Imorse tog jag bilen in till stadens badhus. Väl framme sökte jag mig sönder och samman efter plånboken. Upptäckte att jag antagligen la ut den ur väskan när jag kollade så att jag hade pengar. När man känner sig så där URSMART är det lätt att hålla sig för skratt.
När det nya låset jag köpt för de lånade pengarna inte funkade att få upp så jag blev tvungen att gå ut till receptionen i bara handduken och be dom knipsa upp låset var jag inte ens nära att le.
Och när sen cykeln vägrade att låta sig lirkas upp på cykelstället tappade jag tålamodet med förmiddagens bravader och blev extremt sugen på att sparka ner cykeln i älven. Tack vare min känsla av att det där trots allt är en väldigt fin cykel och det faktum att Wacko Wolfram med lätt våld rymmer en helt cykel inuti räddade livet på cykeleländet.
När jag kom hem skrattade Mannen och sa att även om jag ibland har lite otur när jag tänker så luktade jag gott och var vacker. Jag brydde mig inte om att berätta för honom att han torde ha kraftiga brytningsfel. Jag log och sa tack. Somliga förmiddagar får man vara nöjd om man luktar hyfsat gott och det är klart lättare att lukta gott nu än för några år sedan när barnen var mindre ;-). Kram på er alla fina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
härlig läsning som vanligt. Tur du har en man med brytningsfel ;)
Tack, jo en Man med lite taskig syn (eller som ser vad han vill se) är väldigt charmigt... Kram
Skicka en kommentar