Rekord, julstress och vad värre är..

Hipp hurra, Någon har slagit REKOORD!!! Den här gången behövde fem gosedjur, täcke, två kuddar, madrassen, golvet, Lego och hela Någon själv en riktigt seriös tvagning... Undrar om de tar emot kräksrekord på rekordbyrån? Kaosmodern drack "mors dricka" och åt vitpeppar i fem dagar, oroade sig för att hinna bli gravt alkoholiserad innan magsjukan gick över.. Lite bitter var jag ett tag, det ska erkännas. Mannen låg som en slips och klev upp lagom till att åka till jobbet. Nåja, sjukan är över. Det finns ingenting som går upp emot att familjen helt plötsligt blir frisk igen.

När familjen tillfrisknat så återkommer humorn och energin. Så det har hoppats runt och julpyntats. Julgodis har vi gjort både idag och igår. Nu är det inte något större problem, syskonen Stor gjorde egna projekt och syskonen Lill går ju numera att prata med så att man inte behöver oroa ihjäl sig för att skålla dom. När det gäller julstöket är det helt lugnt. Vi ska vara här i jul, en hel tomtearmé men det är bara "känt" folk som inte kräver krusade örngott. Knytkalas som vi samordnar via Facebook. Heja tekniken och heja att hjälpas åt. Julgodis och trevligt sällskap, vad kan gå fel? Världen kommer antagligen att finnas även efter den 24:e.

På tal om julgodis funderar jag på att försöka muta hit Jultomten lite före jul. För något år sedan önskade jag mig hela hinkar i julklapp och födelsedagspresent. Nu önskar jag mig madrasser... Gärna i teflon så att de är lätta att torka av när "rekordbarnet" slår till igen.

Under tiden som vi varit i karantän har jag läst Pia Hintzes fortsättning på Baby Blues och så har det hänt en del i världen. Det finns värre saker än magsjuka. Självmordsbombaren, tänk om han skulle ha lyckats. Och tänk i trygga Sverige? Vänd på frågan, varför inte i Sverige och menar vi på fullt allvar att det ska sitta massor med SÄPO folk beredda hela julhelgen? För att det finns galningar. Vi glömmer väl inte bort att de flesta muslimer också är upprörda. Även i Irak där någon sprängde sig själv och massor med människor till döds senast i söndags är de upprörda. Den här artikeln är fin och här ett hoppfullt reportage. Jag tror på Amos Oz, det är inte religionen som är farlig, det är fundamentalismen. Och rädslan, måtte vi inte låta den övermanna oss. Mer om det en annan dag. Magsjuka, julpynt och sånt blir rätt futtigt i det här perspektivet. Nu ska jag surra med Mannen som gått av sitt skift och jobbar kväll imorgon också. Kram på er