söndag 31 oktober 2010

Nyttiga krockar

Massor av intressanta krockar blir det på resor. Utvecklande till tusen. Hjärnorna kokar nästan. Spännande att se andra saker och samtidigt få syn på sig själv och sin kultur. Massor med frågor blir det. Har bland annat träffat folk som bara bryr sig om hur deras hus fugerar, som skrattande diskuterar med sina föräldrar hur mycket stryk de fått och förtjänat. Jösses, världen är bra stor. Mer om det senare, jag skickar en massa värme till er. Kram

tisdag 26 oktober 2010

Framme i det foerlovade landet :-)

Klockan 03.18 slog Lillebror och Lillasyster upp sina klara. 03.30 hade de lyckats se till att Storasyster vaknade. Storebror och Mannen har eget rum (eftersom de inte sov en sekund under resan). Resan gick fint. Barnen var hur duktiga som helst men det klart, stora flygplatser och mycket folk... 1,2,3,4... 1,2,3... shit, Lillebror kom hit... 1,2,3,4 puh, 1,2,3 shit Storasyster, vaenta... 1,2,3,4 puh...

En av de riktigt roliga sakerna med att resa aer att man traeffar roligt folk. Jag hade min plats brevid en Steven from San Diego. En mycket trevlig bekantskap. Vi pratade politik och allt mellan himmel och jord. Och som vanligt, av att traeffa andra laer man sig saker. