stress är också naturligt... När man till exempel Bloggat istället för att kolla logistiken helt på sin plats med lite pulshöjning ;-). Sköt om er

söndag 2 december 2012

Julstämning, quick fix...

Köp hem glögg och pepparkaksdeg. Slå på lämplig julmusik. Öppna jul-lådan och sätt dig i en fotölj med glögg. Låt barnen pynta överallt. Baka lite pepparkakor (går att avsluta i stort sett samma sekund som barnen tröttnar).

Och så vill jag säga att jag tror att toksnöande plockar fram det bästa hos människor. Akta er vilken sammanhållning det blir i ett samhälle när någon vräker snö över det. Det har kommit bortåt en meter snö sista dygnet och folk har kämpat. Med snöslungor, traktorer, spadar, sopar har vi gått man ur huse och bekämpat snö. Vi har skrattat, pratat, svurit och hjälpt varandra. Tagit en paus och så på det igen. De flesta blir pratsjuka när de plumsat i snö en stund och man kan hjälpa till och putta loss vilket pucko som helst som kört fast. Mot vädrets makter är vi alla lika (utom kanske dom som äger en traktor).

Och det klart, en meter snö underlättar julkänslan men jag måste säga att jag gillar det där med väder. Det är en av fördelarna med att bo i norrland. Man hinner inte förledas till att tro att man kan planera och styra upp allt. Livet, vädret, ja en massa saker som man inte kan styra över kommer emellan. Det enda vi kan göra är att försöka bestämma över oss själva med de förutsättningar vi har. Här är en länk som också handlar om det. Kloka Jada Pinkett-Smith. Sköt om er Kram

lördag 1 december 2012

Kaosmodern- med rätt att tråka ut och inte vara problemägare...

Till och med i ett äkta Kaoshem finns det gränser. Eller kanske man kan säga att det borde finnas. Gränser för stök, när det blir bortom allt tvivel stört omöjligt att hantera. När ett ställe i huset helt enkelt har ett sånt överflöd av uppfinningar, lego, sockar, plastgubbar, pyssel och pinnar så det i praktiken inte går att vara där. Övervåningen i vårt hus, där mellansyskonen huserar, har skenat över denna gräns med råge.

Lillebror ligger på vardagsrummsgolvet som en slips. Killen som norpat åt sig båda släkternas anseliga mängd hamstergener. Sparar på allt och har alltid gjort. "Det ni tycker är skrot blir skatter för mig. Man kan alltid göra nya saker av det, en del saker vet man bara inte vad än". Han säger att han aldrig mer har tänkt att städa. Hans plan är att spränga sitt hus varje gång det behöver städas. För någon dag sedan packade han ut alla saker i det angränsande genomfartsrummet. Det stället behöver man numera machete för att ta sig igenom. Lillebror ligger här i vardagsrummet och ylar att han hellre dör än städar.

Storasyster har barrikerat sig i sitt rum. Hon har inte ätit något idag eftersom hon har en sån taskig mamma. Jag nekade henne att åka till kusinerna då hon inte gjort det hon ska. De allra mesta av hennes saker ligger nerpackade i flyttlådor då vi gjorde om i hennes rum för ett par månader sen. Resten av grejjerna ligger omkringströdda på golvet i rummet i en salig röra. Storasyster har dessutom en del matte som hon borde göra. Ingenting händer, Storasyster blir oerhört trött av bara tanken på att ordna till något, oavsett om det gäller ordning eller skolarbete.

Och jo, jag känner igen känslorna som de här underbart fantasifulla, kreativa och drivna barnen har. Känslan av att helt tappa armarna och att ingenting någonsin kommer att bli bra. Däremot så är deras känslor inte mitt problem. Det ska göras och göras ordentligt men det gör inget om det tar tid. De väljer själva när de ska göra det men jag skjutsar/ sponsrar/ säger inte ja till några som helst roligheter förrän det är löst. Drottningen i Stökriket bestämmer helt enkelt (tillsammans med Mannen). Jag tjatar inte heller eftersom det inte är mitt problem.

Det där är en svår balans. Vad är mitt och vad är barnens problem. Storebror har en babiljard pantflaskor i sitt rum... Några i säck, ser nästan ut som någon sorts julprydnad.
Inte mitt problem. Barnens skolarbete är, när de kommer upp i högstadiet inte heller mitt problem. Om tre och ett halvt år är Storebror myndig. Mer om problemägande en annan dag. Inget julpynt än. Idag byter jag ringsignal till Fairytail of Nex York. Ha en trevlig lördag kväll. Kram


torsdag 29 november 2012

Tillbaka i skolbänken...

Var till Storasysters klass en stund på förmiddagen. Högstadiet. En nostalgitripp där jag ler och konstaterar att världen är sig lik. Det kråmas, sminkas, puttas, retas och skrattas. De flesta går till skolan för att träffa kompisar och för att kika lite på de där andra, det andra könet. Det är inte 22 tomma burkar som ska fyllas med kunskap som sätter sig i skolbänken på NO:n. Det är en hel bunt unga människor med huvuden fyllda med tankar på annat och kroppar som bara vill röra på sig. Som det brukar vara alltså och Björklund får säga vad han vill, jag tror inte att det skulle hjälpa med mer betyg och piska på elever/ lärare/ föräldrar/... Det bara är så...

Och på tal om kunskaper så pratade vi gymnasiet på jobbet för någon dag sedan. Jag vete fåglarna om jag lärde mig något så där hard-core kunskapsmässigt i gymnasiet. Däremot hade jag oerhört intensiva år och lärde jag mig EXTREMT mycket om livet, relationer, vänskap, kärlek, svek, känslor och människor. Saker som jag har haft bra mycket mer användning av än skillnaderna mellan rosenkvarts och fältspat. Stenar kan jag googla fram när jag vill. Livskunskapen fick jag inga betyg i men oj vad det har hjälp mig i livet framåt.

Jag tänker att det är mycket kunskap (framförallt i nuvarande it samhälle) som man inte behöver men att den gamla vanliga livskunskapen aldrig någonsin kommer att gå ur tiden. Jag träffar fortfarande nya lärare och får nya lektioner och hoppas att jag ska fortsätta utvecklas i ämnet livskunskap. När jag tänker på saken tycker jag nog att det viktigaste med den traditionella skolan är att man lär sig att söka fram kunskap, tycka om sig själv och andra och att klara sig socialt. Vad tänker ni om det?

tisdag 27 november 2012

Jag ger dig min morgon...

Kom igång för sent och stressigt blev det. Mitt fel förstås... Och jodå, barnen och jag var arga och skrek åt varandra innan de gick till skolan. Storebror blev duktigt sen. Såg mig omkring och insåg att den där röjningen som skulle behövas för att klassas in i "the perfect house wife" genren inte kommer att bli av idag heller. Log för mig själv och konstaterade att det inte är någon slump att jag aldrig drömt om att bli hemma fru. Det är tur att familjens överlevnad inte hänger på mina husmorskvaliteter. Förresten kan man undra lite över varför så många kvinnor i dessa tider låter som om de går in i ett krig och att världen kommer att sluta den 24/12 om de inte lyckas.

Vi får förhoppningsvis fler morgnar, dagar, veckor och jular. Mitt hjärta fröjdas och skrattar samtidigt som jag gråter över att Kristians resa börjat närma sig sitt slut. Skulle vilja sjunga den här för honom, mannen med den vackra själen. Skickar kärlek till honom, att läsa hans Blogg ger lite perspektiv så här i jultider när vi ibland kan förledas att tro att oviktigheter är viktiga. Kram på er alla fina...

måndag 26 november 2012

Advent i rätt tid...

Jag har ångrat mig, det är helt ok att tycka att julstjärnorna inte ska fram än. Rent ut sagt bra om de som hatar adventsljustakar i november "kliver ur garderoen". Det bästa vore om inga-adventsstjärnor-innan-advent gänget gör politik av det här. Starta ett parti och kräva julrevolution. Och sen kan de hålla på och debattera om det på längden och tvären. Så kan vi smygspela in filmer och lägga ut på Youtube när vi kommer på dom när de är fulla och släcker julgranar. Vi kan förfasa oss över att de använder alla partipengarna till att köpa upp hela lager med julgransbollar och glitter. Skönt för oss som skulle kunna känna oss så goda.

Det allra bästa vore om de kunde få några från något annat vilset gäng som är lite inhumanare att gå över och koncentrera sig på traditioner bara helt enkelt. Efter advent kan de börja vakta julbocken i Gävle, klura ut vad som ska vara i julkorven och starta arbetsförmedling för tomtar, påskkärringar, violinister, hambodansare och Halloweenhäxmästare. De kan kontrollera nyårssmällarnas kvalite´ och göra sillprovningar. Räkna ut hur stora de optimala valborgsbrasorna ska vara och lämna ut flygblad om midsommarstångens utformning. Viktigt partijobb året runt. Så länge det inte skadar, förolämpar eller diskriminerar någon annan så är det mer ok än det somliga av de partier vi röstat fram sysslar med.

