onsdag 30 november 2011

Stressless?

Julavslutningar, uppvisningar, dans, fotboll, trummor och utvecklingssamtal x4. Luciande hit och dit och så borde man väl förstås tänka på (h)julandet. Facebook är fullt med folk som nästan redan har haft tomte och slängt ut granen redan så effektiva de är. Som extra bonus är det SJUKT mycket på jobbet. Ja JÖSSES! I all denna röra återstår det bara att sjunga och börja kopiera sin antistressidol, för att behålla vettet. Jag har kommit fram till att när det blir för mycket gör jag som Doris i Hitta Nemo. Hon är en hjältinna, sjukt duktig på stresshantering (eller möjligtvis är hon lite dement).

Det är inte svårt alls om man lägger manken till litegrann. Bara att strunta i ungefär allt framåt och ta det som det kommer. Flyta runt och tänka att det mesta antingen ordnar sig eller också ordnar det sig inte helt enkelt. Andas, ta en sekund i taget och a´la Doris, titta på folk och undra varför de följer efter en och vill att man ska göra en sån massa konstiga saker ;-). Hus av pepparkaka?? Två träffar samtidigt??? Julklappar, är det inte lite otrevligt att klappa till folk bara så där? Ska man rimma till också alltså? Jasså, Julfrid, varför ska vi försöka tvinga honom att komma hit om han verkar så ovillig, känner vi honom förresten?

Simma runt och försöka njuta, hålla humöret uppe men fräsa ifrån när folk får för sig att man är orimligt duktig. Kanske borde man, istället för att springa ikapp, gå saktare. Sluta förvänta sig att allt ska funka och att man ska ha koll. Som det är nu planerar vi mindre istället för mer. Svarar ingen aning på en massa frågor. Släpper taget och försöker göra mentalt uppbyggande saker, lite matlagning och tvättande kommer man förstås inte ifrån, men annars.

Vilka kloka kommentarer ni hade på inlägget om good enough Christmas. Tack!!! Nu skulle jag gärna vilja höra vad ni tänker... Är världen lite galen eller är det jag som är det? Hur gör ni??? Tips på mentalt uppbyggande saker?? Dags att äta lite pepparkakor så jag håller mig snäll och presentera mig för den snygga Mannen som sitter i min soffa. Koll, struktur, planering och organisation kan dra dit pepparn växer... Varje dag är ny! En Jättekram till er allihop från eder nya vän Doris, som nyss har fått äran att bli drottning i ett väldigt trevligt Stökrike ;-)

tisdag 29 november 2011

Vad gör jag nu för tiden?

Varför hör jag aldrig av mig? Det är nog något som man skulle kunna fråga sig. Det där med fyra barn i åldrarna 6-13 år gör inte att man är supersocial direkt. Ikväll tänkte jag nog att jag kanske skulle ringa till någon som det vore väldigt trevligt att prata med...

Men så var ju Mannen borta och så blev det pepparkaksbak och lite schack samtidigt. Sen skulle Lillasyster i säng tätt följd av Lillebror. Tandborstning och pyjamas. Kram och litet snack på sängkanten. Storasyster bakade vidare så jag assisterade och pratade lite med henne. När jag kramat Storasyster god natt dök Storebror upp och fikade så vi pratade lite. Sen kunde vi tydligen inte låta bli att brottas lite och efter det gav jag instruktioner inför morgondagens lax-middag (del i vår win-win förhandling om speltid ;-)). När jag sedan gått loven i hans rum för att godnatta honom och pillrat ner de nya pepparkakorona i burkar var klockan en bra bit efter anständig ringa till kompis-tid.

Det var alldeles för länge sen vi sågs... Skulle man ju också kunna prata lite om. Vi känner en massa trevliga människor som vi väldigt gärna träffar men... Är det inte det ena så är det det andra. Vi har ju en hyfsat stor flock och just nu ligger oftast prioriteringen på den. Kvalitetstid, kvantitetstid och all möjlig annan tid som vi kan komma åt. Det kommer säkert en tid framöver som kan innehålla mer höras och umgås med vänner på annat sätt än via facebook ;-). Var sak har sin tid.