Eller också engagerar sig alla som retar upp sig på adventsljustakar i Röda korset och gör något vettigt av sina liv helt enkelt...

Sköt om er

Bonus-ledig

Idag har jag en bustok-dag. Alla andra är på sitt, jag har tagit ledigt både idag och imorgon. Av ingen anledning alls mer än att jag har övertid. Två helt vanliga dagar i en helt vanlig blåvecka. Känns hur bra som helst. Skickat iväg barnen, cyklat förbi mormor och morfar och ska kanske sticka förbi en kompis som fyller år. Läsa en bok eller lyssna lite på musik...

Och så översköljs jag av tacksamhet över hur bra jag har det. Fyra friska barn. Min fina morfar må vara en aning dement men i de allra viktigaste sakerna har han helt rätt. Barn är det bästa och roligaste som kan hända en. De är de som är nya, de är framtiden. Tänk så mycket finurliga, knasiga och skojiga saker man hade missat om man inte hade haft närhet till barn? När dom här blir större ska jag nog försöka importera lite så där lagom till pepparkaksbak och julpynt till exempel.

På tal om julpynt så måste jag bekänna att jag blir riktigt glad när jag ser att det är en massa folk som redan börjat julpynta. Tjoho! Bort med första advent-tvånget. Låt oss alla julpynta när och om vi vill. För att sen även ta bort julen när andan faller på. När det gäller vissa saker, som traditioner, kan man helt enkelt inte vara nog liberal. Känn dig fri att göra vad du vill eller inte vill, så länge det inte skadar någon annan.

I det här huset blir det inget pynt och julande än på ett tag. Först ska vi försöka se till att alla har skor, vantar och byxor som passar deras kroppar. Det här med bonusledighet ibland ska jag nog göra till min tradition. Kram på er

lördag 24 november 2012

Väntsam och vänsam...

På väg från kompis började Lillasyster och jag leka med ord. Ordet väntsam kom Lillasyster på och det känns som ett trevligt ord. Någon som väntar in en, troligtvis en vän. Någon som är väntsam bryr sig om, mysigt.
Runt Kaosmodern verkar vårfloden ha slagit till, det händer hur mycket som helst. Många saker skärskådas och vissa saker kan tänkas svepas iväg. Bland annat en person som jag upptäckt inte är det minsta vänsam (inspirerad av Lillasysters ordlek blir jag lite full i skratt). Nåja, när vårfloden flödar drar den gärna med sig saker och då blir det gärna sånt som inte är så välrotat och givande.

Jag är verkligen inte för slit och släng, framförallt inte i relationer men livet är sånt ibland. Ingenting kan vara för evigt. Somliga människor finns med en över tid, andra möten är kortare. Man lär sig något av alla man möter. Tacksamheten över tiden som varit finns där. Tänk så många livslektioner man fått. Kram på er

torsdag 22 november 2012

Lillasyster= nyckelbarn

Som hon har längtat och strävat i månader. Aldrig försuttit en chans att berätta att hon är den endaste utan... Vår Lilla "cliffhanger" som alltid strävar uppåt, tjurar ihop vid minsta tecken på att någon ser henne som liten. Nu har hon äntligen förärats med en egen nyckel hem. Inte för att vi låser alla dörrar så ofta här hemma. Det är mer symbolen. Egen. Nyckel. STOR. BETRODD.

Jag var beredd på att någon skulle börja yla ORÄTTVIIST men kanske har alla i hela huset förstått hur viktigt det är för henne och helt enkelt bara unnar henne det. Jag var beredd och hade förberett mig för diskussion för det klart det är orättvist. När Sotrebror var i den åldern var det inte ens nära att han skulle ha egen nyckel. Däremot hade han 3 småsyskon som tyckte att han var underbar. Det går inte att vara så taskig så att man försöker vara rättvis när man har fyra olika barn. Det viktiga är att man inte favoriserar någon och ALLTID ger mer tid/ saker/ engagemang åt någon av barnen.

Jag tror inte på att kompensera för olika val som vi vuxna gör heller. Vi har valt att bo här och på det här sättet, ha en sån här familj och jobba så här. Vi får alla lära oss hantera att vi får olika förutsättningar längs med livet. Nya ställen, vänner, arbetskamrater, chefer och situationer som man bara får tugga i sig. Somligt bör man föstås spotta ut (men då lär man sig av det).

En del barn skulle hata att gå hem med egen nyckel. För en del andra är det drömmen att ha möjligheten. Jag tror att Lillasyster växte en decimeter med nyckeln.

onsdag 21 november 2012

Tankar om natten...

Tystnaden la sig i Stökriket. Nattens projekt för Kaosmodern blev färgning och klippning av egen hårman. Man kan ju göra det själv när man är en lockigtopp :-). När håret torkar och tystnaden lägger sig börjar tankarna vandra precis som dom vill.

Nu har klimatfrågan kommit upp på tapeten igen. Bra och samtidigt så vägrar de flesta tänka i dom banorna. Varför känner jag annars fler som grubblar på hur de ska få maken att godkänna en omtapetsering än som ägnar en minut åt att engagera sig för miljön. "Vad då, det skulle väl vara skönt om det blev varmare här" säger man glatt och klurar på hur soffbordet Allan ska kunna hamna hemma hos dom (made in var som helst i världen där de kunde skapa Allan åt IKEA billigast). Undrar vad de kommer att säga till sina barn-barn. Jo, mormor läste om det där med klimatet i tidningarna men hade fullt sjå med att bestämma vilken färg på fogarna vi skulle ha i badrummet, vi bytte nyans för den första blev för mörk...

Och så kan man fundera på varför vi låtsas att vårt socialförsäkringssystem och vården inte funkar när folk räddas till livet varje dag. I Sverige kan vem som helst få hjälp (om man inte är invandrare utan uppehållstillstånd förstås eller EU medborgare men det tillhör en helt annan diskussion, inte ens BARN får det de behöver om de tillhör dessa kategorier). Alla andra får hjälp, oavsett hur fattig man är och vilka man känner.

Och så ler jag lite för mig själv när jag tänker på alla föräldrar som förväntar sig att barnen ska hålla sams. Varför ska just barn hålla sams? Är inte barn också människor? Krigar inte vuxna överallt? I världen, på jobb, i släkter, på parkeringsplatser, hockeymatcher osv. Kanske bråkas det en liten aning mellan vuxna där hemma också...

Och så har vi pratat lite med Storebror om dataspelandet. Egentligen är vi nog inte så mycket emot, bara det inte blir för mycket stillasittande. I skolan säger de att oneline spel är bra för att utveckla sin engelska och vi kan konstatera att det blir en stor portion av social träning också. Nu ikväll när jag dök på den här artikeln blev det riktigt hopplöst att vara emot. World of Warcraft är bra.

Och så undrar jag varför jag aldrig ser någon annan mamma som dyker på badhuset eller hoppar i snöhögar. till sist så funderar jag faktiskt lite över vem som har ätit kakor inne på toan... Eller också flinar jag lite, struntar i det och går och lägger mig. Sov gott på er



lördag 17 november 2012

Är människor gärna generösa??

Jag har, för första gången sen kvinnofängelset gick mitt i nätterna när jag egentligen borde plugga, börjat så smått att följa ett tv-program. Inte så där slaviskt men för att vara mig så är det mycket. Jag började redan litegrann ifjol. Programmet Så mycket bättre, en sån underbar idé och mysigt upplägg. Snäll-tv när den är som bäst. Generösa människor som bjuder på sig själva och peppar varandra. Respekterar och försöker glädja sina medmänniskor. Kan man bli annat än lycklig av sånt?? Och dessutom på lördag kväll på bästa sändningstid. Helt underbart!

Min fasta övertygelse är att vi människor mår bra av att vara generösa och hyggliga. Inte på bekostnad av sig själv förstås men man kan ha en generös grund. Enligt författaren Lasse Berg så var människor generösa och vänliga från början. Att barn ofta, förrutom i vissa åldrar, är det kan ju tala för den tesen. När jag tänker på sakern tror jag aldrig att jag ångrat när jag varit generös, inte så där på riktigt. På samma sätt har jag nog aldrig ångrat ett snällt ord eller en komplimang heller. Varje gång man har något som någon annan verkligen behöver och ger bort det förutsättningslöst har man vunnit. Barn ger också gärna, ja till och med behöver ge för att växa. Och jag förstår det, när någon annan växer med hjälp av något som jag sagt eller gjort skuttar mitt eget hjärta till och glädjer sig nästan lika mycket.

En vettig fråga att ställa till sig själv är som Katarina gör på Brunkullans goda. Är jag en sån som ger eller tar energi? Tänder jag eller släcker jag människor?

Världen är full av kloka, generösa och trevliga människor. En klok kvinna har skrivit den här krönikan. Och ni som läser det här är också härliga och kloka. Vad tror ni, är människor generösa utav sig? Är det bra att vara det? Kram på er


Fotbollsfredag...

Sitter just uppe för att hålla en utslut fotbollshjältinna sällskap tills hon somnar. Det blir ju så ibland, när man tagit ut sig, att man inte kan sova.

Ler lite över dagens fotbollskris. De hade bara det exakta antalet spelare och Storasyster hade glömt fotbollsskorna. Ja men tjoho... Både Storasyster och jag hade rört dom men ingen tog dom. Kom på att jag har goda vänner som inte bor så långt från bollhallen. Studsade in hos dom mitt i middagsbjudning och fick låna ett par prima 37:or. Jippie, problemet löst, precis enligt den norska problemlösningen.

Ibland tänker man att vi inte kommit så långt med jämställdheten eftersom det fortfarande är karlar som "gäller" överallt på en massa sätt som jag inte ids rabbla upp nu. Samtidigt kan man vara nöjd över att vi ändå tagit oss så här långt. Tänker på Irland och deras abortlagar. Skönt att mina små fotbollsdamer kommer att få bestämma över sina kroppar. Härligt att de troligtvis kommer att ha egna pengar så att de kan försörja sig och sina barn själva (läs inte behöver stanna hos vilken tokstolle som helst). Kul att så många tjejer kan välja att spela fotboll en fredag kväll och att det troligtvis kommer att kännas naturligt för dom att ha egna intressen när de blir stora.
Riktigt härligt att se hur allvarligt 90-talist papporna tar på sin fadersroll också, de är verkligen beredda på att dela. Många av de här sakerna hade varit helt omöjliga för 50 år sedan och i stort sett all tid innan dess.

Jag vet att jag sagt det förr men jag säger det igen. Jag tror verkligen att hela samhället tjänar på att mammorna och papporna delar skötseln av hem och barn. Jag tror till exempel att pappor som klivit in i det magiska i att ta hand om barn har mycket svårare att starta krig (om de fått sova klokt förstås). Rimligtvis har ett samhälle där HELA den vuxna befolkningen får rösta, tänka och uttrycka sina tankar bättre dynamik och fler uppfinningar. Tänker man så ser ju framtiden väldigt ljus ut.

Nu är det nog dags att sova lite... Ha en trevlig helg på er

torsdag 15 november 2012

Tornado eller ta det lugnt torsdag...

Jodå, Storasyster kom hem kvart över sju igår. Glad men med en mängd förlåt på läpparna. De hade haft kul hon och kompisen. Glömt tiden... Förstås... Att jag är orolig får jag leva med, hennes första tanke ska ju inte vara mamma i allt hon gör (även om det förstås hade varit underbart för mitt ego ;-)). Hm, kan det vara så månntro, att det till viss del är egot som gör det svårt att släppa barnen?

Torsdagen, denna veckans gåva. Eftersom jag jobbar 75% är jag ledig. Vakna med Lillebror och Lillasyster. Mysa och småsnacka lite innan vi ställer oss upp. Väcka de större trötta. Äta lugn frukost för sig själv och sen göra allt och ingenting. Själv bestämma tempot utifrån hur man känner sig. En sån där dag när man ibland hinner göra en massa saker och ibland ingenting. Ordna med något, besöka någon, kvartsamtal, tvätt, röjning eller något bröd eller så. En bonusdag där man kan göra saker eller strunta i det och bara stressa av och läsa en bok, cykla ut till havet eller lyssna på musik.

Både Mannen och jag jobbar 75%, det är riktigt skönt. Eftersom vi försöker hålla ner utgifterna och varken renoverar, reser mycket eller har ny bil så kan vi göra det. Vardagsnjutning... Måndag, tisdag och onsdag ska vi alla iväg så det är de stressiga dagarna. Torsdag är jag hemma och fredag är det Mannen som är hemma. Sen helg. I det läge i livet vi är nu passar det här upplägget oss fint. Tids nog kan vi jobba heltid...

Nu, dags för ett litet ryck bland blommorna och sen dagens andra kvartsamtal.
Sköt om er

onsdag 14 november 2012

Just nu är Storasyster försvunnen...

Hon har hjälpardag idag och vi brukar äta vid fem. Eftersom klockan är kvart över sex så tycker jag nog faktiskt att hon är lite försvunnen. Har försökt ringa på mobilen men inte lyckats nå henne. Även om det gått en timme sen hon kanske borde ha varit hemma så tycker jag inte att hon är så mycket försvunnen. Hon gör väl något roligare helt enkelt. Kanske badar hon på badhuset eller så har hon fastnat på Biblan eller håller på och tränar för någon dansuppvisning hos någon kompis. Vad vet jag, här är hon i alla fall inte och vi får prata lite om det när hon kommer hem.

Nyss ringde det en kompis och undrade om hon var hemma. Jag sa att jag inte har någon koll på vart hon är just nu. ÅÅÅÅÅHHHH säger ni, det kan ju ha hänt något riktigt hemskt. Jo, tanken har förstås slagit mig men det är så ytterst otroligt så det är försumbart och ingenting hjälper om jag börjar "go bananas" ringer polisen, river upp hela samhället, startar facebook-grupp eller lägger mig här och vibrerar sönder av oro.

Att ha fyra barn och en massa andra människor som man tycker om innebär att man antingen kan låta oron eller tilliten styra. Man kan förstås försöka knyta fast dom, ständigt ha koll och veta var de är. Kräva ständiga lägesrapporter via mobil. Göra kroppslig scanning en gång i veckan av alla, ha gps i jackan och skjutsa överallt. Tvinga på reflexväxt, flytväst, fallskärm, säkerhetsbälte och hjälm samtidigt.

Livet är farligt och det krävs mod för att låta sina älskade leva. Min mamma släppte ut mig och det gick bra. Det var fler mammor som släppte sina barn också. Magnus Uggla sjunger i ämnet här. Jag tror inte att samhället är farligare nu än förr. Skillnaden är att vi vet allt möjligt elände som händer överallt. Så fort något händer blir vi informerade, från alla håll, flera gånger. Så att vi till slut tror att det är OTROLIGT vanligt att hemska saker händer. Så att vi blir väldigt rädda.

Storebror och Mannen åkte bil till staden för en stund sedan. Faktum är att all statistik talar för att jag borde koncentrera min FULLSTÄNDIGA oro för dom. Kolla däcken, bromsarna, medtrafikanter osv. innan de åkte. Kanske be om polisescort. Trafik är det farligaste av allt och en del sätter sig i bilen flera gånger per dag, frivilligt ;-). Naturens gång är att mammor behöver släppa sina barn, till och med ut i trafiken. De allra flesta överlever till och med åratals bilkörning, själv har jag överlevt 24 ;-).

Livet har inga garantier men vi behöver släppa, ha tillit till världen. Det kan inte ska vara meningen att man ska veta exakt vart alla man tycker om är varje minut. Roligare än så borde väl ett barn (eller förälder) få ha eller ska man bli tvungen att plocka upp mobilen så fort man kommer på något kul, kolla klockan och fråga om lov om hur kul man kan få ha och hur länge? Och sen då... Ja, vart var vi nu igen... Borde inte vi alla få vara friare än så? Är det inte dags att vi avskaffar mobilslaveriet?? Vad tänker ni?? Kram på er

tisdag 13 november 2012

Kriser, förändringar, skolan och att stå i vindögat...

Det krisas en del runt och i Kaosfamiljen. Det där med att livet obönhörligen förändras och händer en känner både vi och släkt och vänner till. Så mycket så att det klumpar ihop sig. Förändringar är aldrig lätta, inte ens förändringar som man har valt och vill ha. Min gamla guru Harriet Goldhor Lerner säger att det är två saker man kan vara helt säker på. Det ena är att folk vill ha förändringar, det andra är att folk vill att allt ska vara som förr. Och mycket av vill förändring/ vill ha som förr är det som folk i och utanför Kaosfamiljen brottas med. Inte lätt alls och en del kriser är lite åt krigshållet, handlar bara om att överleva.

Tack vare mitt brinnande intresse, ja nästan som en hobby, för människor och relationer blir det många tekoppar och mycket olika snack på olika ställen. Alla möjliga samtal, med de som vill förstås. De andra får man allt vänta in och låta dom göra sina "moves", eller inte. Vuxna kan ju faktiskt aktivt välja att stagnera, praktiskt fokus, göra som de alltid gjort och krampaktigt bli som förr om de vill. Kruxet är bara att det så lätt biter en i svansen sen. Taskig beredskap för förändringar, få äkta vänner och lite smårisiga relationer till vuxna barn.

När det gäller barnen däremot så händer det saker oavsett. En sjuåring kan inte välja att stanna i den åldern direkt även om de just i den åldern brukar vilja ha små garantier för att de aldrig ska behöva flytta. Det är vi vuxna som är ansvariga för tonen här hemma, att hålla koll på oss själva och för att guida dom när känslorna stormar. Hänga med (om vi får) i relationsträningar men även släppa lite och lita på att de kommer att komma hem lite tufsiga ibland men klara det. I veckan har vi en bunt utvecklingssamtal. Med risk för att reta upp någon funderar jag på att ha approachen (vilket jag hemligen alltid tänkt) att skolan INTE är det viktigaste som finns. Det viktigaste är att det blir bra folk av barnen. Vuxna som kan prata om saker och som klarar sig i livets stormar. Pluttifikationstabellen, USAs alla stater och sånt kan man lära sig när man vill, miniräkna fram eller googla på det ;-). Kan bli spännande utvecklingssamtal...

Någon försökte lära mig segla för en miljon år sedan. Jag kommer inte ihåg mycket men det där med att i vindögat är det lugnt kommer jag ihåg. Lite av den känslan har jag, som att jag står i vindögat. Där är det lätt att sortera vad som är viktigt och inte. Människor är alltid viktiga. Kram på er

lördag 10 november 2012

Saker jag skulle säga till mig själv...

Om jag fick säga några väl valda ord till mig när jag var nybliven mamma så skulle det nog bli något sånt här:

*Ta det lugnt, bebisar somnar förr eller senare. Försök att inte kliva in i båset "jag ägnar fem år av mitt liv åt att söva Storebror". Tids nog får du sova.

*Ta det lugnt, att Storasyster har ärvt ditt humör är ok, undvik att bli arg, det är du som är vuxen. Hon kommer att klara sig fint, det har ju du gjort ;-), eller...

*Ta det lugnt, Lillebror kommer att överleva sin barndom och den positiva livssyn och uppfinnningsrikedom som han har kommer att göra honom till en kille som aldrig har tråkigt och klarar det mesta.

*Ta det lugnt, bara för att du haft tre bebisar/barn betyder det inte att du kan alla. Lillasyster är en helt ny och fin unge . Flina åt dig själv och njut av din olikhövdade barnhop pucko.

*Ta det lugnt, gör ingen hype av barnkalasen. Barnens liv kommer inte på något sätt att avgöras beroende på vilka kalas de har. Varmkorv och skattjakt funkar fint. En del barn vill förresten inte ens ha några stora kalas utan trivs bäst med att bygga Lego, oavsett om du hyrt in trapetser, clowner och fyrverkerier...

*Ta det lugnt, alla andra har också såna där gnisseldagar då alla bara bråkar, tjafsar och gnäller. Dagar när man bara vill fly. En av de verkliga gåvorna i livet är att ha släkt och vänner som man kan prata med om livet. En vän är hundra gånger mer värt än 200 artighetsbekanta.

*Ta det lugnt, det är inte alls bara småbarnstiden som är njutbar. Äldre ungar är också helt underbara fast på ett annorlunda sätt. När det gäller alla ungar, från bebisar upp till tonåringar så behöver man vara lite vaken för att hitta stjärnstunderna men de finns med alla åldrar. Det sköna med äldre barn är att man kan resonera med dom.
Helgen verkar bestå att gnissel, dåligt väder och en massa aktiviteter. Lite stjärnstunder ska vi nog också försöka hugga åt oss. Ha en trevlig helg...






torsdag 8 november 2012

Vy över tvättkorgen och världen blir bättre och bättre...

Så här såg det nästan alltid ut i källartrappen för ett par år sedan. Nu ser det ut så här i tvättstugan istället eftersom barnen blivit större så att man hinner bära saker till tvättstugan innan någon trillar ihjäl sig. Dessutom hjälper de till och vi har inte lika mycket "uff-tvätt" längre heller... För ett gäng år sedan hade vi jordens problem med att försöka få Storebror att sova. Nu är vårt lilla krux att killen är så rolig att prata med så att vi glömmer tiden och fastnar i snack tills klockan blir kvart över tjugofyra miljoner. Eftersom vi har fått ett par barn till och lärt oss en del är vi inte lika brydda om allt möjligt längre så vi har roligare än att hålla på principer...

Utvecklingen går framåt, inte bara i Kaosfamiljen. Jag är verkligen glad över att inte var kvinna för sisådär 60 år sedan (eller bakåt, ända till hedenhös). Karlarna och barnen hade det inte heller så roligt men kvinnorna knogade otroligt hårt men hade ändå otroligt svårt att klara sig och barnen om mannen dog eller stack. Det finns en anledning till att varken Beethoven, Copernikus, Platon eller Einstein har några kvinnliga motsvarigheter. Kvinnorna hade nämligen för fullt sjå med att vara gravida, amma och dö i barnsäng för att hinna med några andra underverk.

Betänk sen alla finurliga saker som uppfunnits för att underlätta för oss. Så att vi kan träffas och prata istället för att klappa tvätt i älven, koka klutar och kliva upp före skam för att koka agn-gröt till gubben. Ur ett perspektiv kan man till och med säga att läget även i världen blivit bättre. För ett tag sedan tyckte ungefär ALLA i hela i-världen som Romney.

Kram på er


måndag 5 november 2012

What goes around comes around...

Livet snurrar på rätt bra. Idag har varit en sån där dag då jag i stort sett varje stund känt att jag är precis där jag ska vara. Oerhört härligt att känna så och det händer rätt ofta att man är rätt person på rätt plats och det finns mycket man kan göra för människor runt omkring.

Funderar lite på uttrycket som de hade i Australien, what goes around comes around. Ett uttryck som är lite vidare än som man bäddar får man ligga... Tycker att det antyder att det inte bara "går så där rakt" och det tycker jag stämmer. En del människor har det sämre än de förtjänar men vad vi kan göra är att försöka sprida det goda. Om vi aktivt försöker motverka bitterhet, missunnsamhet, mota oro och rädsla och istället göra bra saker för varandra så kommer hela världen att tjäna på det. En positiv snurr.

Och på tal om hela världen så håller jag med Jonas Gardell. Eftersom hela världen kommer att påverkas att om det blir Romney eller Obama så borde hela världen få rösta. Hm, undrar om världen skulle vara beredd på det. Kanske klokt om vi försökte prata lite med "hela världen" om det där uttrycket what goes around comes around innan omrästningen. Vi behöver inte mer krig, misstänksamhet och hat utan mer omtänksamhet, tillit och kärlek i världen. Fler världesrekord i kramar tack :-).

Nu ska jag smälla i mig en Pollypåse tillsammans med Mannen. Kram på er

söndag 4 november 2012

Inredningstips från Kaoshushållet ;-)

Låt mig presentera husets mest värdefulla inredningsdetalj med ett litet exempel. Lillasyster kommer insläntrandes i köket, slänger sig ner på en stol och säger med ett leende: Åh vad jag har det jobbigt... Jag är agent och alla där uppe vill ha mig. Storasyster har tänkt kidnappa mig och Lillebror har tänkt spränga mig i luften med en creator... Gör det något om jag stänger KÖKSDÖRREN igen så att vi får lite lugn och ro?

Precis, köksdörren är magisk. Husets mest nyttiga inredningsdetalj. Den är solid, tung och ljudisolerar fint. Har räddat mången sovmorgon då någon liten knasboll ville upp före skam. Numera lyckliggör den oss mest på myskvällar då Mannen och jag släpper ut barnen och stänger dörren, voila... som om det vore bara vi på hela jordklotet. Öppen planlösning må vara tjusigt och så, jag säger rör inte min köksdörr. Källardörren/ källaren ligger på en klar andra plats. Dit skickar vi allt som är busigt eller luktar. Det var länge sen vi avskafade tvättkorgen. Vi skickar ner allt för källartrappen och sen stänger vi dörren. Som trolleri :-)...

Och så skulle jag vilja visa en bild på en installation (men av någon anledning vägrade datorn lyda). Ett stileben med en cykelnyckel, ett decilitermått, en hårsnodd, en klädnypa och ett päron. Eftersom vi är en äkta Kaosfamilj flinar vi lite och låter den vara kvar. Vi har såna där underliga saker överallt. Plakat om Nalleklubb.se, halloweenspöken i papper lite överallt, skyltar om hur man ska bete sig i olika rum och grejjer som någon gjort något av för att?

Nu är det dags att dricka te med Mannen, snacka lite om livet och göra djupdykning i STORA trivslehögen för att kolla veckans logistik (kakhämtning, räkningar, tandläkare, dansuppvisning, fotbollstjosan och sånt). Sköt om er och kram på er

torsdag 1 november 2012

Om att unna sig en tjatfri torsdag

Barnen fick äta upp resterna av Halloweengodiset i morse, innan frukost. Bravo, då är vi av med det. Idag tänker jag aktivt ägna mig åt ingenting. Barnen har höstlov och jag är ledig. För att vi är värda det som dom brukar säga i reklamen (fast om köpes-saker) Vädret är gråmulet. Inget så där akut som behöver göras och då kan vi tillåta oss att få skrota på. Äta frukost när det passar, gå ner i tempo.

Lillasyster och jag åker nog och badar, bubblar lite. De andra får göra vad de vill. Idag tänker jag inte tjata om någonting. Att unna sig (också en reklam- grej fast om köpes-saker) en tjatfri dag. Funderar på att kanske börja knycka lite reklam-slogans fast inte till köpes-saker utan mer till vanliga vardagen, när man vill vara sig själv en stund ;-). DReklam funkar ju så det måste ju funka till vanliga livet också. Lite vanlig hederlig självsuggestering kan väl aldrig vara fel så här i höstmörkret

Ta det lugnt och sen roa mig, kanske läsa lite i Caitlin Morans "Att vara kvinna" som är mycket av både och. Bio med kompisar ikväll. Var sak har sin tid, stressa, pressa och sjåa har sin tid. Vila och nöje har sin. Somliga "gnetar på" lite varje dag, sån är inte jag. Jag har accepterat att jag är en sån där ryckvis person. Att aktivt välja lathet är inte någon synd, det är en förutsättning för att jag ska kunna göra underverk andra dagar. Plötsligt händer det...