Jag har ett jobb där folk med jämna mellanrum bränner ut sig. Det tänker jag förstås inte göra, men jag har insett att man måste tänka sig väldigt noga för. Det viktigaste jag har förutom mig själv är hemma på kvällarna, familjen. Funkar inte den fungerar ingenting. Jag tror att fler vi känner är i samma läge och annars får vi hålla tummarna för att de förstår. Eftersom vi inte vet hur mycket tid vi har får man ägna sig åt det viktigaste först. Här är ett julklappstips som handlar om att vi, de allra flesta av oss faktiskt har MASSOR med tid som vi kan göra vad vi vill med. Imorgon vill vi nog, för tredje dagen på raken, baka pepparkakor. Sköt om er

lördag 26 november 2011

Är julen livskvalité eller en naturkatastrof?

Naturkatastrofer vet vi alla vad det kan innebära. Tsunamis, jordbävningar, laviner eller vulkanutrbrott. Folk springer åt alla håll med panik i blicken. Det märkliga är att fastän vi bor extremt tryggt till så får folk panik runt jul. Julen som ska vara världens mysigaste... Gräddan av livskvalité? Ordet livskvalite´ är egentligen rätt märkligt. Det är ju så olika både beroende på vem man är men också på vilket läge man är i livet. Ni vet det där om att den friske har många önskningar, den sjuke bara en... till exempel.

Men jo, på den här bloggen finns frågan om vad livskvalité är. En utmanande utmaning som jag tar mig an. Mitt svar blir nog att det ofta är små små saker fast samtidigt är grunden stora saker. Helt avgörande är om jag och mina nära är friska. Sen tillkommer att ha ekonomi så att man har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat på bordet. Upptäcker att jag egentligen tänker Maslows behovstrappa. När de första stegen där är fyllda så är livskvalité rätt små saker.

Utöver de där basbehoven som alla människor har så kommer livskvalitén, de där goda ögonblicken, de där njutar-stunderna... När man blir spådd med "loppa" av skrattande Lillasyster, myser med Lillebror, dansar med Storasyster eller förhandlar om speltid med Storebror. Att jag känner djup kärlek till Mannen efter drygt 14 år tillsammans. Att prata om livets viktiga saker med en släkting eller vän (och nä, på listan över viktiga saker finns inte julgardiner med). Kärlek, ömhet, relationer, musik och skratt... Livskvalité för mig kan vara att cykla ut i skogen också men oftast är det människor. Inte är livkvalité speciellt dyrt heller... Månadens köpstopp har inte påverkat min livskvalité ALLS, möjligtvis till det positiva.

Livskvalité kan man, om man har tur, i vardagen. Hittar man till exempel en sån här liten skylt eller något liknande någonstans hemma hos sig kan man misstänka att man har chanser till att få känna på en stor skopa Livskvalité ;-)


Även om spagat aldrig varit min grej så ler jag. Underbart knasiga typer jag bor med. Jag hänger hellre på de andra skyltarna, de med klättring och hopprep ;-).Imorgon är det skyltsöndag. Knäck och lussebullar får jag köpa och prata med folk går också bra trots att jag har köpstopp. Stressnivåerna behöver INTE upp i krigs/naturkatastrof nivåer för att det ska bli jul. Det är som att vi, eftersom vi har det tryggt, skapar press åt oss själva ändå. Och en del bränner ut sig och har magsår runt jul. Slappna av, julen kommer ändå troligtvis att gå av stapeln den 24/12 hur som helst (om det nu inte blir en riktig naturkatastrof innan).Ha en riktigt bra dag!

tisdag 22 november 2011

Good enough Christmas?

Jösses, nu börjar det. Stresstäcket som brukar lägga sig över december och fladdra verkar vara på gång redan. Suck! På jobbet pratar de byta gardiner och på Bloggarna verkar folk också vara duktiga. In i jul-hamster-hjulet och börja springa... skynda skynda... Griljera bröd och lägga in grisfötter, stryka julstjärnor och gratinera gardiner, mata julkrubban och , stöpa korv och stoppa ljus... Svarta julgranskulor eller jösses, är det grediskärt i år månntro? Drottning-gran och julklappar från långt-bort-i-stan. Det finns inga gränser för hur mycket man kan (h)jula om man vill. Själv får jag allergiska utslag av att tänka på att stressa för att det ska bli jul. Julafton kommer, oavsett vad vi gör och man kan välja vad och hur mycket man vill göra. Det går att välja bort julstress.

I Kaosfamiljen brukar julen bli ungefär så här. 1:a advent brukar vi hänga upp julstjärnor i de flesta fönster. I köket är vissa saker givna, sen får barnen välja. Det som blir över puttar Mannen och jag upp i övriga fönster. Första knäcken inhandlas första advent och eventuellt bakar vi pepparkakor med köpedeg. Ett par veckor före jul plockar vi fram jul-lådan och då slår vi på julmusik och så springer barnen runt och pyntar av hjärtans lust. Sen klär vi julgranen med allsköns olika bollar, änglar, saker från dagis och fritids, glitter, smällkarameller och övrigt jul-jox. Har vi barn i "rätt" ålder kläs sedan julgranen om minst en gång om dagen varenda dag fram till jul. Jag skulle nog säga att julmusik, pepparkaksbak och massor med ljus är receptet för vår jul. Julen är inget krigstillstånd, inget problem. Det är framförallt en mysig helg.

För mig känns det som om det där ytliga julandet är oviktigare än någonsin då vi har kompisar som har en liten pojke som är väldigt sjuk. Människor är viktiga, julgardiner inte. Vad tänker ni om julen och hjulandet? Kram på er

måndag 21 november 2011

Den moderna sortens husförhör?

Jag tror att husförhör är vanligare än man tror, den moderna sorten alltså. Då där någon (läs mamman) försöker luska ur resten av familjen vilka aktiviteter som bör/ kan/ ska gå av stapeln och hur logistiken kan tänkas behöva se ut...
Imorgon är krävs det logistik med stort L till exempel...
Ha en trevlig dag

söndag 20 november 2011

Gör inte om mig...

Även om det inte alltid är helt enkelt så är våra olikheter en förutsättning för att allt ska fungera mellan Mannen och mej. Och nä, då tänker jag inte först och främst på våra kön utan på våra olikheter som personer. Att vi tänker och fungerar olika. Och nej igen, olikheterna inom könen är större än mellan könen när det gäller personlighet. Fysiken är förstås olika och det märks till exempel inte minst då en av oss burit, fött och ammat våra fyra barn och den andra i stort sett är oförstörd ;-). Det är bara att småle och tänka you made me och så klicka på den här länken förstås... Helt underbar!!

På många sätt kompletterar vi varandra Mannen och jag. Och så har vi då de här barnen, också de väldigt olika trots samma genetiska förutsättningar. En trumslagande urlugn typ, en konstnär med tillhörande temperament, en uppfinnare och innovatör och så en extremt lättlärd och sprudlande fysisk person. Hela familjen har olika tempon och intressen. En riktig utmaning. Eftersom jag arbetat med missbruk sedan -89 och haft förmånen att leva kollektivt i över sex så har jag snappat upp litegrann om människor och fungera och inte fungera... Anonyma Alkoholister har ett talesätt som heter lev och låt leva som är riktigt fin. Som jag förstått den så handlar det om att koncentrera sig på sitt och trivas med det och låta andra göra på sitt sätt. Det funkar att tänka så inom familjen också. Att låta personer även i familjen ha frihet att vara och göra på sitt sätt.

Och vad jag förstår så pågår det en diskussion i Bloggvärlden om det här med att göra om sig. Folk får göra som dom vill men jag tycker att det är viktigt att föra diskussioner om det, för nästa generations skull och för att reflektera lite över hur viktig kroppens utseende bör få vara. Kanske kan man rösta här på vem som ska få världens tuffaste jobb eller engagera sig i något annat istället för att lägga allt krut på sin egen kropp.

Hoppas ni har en fin söndag, vi är vackra, hur än vi ser ut!!! Kram

fredag 18 november 2011

Av kris blir man vis...

Genom att prata med andra och smälta kan kriser leda till utveckling. Och utvecklas som människa bör man väl tills man dör antar jag. Veckans kris har gett en hel del. Tankar om mig själv och mina relationer. Och även lärdomar för livet. Som att det egentligen inte är så farligt att krisa, gråta lite, rasa ihop för en stund och komma vidare lite klokare. Och kanske är det så man bör tänka när det gäller barnuppfostran också. Kriser är en utvecklande del av livet. Det handlar inte om att försöka undvika förändringar och kriser utan att se dom med öppna ögon och lära sig hantera dom.

Under utvecklingssamtalet idag med Storebror blev jag mer varse än någonsin att Storebrors uppväxt är helt annars än min och de tidigare generationerna. Det är inte bara skolan som har förändrats. Informationssamhället har givit många saker nya dimensioner. Vi har ingen aning om vart det kommer att leda oss men förändringar och kriser lär ju dyka upp ändå och att kunna hantera dom kommer antagligen att vara ett stort plus.

Huset är knäpp tyst. Det är på tok för sent är det men jag sitter nöjd. Njuter av tillvaron. Ännu vackrare än så här var det när Lillebror och jag gjorde oss en liten omväg ner till havet på väg hem från skolan. Kram på er

onsdag 16 november 2011

På spåret igen...

Jodå, nu är jag på spåret igen. Tack vare några rätt osannolika saker. Bland det som verkligen hjälpte mig var exempel från och snack om Harry Potter, cykling, kloka vänner och ishockey. Att cykling och kloka vänner kan hjälpa är inte så konstigt men Harry Potter och som grädden på moset lite hockey. Bocker och filmer som Harry Potter och Sagan om Ringen hjälper mig ibland. Symboler som kan hjälpa en att tänka vidare och bredare, lite "utanför boxen". Och så sport, lika overkligt och värdelöst egentligen men samtidigt skönt att bara tänka JAAA när pucken går in i rätt mål och NEEEEEJ när den trasslar sig in i fel mål. Lite mental avslappning helt enkelt ;-).

Ja ja, det viktigaste är ju att det funkade. Ordning i leden igen(och nä, det handlar inte om något rensande i röran, vi har det fortfarande stökigt och nä, jag har inte hittat laddaren än...). Dock en liten aning trött och då behöver man ju vila. Nu dags för en liten aning mys i och uppdatering med Mannen i soffan... Läge att försöka hitta novemberlugnet. Kram på er

tisdag 15 november 2011

Mad monday

Japp, idag har väldigt mycket varit galet. Helt enkelt och på en massa håll och kanter. Inget som jag varken kan eller vill skriva om just nu. Kaos och känslor är inte omöjligt att hantera. I själva verket är Kaosmodern rätt bra på både Kaos och känslor. Jag behöver dock komma ikapp mig själv lite mentalt. Kram på er. Over and out!!

söndag 13 november 2011

Trött?

Mm, trött och mörkt är ord som vi gärna slänger oss med den här årstiden. Och ja, det är så det ska vara. Det är nu vi ska göra som björnarna fast bara nästan. Jobba lite för att få vara lediga när det är ljust och vackert men sen gå i idé. Kura ihop oss i soffan. Titta på skojiga filmer, spela spel och kramas så ofta vi kommer åt. Sänka kraven både på oss själva och andra. I denna landsända är det väntan på snön. För när den kommer kan en vanlig parkering bli så här vacker:

För övrigt så funderar jag på att börja sälja stickade sjalar till förmån för någon organisation som hjälper barn i andra länder. Är det något som jag blir onatruligt trött av så är det att alla bara ska tänka på sig och tjäna pengar till sig själva och sig och se om sitt redan tjusiga hus hela tiden, i värsta fall blir det som det här.
På något sätt måste vi väl tillsammans bryta den här idiotiska ego-trenden som bygger på att man aldrig någonsin ska vara nöjd. Är det någon som har förslag på någon bra organisation man kan skicka "sjalpengar" till?

lördag 12 november 2011

Är inte äldre barn lite underskattade?