Kärlek till er. Kram

tisdag 30 oktober 2012

Prisat vare Kaoset...

Jag har ett jobb som är lätt speciellt. Ett sånt där galet ett, som vissa dagar innehåller massor av ångest, elände och död. Ansvarigt till tusen är det också, jobbet jag begåvats med. Somliga dagar hinner man med att känna nästan allt bara på en förmiddag... så där så att man nästan inte vet vart man ska ta vägen. Så där så att man känner sig vettlös som skrev på anställningspapperna...

Och då är det skönt att, när man väl kommer hem, bli anfallen av en hel flock barn. Sparka undan lite skor i hallen, hitta handdukar på försurning och flina åt det allmäna stöket. Titta på den gigantiska trivselhögen med papper och konstatera att den inte krympt. Mysmöjligheterna blir många med en bunt ungar. Pussa på flera stycken. Tjafsa lite om någon orättvisa. Brottas lite. Det är härligt att komma hem till de roliga ideernas hemvist. Relationerna funkar fint, lite Kaos på "dom rätta ställena" är riktigt befriande.
Vissa dagar är det helt enkelt underbarare än någonsin att komma hem till Kaosfamiljen. Så där så att man nästan blir tårögd. Plötsligt får strofen Kaos är granne med gud en helt underbar innebörd... Kaos kan vara helt underbart, jag älskar mitt Kaos... Nu är det dags att gå runt och titta på några sovande och varsamt puffa tonåringen med kompis från datorerna. Sköt om er allihop

Ps. Tack för era mysiga och kloka kommentarer också förresten... någon dag ska jag svara, kommentera hos er osv men det är inte idag, Kram på er

söndag 28 oktober 2012

Underbara, älskade och hatade tonår...

Kaosmodern har just börjat trampa på en gammal bekant men samtidigt helt ny stig. Tonåren, jag upptäcker att jag börjat processa tonårstiden, min egen, andras och på något sätt då också barnens blivande. Jag tänker tonår, pratar med tonåringar och drömmer tonår.

Ända sen jag själv var tonåring har jag haft kontakt med strax tonåringar, tonåringar och nyss tonåringar på en massa olika sätt. Det har hittils varit både utmanande och spännande. Jag har lärt mig massor. Senast igår kom jag in i en facebookchat med en kille som jag jobbade med för 22 år sedan, när han var tonåring. Han var ett år yngre än Storebror är nu när han fick LVU och vi träffades. Till viss del hade vi olika bilder av saker så det blev blev både intressant och tänkvärt. Tonårstiden är omtumlande för de flesta, för tonåringen och men också för de runt omkring. Att skärskåda den från olika vinklar är spännande, häftigt men samtidigt lite jobbigt. Hur var det egentligen det där?

Kan tyckas lite onödigt att titta i backspegeln men jag tror att det är viktigt att göra det. Framförallt nu när man börjar "ha egna". Om man inte har lite koll på sig själv och vad man känner är det nog lätt att man blandar ihop sig och barnen. Eftersom tonåringar ofta känner väldigt mycket och är lite "känslo-otränade" så blir det naturligt att vi vuxna får uppdraget att få kollen på känslorna.

Bäddrar igenom Helena Harryssons "Släpp taget och håll i" igen. En bok som alla med tonåringar borde läsa. Mycket kloka tankar om att försöka hålla balans. Helena är en kvinna som är både klokare och ödmjukare än Jesper Juul (kan bero på att han har ett barn, hon har sex). Hon konstaterar att alla barn och föräldrar har sina processer och att det inte bara är tonåringen som utvecklas i det nya sättet att relatera. Hm, intressant... Vad tänker ni om tonåringar?

Nu ska jag titta på Sagan om ringen med henne, nästan-tonåringen... Ha en trevlig kväll Kram

fredag 26 oktober 2012

Pensionskoll och livet med rattmuff

För någon dag sedan hade chefen en genomgång om pensionssarande. Reaktionerna hos arbetsgruppen varierade en hel del. Allt från folk som hade björnkoll/ försökte skaffa sig björnkoll till de som mest skrattade åt fenomenet.

Förbi mitt huvud flög tanken på att jag får lön för 75% men jobbar så in i ... och att det dessutom kommer att synas när jag får pension. Men så lyckades jag vräka tanken igen. Påminde mig om att jag jobbar 75% för att jag vill det. Det är livskvalité för mig nu, inte om 23 år då jag ev kommer att gå i pension. Har man så att man klarar sig är pengar egentligen en världslig sak och mina tankar-torsdagar är guld värda.

Och så har jag läst en väldigt trevlig bok. Rosengädda nästa av Emma Hamberg. Ett citat ur den diskuterade vi rätt länge Mannen och jag. "Av alla former av försiktighet är förmodligen försiktighet inom kärleken den mest farliga för sann glädje". En intressant tanke. Om man med kärlek även räknar in vänskap så tror jag att det ligger en hel del i det. Tänk vilken ynnest det är att kunna välja orädsla.

Tänk vilken värld vi skulle ha om vi människor blev lite mindre rädda. Brydde oss mer och njöt av det vi har istället för att oroa oss över risken med att förlora status, pengar, saker och varandra. Dalai Lamas svar på vad som överaskar honom mest är intressant: ”Människan.
För att han offrar sin hälsa för att tjäna pengar.
Sen offrar han sina pengar för att få tillbaka hälsan.
Därefter oroar han sig för framtiden så att han inte kan njuta av nuet;
resultatet blir att han varken lever i nuet eller framtiden;
han lever som att han aldrig kommer dö;
sen dör han utan att verkligen ha levt. ”


Pensionssparandet må vara som det vill. Livet är här och nu. Dags att göra snöänglar och hoppsa-steg. Älska varandra och skratta som om det inte fanns någon morgondag. Wacko Wolfram har numera både full tank och rattmuff. Vi sänder WW kärleksfullatankar. Love is in the air :-) Kram på er

måndag 22 oktober 2012

Stökriket i sitt esse...

Storebror hatar passionerat sin blivande klassresa med allt säljande av korvar, underkläder och kakor. Han är för trött för att hålla på med sånt där, nästan för att kliva upp över huvud taget. Mailboxen är nästan full av saker som vi borde gjort. Skickat pengar hit och dit, kört någonstans, stått i en garderbob och fyllt i scheman. Lillebror har ett sammanbrott för att han inte får spela. Lillasyster ligger och visslar, klagar över att hon inte kan sova (konstigt, vem kan sova när man visslar?). Storasyster har sedan någon vecka tappat bort sin vinterjacka, finns inte en ledtråd på vart den kan vara. Inte ens lillebror, som annars brukar ha koll på det mesta, har sett till den. Hela källargolvet är fullt med chips och godispapper.

Men vet ni vad, jag trivs. Det är så här det ska vara. Livet i Stökriket är fint. Ikväll har jag flätat Lillebrors Padwanfläta, läst Harry Potter för Lillasyster, kramat Storasyster som ska sova hos kompis och till sist försökte jag "knyckla ihop" Storebror. Vi skrattade nästan så att vi grät Storebror och jag, tänk att jag ska ha sån otur och alltid råkar hamna i någon form av underläge ;-).

Stökriket, visst blir man lite trött ibland men här är bråk, stök, kärlek och hemtrevligt. Här är hemma. Det är här vi bor och så här vi är. Tur som ett tok har jag, tacksamheten är enorm!

söndag 21 oktober 2012

Trytande ork och tagande och givande...

Ni vet ju att den här bloggen inte bara visar upp hur vackert, perfekt och strålande Kaosmodern har det. Här redovisas inte diverse lyckade projekt och inredningsstilleben heller. Sköter just nu Bloggen lite styvmoderligt men det är så det måste få vara. Det är ju det bästa med en Blogg, man gör så mycket som det passar en.

Efter den intensiva känsloveckan gick luften ur. Inte för att livet riktigt tillät hel urluftning på grund av lite fotbollsträning och borstökande från gårdagens 42 årsmddag men ändå. Hänga armarna rätt ner, äta och ta igen sig är riktigt skönt när luften gått ur. Var sak har sin tid. Ta det lugnt har också sin tid.

Har upptäckt att cykling vid älv och skog fungera yppeligt för sortering av tankar och laddning av batterier. En av dagens stora tankar var om vikten av att få ge. Middagen igår innebar att jag bjudit hem ungefär så mycket folk som huset tålde och gemensamt för de flesta var att de, trots att jag uttryckligen sagt ifrån, kom med något. Helt ovetandes om varandra så kallade i stor sett alla det de kom med för opresent. Choklad, blommor, frukt, godis, skorpor, ostkrokar, kakor och älgfärs! Ja men underbara charmiga, man bara ler och tar emot.
Till och med skogen, även när den är frostnupen ger. Som här i form av världens naturligaste blåbärsglass ;-). Någonstans här började jag tänka att det är så det ska vara. Alla behöver ge. Inte alltid så där direkt men ändå. Relationer och möten, oavsett vilka om de fungerar bra, innehåller alltid ett tagande och ett givande. Till och med barn, klienter, patienter behöver få ge för att det ska fungera och bli bra. Människor som ger behöver ta emot och få, människor som brukar få behöver ge. Världen strävar efter balans och vi borde i större utsträckning också göra det. Vad tänker ni om tagande och givande? Kram

fredag 19 oktober 2012

Fart och fläkt men varm i hjärtat...

Och livet bara rockar på. Födelsedag i onsdag och detta är en underbar familj att fylla år i. Presenterna är personliga och kramarna många. Det känns alltid som enormt många människor när de kommer in med sina fina gäsp-ansikten och sjunger. Varm i hjärtat blir man.

När det gäller jobbet däremot så kände jag ungefär alla känslor under en dag. Kontentan blev att jag blev full i skratt då det var så galet. Nästa år tror jag att jag tar ledigt på födelsedagen.

Och så tonåring och nästan tonåring. Det är härliga utmaningar att hänga med men riktigt roligt. Jag har hittat en guru som funkar fint, Helena Harrysson. En kvinna med enorm klokhet. Hon har skrivit två böcker som jag blir varm i hjärtat och ler av att läsa.

Och fylla år, det är ju för härligt. Massor med grattningar på facebook från människor som betytt/ betyder mycket, som gjort avtryck på en massa olika sätt. Att le igen.

Imorgon har jag bjudit in till 42 årsmiddag. Hösten har varit så regnig och trist så jag tänkte att det är läge för att liva upp den lite. Det blir en massa folk så vi behöver laga mycket mat. Nåja, på rullande stenar växer ingen mossa och varm i hjärtat är jag hela tiden. Sköt om er. Kram

måndag 15 oktober 2012

Frukost i stökriket...

Så här såg det ut klockan 09.00 igår morse. Frukost värdig Drottningen i Stökriket. Lite levande ljus kan göra underverk på det mesta ;-). Och äh, alla kan väl inte ha ett sånt där lugnt och jämnt tempo. Mellan varven kan jag vara extremt duktig på att ta det lugnt och sen gör jag ett sånt där jätteryck då jag hinner med ALLT, både möjligt och omöjligt... Som tur är blir det inte så ofta.

Nåja, som vanligt, även om jag brukar misströsta lite, i mitten så fick jag ihop pusselbitarna i alla fall ungefär till slut. Mannen dumpar mig inte (jag är rätt tacksam, skulle förstått honom om han, när han kom in i sovrummet klockan elva på kvällen och jag "bara skulle hänga upp en tapetvåd", hade bestämt sig för att skaffa ny fru. Imponerande att han inte gör mina projekt till sina problem). Tror nog att det blev en rätt underhållande historia för alla de som dök upp på gårdagens klädbytarkväll också. Hm, jo, även det hanns med... låt oss glädjas åt våra olikheter. Världen behöver verkligen både kloka jämna människor och såna här "ryckvisa" impulsiva typer, tror jag...

Mannen, Storasyster och Lillebror har godislöfte. Då blir det mycket karra till Kaosmodern. Chips en vanlig måndag funkar fint. För att jag är värd det... Och så har Wacko Wolfram blivit förärad med full tank. Den gick nämligen BÅDE lördag och söndag, flera gånger, även om det regnade. Så vi tänker kärleksfulla tankar och låter den stanna ett tag till då. Kram på er


söndag 14 oktober 2012

Jag ska aldrig mer vara energisk...

Lek med tanken att dagens vansinniga projekteri lett till att ni klockan 01.50 har en säng som inte går att lägga sig i eftersom den är full med allsköns båte som du inte vet vad du ska göra av. Betänk sedan att nattvandringen till din säng alldeles strax startar och det får inte plats någon fler än Mannen, som redan sover, förrän du listat ut vart alla sakerna ska. Fortsätt sen och tänk dig att köksbordet, där alla kommer att vilja äta frukost om ett par timmar ser ganska likadant ut. Fyllt med råge...

Pax inte vara en Kaosmoder med energi imorgon. Funderar på att silvertejpa mina armar bak på ryggen... Känner mig liiite frustrerad över mig själv och ville bara säga det. Sådär så att jag kanske kan förlåta mig själv och fortsätta med mitt "pryltetris". Det blir lätt pryltetris när man har ett litet hus och mycket saker. Flyttar man på en grej så blir det trångt och så måste man flytta en grej och då blir det trångt osv. Never ending story.

Kom just på vad som står på morgondagens program, jösses... Med piskan på ryggen måste man göra underverk ibland... Sov gott på er. Kram

fredag 12 oktober 2012

Galen tid, galen skörd och andra galna saker...

Detta är resultatet från vår glömda odling. Nu kan vi svara ja på frågan om vi odlar vår egen mat. Sen att det bara blev ett endaste litet mål mat spelar ingen roll. Barnen vet i alla fall principen om hur man odlar potatis, majs och morötter. Det blir faktiskt litegrann även om man inte gör någonting...

Och så var det flickornas dag idag (igår). Mycket bra att det uppmärksammas. Flickor säljs, gifts bort och används till allt möjligt. Det finns många länder där det verkligen inte är självklart att tjejer ska gå i skolan eller någonsin få bestämma över sig själva och sina kroppar. Mannen och jag hade en massa diskussioner när vi var iväg i helgen. Bland annat kom vi fram till att man har mer överseende med män och gärna tycker synd om/ täcker upp för män i högre utsträckning. Dessutom kom vi irriterande nog fram till att det inte är så konstigt att killar har högre status, att tjejer funderar mer på hur killar funkar och bör försöka hålla ihop. Vad tänker ni om det?

Nu är det dags att krypa till kojs. Kram på er

tisdag 9 oktober 2012

Jag ska då aldrig....

Hur många gånger har man inte sagt den och fått äta upp det rätt rejält efteråt? Och så detta med att ha lite större barn. Barn som flinande spanat in ens egenheter. Gör en skojfrisk charader med temat Kaosmodern. Såna där saker som man inte kan svära sig fri ifrån o som får Mannen att vråla av skratt. I såna lägen är sjävhumor o självbevarelsedrift släkt med varandra. Tur att jag har lyckats skaffa mig lite av båda ;-)

Aningens lite ödmjukast har man nog blivit med åren också. Säger inte jag ska aldrig lika ofta. Mindre tvärsäker. Ibland slinker det ur en och då får man ursäkta sig. Och ja, jag vet att jag lovat att det varken ska bli inredning eller mode här i bloggen men förlåt. Jag kan inte hjälpa det. Måste bara få lägga ut bild på höstens bästa inredningsdetalj bredvid viktigast i dagens outfit.
Ps Mitt jobb må vara knepigt men jag är så tacksam över att jag inte måste försörja mig som snickare. Då hade jag varit den arga magra snickaren;-) Ds

söndag 7 oktober 2012

Glömde visst...

att räkna upp att vi även klarat ett gäng års matkaos, tvättkaos, hallkaos, logistikkaos, bilkaos och sovkaos (som räddas av 210 X 220 säng med tre täcken och sju kuddar). Antagligen är det tack vare vår lätt Kaotiska vardag som vi fann helgen så magisk.
Det kan också vara så att vi inte har det lika Kaotiskt längre eftersom vår yngsta är sju år stor och då beror magin på att vi var till ett magiskt ställe, Storforsen. Nåja, på tal om bilkaos så sjönk Wacko Wolframs reparationsfond till noll kronor då han vägrade gå igång när vi skulle iväg i fredags. Under en av omröstningarna på planeringsdagarna vann alternativet att göra slut med Wacko Wolfram verkligen en jordskredsseger. Inte ett lillfinger höjdes för vara-ihop-sidan. Frågan om vad vi ska göra med honom bordlades dock då viss oenighet uppstod. En utredning är tillsatt. Hittills har fyra olika alternativ framkommit och ni får gärna rösta och argumentera för vad ni tycker verkar bäst.

A. Lägga ut den på Blocket
B. Göra den till ett portabelt växthus (den går oftast vid fint väder)
C. Skrota den rakt av
D. Lägga ut den på Facebook under rubriken bytes mot något ätbart och en torktumlare

Ser verkligen fram emot era röster. Kram



lördag 6 oktober 2012

Planeringsdagar för ledningen i familjen AB

15 år, studerande i omgångar, två kollektivliv, 4 barn, 5 bostäder, 6 nya jobb, en massa dip, bröllop, sjukdomar, begravningar och vardagar senare. De två VDarna i familjen AB. ( Mannen o jag) är på 15 års firande/ utvärdering/ planeringsdagar.