Ah, ibland behöver man vara arg. Hur skulle livet se ut om det bara flöt på, aldrig några dalar? Laddaren är fortfarande inte hittad men förr eller senare kommer den väl fram. Jag är numera fadder till en SoS barnby som straff för att jag köpte ett garnnystan på min köpfria månad. Känns bra. Jag har allt som jag verkligen behöver. För en stund sen brottades jag med 13-åringen. Det är riktigt skojigt men ack så svårt. Skyllde på att jag hade lång kjol. Storebror skrattade högt, det gjorde jag också. Njut av barnen när de är små säger dom för tiden är så kort... Hm, 13 år har vi njutit av Storebror (inte bara alltid förstås men). Det tycker jag är härligt lång tid...

Lillebror och Lillasyster leker. Mannen är på väg ut i skogen (finns ju inte så mycket tillfällen för att vara för sig själv här i vårt stökiga lilla hus). Storasyster är på väg hem från mormor och morfar. Ikväll utmanar vi barnen i Alfapet och om en stund (läs om det blir bråk mellan Lillebror och Lillasyster) går vi till badhuset. Hur viktig är egentligen laddaren till kameran? Så här såg det ut för någon helg sen:



Det är härligt med barn, även om de inte är små. Jag tycker att äldre barn är lite underskattade. Äldre barn kan till exempel både skoja och sopa ihop efter sig ;-) Livet är fint. Ha en trevlig Lördag

torsdag 10 november 2011

Arg som ett bi!

Jaha, missat Lillebrors tandläkartid och söker laddaren till kameran som jag fick i julas. ALL möjlig annan bråte hittar jag men inte den. Innebär att kameran numera helt enkelt är totalt värdelös. Drivor med saker överallt men inte den. Vart börjar man letandet? Inte vet jag när jag hade den sist heller och den kan vara precis överallt. Söker på möjliga och omöjliga ställen, inte då. Vet inte vad jag ska göra med ilskan, det är ju så hemskt förbjudet att slåss när man är vuxen. Tre våningar med fullt stök har vi. Varenda hörn är fullsmockat med trams. Kläder kläder och åter kläder. Pyssel som "snart" är klart och papper. Påsar med lite alla möjliga innehåll.

För någon dag sedan hittade vi ett grannbarns jacka i hallen. Den hade tydligen varit borta länge. Vad säger man, förlåt för att vi råkat hänga 3x6 jackor över den? Fortsätter jag söka nu så kommer jag bara att bli bitter, hata oss och fundera på att skjuta upp mig med en raket till månen. Eftersom det är kallt på månen och då jag har köpstopp och inte lär hitta en gratis rymddräkt så får jag nog sluta söka nu. Att jag skulle utföra någon slags städning är också helt uteslutet av samma anledning. Någon självbevarelsedrift bör man ju ha när man är över40 ;-).

ÅHHH, jag måste hitta ett sätt att komma förbi detta...Kanske ska jag koncentrera mig på att vara arg en stund och sen göra något vettigt. Anmäla mig som fadder till SOS barnbyar och kanske kolla om jag kan börja om att sitta i BRIS jourtelefon igen. Lite röra är världsliga saker. Drottningen av stökriket har bestämt sig, så får det bli. Nu, gotta sig lite i ilskan och sen göra en insats för världen. Ha en fin kväll

onsdag 9 november 2011

Det där med planer...

Till nackdelarna med att ha många syskon hör att man kanske gjort en plan. Följt med sin mamma och handlat. Hjälpt till att skriva listan och samla ihop mat, burit kasse och cyklat med trötta ben. Som belöning fått köpa vindruvor till morgondagens frukt. För att tjugo minuter senare inse att gräshopporna gjort ett anfall och lämnat kvar detta...

Till fördelarna hör att det finns många som har förståelse för att man blir ledsen när saker inte blir som man vill. Många famnar att krypa in i och många att skratta med när det gått över. Och då kan det ju bli lite dans istället :-). Med flera syskon lär man sig snabbt att planer ibland går saker åt skogen men att det kan bli riktigt bra ändå. Ha en bra kväll!

måndag 7 november 2011

Köpsstoppsrapport och lite tankar om rädsla

För mig själv är det inga större bekymmer med köpstopp men idag dök ett litet etiskt dilemma upp. Lillasyster hade sitt sjuttio-sjuttonde sammanbrott över sina ärvda överdragsbyxor. Hon hatar dylika tingestar passionerat och framförallt dessa som hon anser vara höjden av pösighet som inte bara misspryder hennes kropp utan även är stört omöjliga att leka i. Vanligtvis brukar jag inte falla för dylika påtryckningar men nu har hon varit djupt olycklig ett längre tag över detta. Så olycklig så att hon till och med kostat på sig ett jättestort utbrott i sin älskade förskoleklass innan lovet. Efter att ha överlagt med mig själv en stund ringde jag Mannen och bad honom handla ett par överdragsbyxor åt henne. Jag har hittills bara köpt mat och ett litet litet garnnystan som bara råkade slinka med men det kändes tungt att bara låta den stickningen ligga i en månad men måste nog allt fundera ut ett lämpligt straff åt mig. Annars måste jag säga att det är skönt att inte ägna tid åt att handla eller ens tänka handla. Befriande på något sätt...

Och så har jag tänkt en del på rädsla. Barnens olika rädslor men också mina egna gamla rädslor som jag kastat bort. Att ha fyra barn och en man som man tycker mycket om gör också att man har väldigt mycket att förlora. Och om man tänker på allt som skulle kunna hända kan man lätt tappa andan och vettet. Och ändå tror jag inte att världen är farligare idag än den varit förr, vi vet bara mer. Varenda tv kanal är full med mord och hemskheter. Varje nyhetssändning rapporterar olycka och elände. Stroasyster har helt slutat se på nyheter, hon säger att hon bara blir rädd. På många sätt är världen säkrare än den varit förr men det har alltid varit farligt och kommer alltid att vara lite farligt att leva. Läser här vad Harpasione skriver och här vad Lars H Gustafsson skriver i ämnet. Hittar dessutom kloka ord på facebook. There is nothing wrong with being afraid---but there is nothing more wrong than allowing that to be your master . Ja, där satt den. Klart att man är rädd, man ska vara lite rädd men vi ska inte låta det styra oss. Världen är underbar och människor är för det mesta hjälpsamma och älskar människor. Kärlek finns överallt. Kram på er

söndag 6 november 2011

Funderingar om vikten av ord

En liten fundering om såna där ord som man har på väggen. Home sweet home och carpe diem och sånt. Det där som de står kök på är förstås för det mesta sanna men är de inte lite blodlösa och aningen självklara. Det flesta ser att det är ett kök. Vad jag undrar över är känns orden inte som ett hån om man längtar hemifrån i ett home sweet home hem och vad gör man i ett carpe diem hem när man vill skruva fram tiden till att allt byggdammet lagt sig? Det blir lite drömmar man spikar upp på väggen och jag tror att det kan vara provocerande de gånger det alldeles uppenbart inte stämmer.

Igår när vi åt lunch tänkte jag att rimliga ord att ha på väggen i vårt kök är "bråkarena" eller "retrum". För ett par år sedan var "kladdzon" eller " lägg ner stolarna och ställ upp sopskyffeln på bänken" mer aktuella (vi hade alltid någon som klättrade mycket och kröp runt och utforskade såna där intressanta saker som sopskyfflar). I andra hushåll kanske det egentligen är bättre att ha meningar som "sen, när vi är klara med köket ska vi börja med badrummet och sen..." Jag menar det har inte blivit sämre sen vi satte upp lappen obs humor på väggbonaden "Ät i lugn och ro så blir du glad och go´." Igår tittade jag till exempel på den och log lite. Om vi skulle ha ordet "bråkarena" i köket så skulle vi eventuellt njuta mer de gånger som det inte retas och bråkas.