Pratar, skrattar i umgås. Vi har klarat de här första 15 åren hyfsat intakta.Vi är rörande överens om att prova 15 år till. Kram på er

onsdag 3 oktober 2012

Plötsligt händer det...

att man sitter här framför datorn med hela huvudet fullt med häck-väck... sånt där hokus pokus från apoteket för att bli av med löss... Jösses, alla tre damerna har förärats med detta oönskade besök, gaaaaahhhhhh. Vi har klarat oss tidigare och jag har brukat säga att om vi lockiga får löss, Lillasyster och jag, så rakar vi oss. Lillasyster är dessutom otroligt håröm stackarn. Håröm, lockig och kam hör inte ihop. Vi brukar klippa dreads från Lillasyster när de blir för hemska. Nåja, vi kammade inte så värst mycket, konstaterade bara lusangrepp och sen häck-väck över hela huvudet. Vi avvaktar lite med rakningen tror jag...

Hanterar-höst... Sorry om jag drar in er men det är ju också för att skriva av sig som man har en blogg. Ett sätt att hantera känslor när de är så många, stora och motstridiga. Har just lagt vantarna på Anna Kåvers bok Himmel, helvete och allt däremellan. Om känslor. Verkar riktigt intressant. Eller smaka på de här små citaten: *Glädjen blir också starkare för den som kan vara i sorgen.
*Vart du än går, ta med dig hela ditt hjärta.

Jag har lånat boken av en arbetskompis, just nu känns det som om den är en av de där böckerna jag kommer att behöva äga. Läsa sakta med eftertänksamhet, låta det kloka koka ihop i mig, gå tillbaka till den och låna ut den till andra. Dessutom tror jag att boken landar hos mig i rätt tid... Nu ska jag gå och göra mig av med häck-väcket. Sköt om er

Vad är detta för höst???

Ännu en påminnelse om hur skört livet är och att vi bara kan ta vara på den tid vi har tillsammans.
Man önskar att vissa saker aldrig skulle behöva hända. Den här hösten verkar ha klarare och mer av alla färger, även de svarta. Livet är grymt men också ändlöst vackert.

Ta hand om varandra Kram

söndag 30 september 2012

Man kan inte hinna allt...

Någon skörd av galna grönsakslandet har inte hunnits med i helgen. Ensamstående och med en rad andra projekt så blir det lätt så. Och allt eftersom kom jag som den ensamma diktator jag varit på lite annat som jag borde pyssla med också. Kul och härligt men rätt fullt upp och jag hade planer för mycket mer som jag inte hann... Alla helger har lika många timmar så det är bara att känna sig nöjd man kan inte hinna allt...

Mannen är bortrest och jösses vad jag saknar honom. Nog för att det är han som brukar ha koll på när soporna ska ut och en massa andra praktiska grejjer men det är inte det. Att vara ensamstående i Kaosfamiljen är inte så svårt numera. De praktiska prylarna ordnar man ju rätt lätt när man inte har någon som kan misstänkas trilla ihjäl sig under tiden, större barn kan ju till och med hjälpa till litegrann om man ber väldigt snällt.

Det praktiska ordnar sig, det är själva HONOM jag saknar. Mannen, vännen och lekkamraten sedan strax femton år tillbaka. Förunderligt hur det kan kännas som både kort tid och jättelänge samtidigt. Flera jobb, fyra barn, ett par skrotbilar och ett hus senare. Till helgen ska vi iväg och utvärdera, fundera på om det blir 15 år till. Från min horisont är det ingen tvekan. Har man hittat Mannen, vännen och lekkamraten ser man fram emot att åldras tillsammans.

Imorgon kommer han hem, det ska bli en fröjd. Imorgon kväll blir det nog stor tekopp med massa prat om allt som hänt. Måste ju försöka "hänga med varandra lite". Nu tänker jag fixa lite disk, surra lite med Storebror och betala lite räkningar. Sköt om er. Kram på er

fredag 28 september 2012

Sick September och mera månggifte åt folket...

Allstså, missförstå mig rätt. Inte för att jag känner att jag vill dela Mannen med ett gäng andra fruar och jag är extremt nöjd med Mannen men...

Det är Sick September och det känns som om Kaosfamiljen är rätt underbemannade på vuxenfronten. Bara det där med 4 föräldramöten... Tvättemanjaro som växer ohejdat i källaren och saker ordnar sig inte alls själva lika ofta som jag skulle vilja. Har även förr varit inne på det galna i att det i varje hus står helt småsvettiga vuxna och försöker fiffa ihop någon sorts middag vid femrycket.

Kanske är månggifte en lite väl trasslig idé men jag förstår principen. Familjner behöver många vuxna omkring sig... För vår del har vi turen att bo nära både en del släkt och ha vänner man kan låna skor eller Rinexin av, som kan täcka upp när logistiken inte håller eller ge oss ett handtag. Det är mer värt än alla pengar i världen. Kram på er

tisdag 25 september 2012

Trädgårdslandet som hm, ja, ägaren glömde

Det började väldigt fint i våras. Jag satte ärtskidor och morötter och fick lite majs från en kompis. Efter ett tag satte jag ner lite blommor. Märkte att det bland allt ogräset dök upp en hel del potatis som jag tydligen glömde ta upp ifjol. Tänkte att det blev ett pikant inslag bara. Potatis är bra.

När vi kom tillbaka från årets Skåneresa var landet översvämmat av ogräs. Potatisen växte hög och ärtskide-blasten hade lagt sig som ett lock över alltihop. Sen dess har vi varken rensat eller vattnat en endaste gång. Verkligen levt det där som trädgårdstidningarna pratar om som enkelt. Frodigt grönt i alla fall. Fullt med såna där "genomtänkta" stilleben har vi också överallt. Hinkar, uppfinningar som snart är klara, koftor, någon foppatoffel... De varierar från dag till dag, väldigt kreativt.
Ni ser landet bakom pallkragen och Lillasyster. Men ah, orka bry sig, vi körde igång ett jordgubbsland a´la pallkrage ändå, även om vi inte är några höjdare på att sköta saker. Till helgen ska vi nog försöka oss på att skörda. Ska bli mycket intressant. Storasyster har hittat en del morötter bland brännnässlorna och majsen och potatisen ska bli mycket spännande att se om det blev något av. I så fall kommer jag att råda alla trädgårdspuckon att starta odling... I år har vi haft för mycket annat för oss än att ordna med landet. Men vi har givit det kärleksfulla ögonkast ibland... I sanning att Charles Darwin och fitest survives gäller i vår trädgård.

Har tidigare konstaterat att tulpaner inte tål fotbollar så bra, till helgen får vi se hur trädgårdsland klarar neglect. Tids nog blir det tid med trädgård. I sommar har det varit annat som varit viktigare. Ibland blir saker som de ska, även om de kanske inte blir helt bra. Kram på er

fredag 21 september 2012

Ja men ÅÅÅÅHHHHH...

Skönt att citera tonårssonen... det känns på något vänster exakt så, ja men ÅÅÅHHH... Livets nystan är lite trassligt. Många tåtar och för många färger men rätt mycket svart och grått. Sjukdom och sjukhushistorier lite här och var. Taktiken blir att ta det väldigt lugnt och bara vara. Titta på film, tända ljus och brasa, kramas, prata lite...

Jag blir nästan full i skratt när jag börjat upptäcka hur otroligt mycket de fåtal karlar som vi har på vår kvinnodominerade arbetsplats kliar varandra på ryggen. Tycker att varandra är underbara, anställer varandra och bekräftar varandra BARA för att de är just män. Känns som om män helt enkelt älskar att älska män, inte konstigt de ibland är lite homofobiska ;-). Kvinnor älskar ju också att älska män också. Lilla kruxet på arbetsplatser blir ju förstås att en man bara behöver vara hälften så duktig som en kvinna för att få jobb, stor plats, bli uppskattade, högre lön osv osv. Man kräver itne lika mycket av männen och de kommer undan med mer. Lite synd när man nöjer sig med hälften så bra...

Rätt förvånande hur vi håller på egentligen. Idag satt jag brevid några kvinnor som på fullt allvar pratade om att det är synd om män för att de blir ignorerade på förlossningen/ bvc... Hick, ursäkta, få se nu... älskling, här ligger jag och blöder och känner allt möjligt där solen aldrig lyser men visst, jag tycker verkligen att sköterskorna ska bjuda dig på kaffe och fråga hur DU mår... och jo, det är jag som kräks och har foglossningar under graviditeten och sen ammar dygnet runt men det klart att hon på bvc borde vända sig till dig och kolla hur föräldraskapet påverkar ditt liv älskling... Men ÅÅÅÅHHH, jag skulle tro att det faktiskt beror på att män är extremt ovana att bli dissade av kvinnor helt enkelt. Faktum är att det inte är första gången som jag hör diskussionen så kvinnor verkar inte heller vara så vana. Är det inte märkligt att det är så svårt att förlika sig med att det finns en arena där det inte är män som gäller? Låt oss säga att Mannen i Kaosfamiljens kropp hyfsat intakt gått igenom 4 barn ;-)...

Och har man inget annat för sig kan man ju fundera lite på den här intressanta krönikanhär eller uppröras över detta

Den här bara vara helgen ska nog bestå av bad med Lillasyster som vi plockar gipset av imorgon (har inte fått nämna det någonstans åt någon, hon har inte ens velat prata med folk som har sett gipset, hon är lite hemlig utav sig). Eter fyra veckors bad-fritt, hon kommer att bada sig sanslös. Lite trädgårdspyssel och säsongens sista fotbollsmatch står också på schemat men mest ska vi nog vara trötta. Ibland SKA man vara trött, andas lite in och ut, men ÅÅÅÅHHHH... Ha en trevlig helg


onsdag 19 september 2012

Hit med lite vanligheter!

Saker och ting verkar ordna sig även om det är en hanterar-höst. Livet i Kaosfamiljen forsar förstås vidare, nästan oavsett vad så stannar vi inte. Det är så Kaosfamiljen fungerar.


Hösten är här. Famijerådslagen och middagarna urartar ofta eftersom Storasyster och Storebror har som hobby att käfta. Lillebror och Lillasyster försöker skipa ordning. Mannen och jag har svårt att hålla oss för skratt. Det är ett sånt levande liv vi har... Föräldramötena står som spön i backen. Mannen och jag klunsar (sten sax påse) om vem som ska gå. Alltid bäst av tre. Har länge varit ett bra sätt att avgöra såna där tråktvister om vem som ska byta rekord-blöjan, ta skjutsen eller gå på föräldramötet. I tisdags var Mannen och jag "tyvärr" upptagna av viktig logistikträff precis när rektorn pratade. Äh, vi hade ju en representant som lyssnade på honom förra veckan...

Mailboxen svämmar över av information som vi ungefär inte vill ha. Planeringar från olika håll och saker som folk vill att vi ska göra. Bland annat får vi mail titt som tätt om att Storebrors klass ska sälja sockar. Vi har inte sett röken av listan och ids inte tjata. Har förresten inte delat ut alla sockar som vi sålde i våras heller, fast då var det till förmån för Storasysters fotbollslag. Jösses vilket penga-byte allt sånt där är. Köper du korv av oss så shoppar vi alla våra småkakor/plastpåsar/tulpaner/ toapapper av er... Klassresor, sportklubbar och lag, alltid är det någon som vill att man ska ha någon liten försäljning på gång för att tjäna pengar.

Sand och löv fulla hallen. Smockfullt med kläder på hall-pallen. Logistiken kräver sitt men någonstans är det skönt med höst också. Rutiner, det är skönt med lite vanligheter.När det är höst finns det inte så mycket krav, förrutom allt utanför som drar igång, hemma behöver man inte göra mycket. Man kan kura ihop sig i soffan och läsa lite. Tända ljus. Cykla ut i fin-skogen. På med tjocktröjorna och stövlarna. Unna sig att vara trött. På hösten får man ta det lugnt. Inget måste grilla/ åka till stranden/ hälsa på någon. Man kan stanna hemma och värma köttfärssås i micron. Varje årstid har sin tjusning. Jag är en sån som gillar väderomslag och nya fräscha årstider... Äntligen höst.

En hanterar-höst där vi prioriterar. Vi svarar faktiskt inte på alla lockrop, loggar inte in överallt, säger nej till vissa saker och skjuter upp annat. Rätt skönt. I år blir det inte mycket till sylt, mos och saft och sånt heller. Sorry skola och fritids, se det som total tillit att vi inte kollar kursplaner, veckoblad, läser in oss på scheman och annat. Vi litar på att våra barn och ni ordnar det mesta, tänker dessutom att ni gör det väldigt bra. Det är härligt med höst, även om den här verkar bli lite speciell. När saker runt omkring är lite galna är det skönt med lite vanligheter. Vad tänker ni om hösten?

Sköt om er



söndag 16 september 2012

Kärlek, gråt och tacksamhet...

Igår kväll tog bara orden slut... Det finns inga svärord i världen som kan beskriva vissa saker. Då när man inget annat kan göra än att hålla tår och tummar och vänta.

Mjölk på golvet, Wacko Wolframs startande eller inte startande, stökig hall, bråkande barn osv. Alla såna saker är egentligen små helt ointresanta detaljer.

Och jo, jag gråter men det är helt ok. Mer än ok, faktiskt helt som det ska vara. Tårar är underskattade, när livet är sorgligt är det skönt att gråta. Kanske skulle världen se annorlunda ut om fler grät oftare. Om de även hade folk som kunde hålla om dom så behövde människor kanske inte vara så rädda heller.

Så, planen för dagen är att tänka på vännerna och försöka skicka änglar åt det hållet, gråta, krama de i familjen som vill bli kramade, tugga i trädgården, prata, åka på fotbollsmatch, cykla och kanske bada lite i älven samt laga mat. Men över hela dagen kommer det att ligga ett tacksamhetens täcke. Tacksamhet över att vi får ha varandra och att det finns så mycket kärlek i världen. Kristian är en kille som skriver jättefint om sin obotliga sjukdom. Harpasione har jag länkat till förr, en underbar kvinna som också kämpar.

Tacksamhet över att ni finns också så att man kan skriva av sig lite. Kärlek till er!

lördag 15 september 2012

Ljust och fräscht i kubik...

Den perfekta mamman ska förstås vara ordningssam, följsam när det gäller trender, planerande, gärna göra mycket av något och helst ska det perfekta mammeriet också inbegripa lite umbäranden som man bär med ett sällan skådat storsinne.

Imorse när jag packat stövlarna och väckt fotbollsbarnet gick jag tydligen "all in". Klockan 08.00 imorse stod jag nämligen och skurade halva köksgolvet, spisen och delar av UGNEN med kokande mjölk.
Som en hel del andra av ljust och fräscht-ideerna kändes den bara bra en stund.
Tack för gratulationerna sötnosar, även om jag inte fyller år än. Om det varit idag hade det nästan varit i klass med den där födelsedagen då jag blev väckt av att en hotellreceptionist ringde och berättade att min bil blivit krockad. När jag kom ut på parkeringen hade den blivit flyttad flera meter och var kvaddad. Nåja, fortsättningen på den här dagen blev mindre "ljus och fräsch. Vinst i fotbollscup :-). Ta hand om er. Kram

Livet...

är just nu stort, litet, häftigt, gräsligt, härligt, grymt och fyllt till bredden med kärlek- samtidigt. Inte undra på att man ibland nästan tappar orden och andan.

Höst och regn är helt ok. Förrutom att Storasyster och mitt har fotbollcup imorgon förstås men den räcker inte hela dagen. Sen kan vi kura ihop oss med tjocksockarna framför brasan. Hålla tummarna för vännernas lilla femåring som opererats...

Nå, det är svält, krig, miljöförstöring och sjukdomar i världen. Livet är liksom inte alltid en lätt och skojig historia. I vissa lägen behöver man gå bortom orden, Spela musik, se en film. Vad tänker ni om Gandalfs uttalanden?

Livet går upp och ner men precis som jag sagt till fotbollstjejerna så är 42 år en mycket bra ålder. Lite länge tills jag blir 50 om man tänker på kalas men det går ju att lösa. I år blir det nog en 42 årsmiddag. Man har inte roligare än vad man gör sig. Vi kan bara bestämma vad vi ska göra av den tid som blivit oss given. Lite vänner mat och skratt är sällan fel. Jag tror att pingisbordet ska få äran att dukas igen :-). Kram och sov gott på er

torsdag 13 september 2012

Vad bör en god mor göra??

Och mitt när vi tycker att vi har flytet så är det någon som säger det förhatliga: Jag har skogsutflykt med litet fika imorgon...

GAAAHHHH!!! Där sprack allti-j-a-hopa... Vad har vi hemma??

Då är det frågan om man ska ta och köra igång surdegsbaket med krusade morötter (nyttigt, präktigt) med hemkokt saft eller om man ska gå på kakfika med läskvarianten...

Med Storebror blev det nästan jobbigt. Hur stort är ett litet fika och vad skickar en god mor med stort M med. En liten parentes är att jag tror inte att jag känner till någon far som någonsin haft en liten tanke på att hans kvalité som far ens litegrann skulle värderas efter vad han skickar med en ettagluttare för fika till skogs...

Nå, med Lillasyster skickar jag gladeligen kakfika med festis (om det ens är jag, ganska troligt är det att hon packar själv). OM någon av hennes kompisar eller fröknar skulle bry sig så bryr sig får jag knappast höra något och stackars dom. Hon blir garanterat inte fet av ett par kakor höst och vår... Hon får ta av det vi har hemma, gurka, mackor, kakor, björnbär, morötter, potatis, saft, oboy, frukt... Huvudsaken är väl att hon är nöjd och äter lite i skogen där väl allt utom glass kan passa...

Lillasyster är glad, jag är nöjd och egentligen, hon brukar faktiskt växa lite när hon fått packa sitt eget fika... Kanske är det så enkelt, en god mor bör låta barnet packa själv.

Idag blir det nog en dag i trädgården. Kram på er