Ord kan betyda mycket. Storasyster och Lillebror är rörande överens om det. De är tillsammans ansvariga för att städa en av toaletterna och har nu kommit på ett trick där orden har en avgörande betydelse. De tror själva stenhårt på att de kommer att ha avsevärt mycket mindre städning när budskapet "sjunkit in" hos alla. Igår såg det ut så här på dörren till övervåningens toa:


Hoppas ni har haft en alldeles underbar helg

torsdag 3 november 2011

Ibland är jag bara så usel...

Ibland kan jag bara inte hejda mig och låta bli att tjafsa med tonåringen. Inte med hans syskon heller. Jösses, kan vara rena bagateller och det händer att jag kör med taskiga vapen som hot om indragen speltid eller något annat som barnet tycker är jätteviktigt. Makt utan resonemang funkar dåligt och framförallt är det alltigenom förkastligt med lite äldre barn. För att två-åringar inte ska ramla i älvar och så är det ju ibland läge men sen... Och när jag tjafsat så känner jag mig så usel.

Sen slår mig tanken att precis ALLA relationer, i alla fall i min värld, om de ska fungera bra i längden är ömsesidiga. Ett tagande och ett givande där båda är intresserade av att den andra har det bra. Om det bara är den ena som prompt ska ha igenom sin vilja blir det ingen vettig relation. Om man inte lyssnar på den andra och försöker tänka sig in i den personens situation så blir det ren envägsrelation och för det mesta blir det i längden inte intressant för någon. Om det bara är den ena som får ut något av relationen rinner den lätt ut i sanden. Som jag ser det är de relationer som blir viktiga något som båda två vill ha och är beredda att jobba för. Blir det bara den enas ansvar att se till att det är en relation och att den funkar så ledsnar man. Och beter en person sig nonchalant eller som en maktgalning är det inte någon relation utan bara en show.

Om man nu vet alla de här sakerna om relationer, hur kan det då komma sig att man är en sån komplett idiot utmed sina barn ibland? Faktum är att barn faktiskt (även om de brukar vara grymt lojala) kan välja bort sina föräldrar...

Och för övrigt tänker jag mycket på vännerna som opererat sin sjuka 4-åring. Livet är så otroligt orättvist. När jag tänker på det blir jag ännu mer skamsen över att jag tjafsar om småsaker...

Hoppas att ni har det bra.

tisdag 1 november 2011

Funkar det att ha smygstopp måntro?

Jag har funderat på det ett längre tag. Tänkt lite på hur jag ska få det att funka och så men nu har jag bestämt mig. Jag pratar inte högt om det, jag bara gör det. Gör ett köpstopp under november månad så där i smyg. Barnen har alla kläder de ska ha ungefär. Vi har kläder på kroppen och ett helt hus fullt med saker. Under november månad behöver ingenting. Det mesta som är riktigt viktigt är gratis.

På matematiklektionerna lärde man sig att det inte fanns någon regel utan undantag. Det har jag också förstås. Mat, tjänster och upplevelser. I övrigt tänker jag att jag ska handla ingenting. Inte komma hemsläpandes med en enda pinal. Vi får se hur det går. Känns lite spännande. Och så ska jag försöka handla lokalt och kravmärkt ännu mer än vad jag brukar.

Jag håller med occypy Stockholm gänget om att meningen med livet inte är konsumtion. Egentligen är det samhälle som vi lever i helt galet. Prylar pinaler och ännu mer saker. Aldrig nöjd. Alltid på väg mot nästa "erövring". Tänk om vi alla bara skulle sluta shoppa, vad skulle hända? Dags för tekopp med Mannen. Ha en trevlig kväll!!

Ps. Har lurats klippa Lillebror efter hans eget önskemål= trollklippning. Han är nöjd men ser lätt speciell ut. Som en lockig Jonathan Lejonhjärta ungefär men om ungen är nöjd borde ju jag vara det. Ds.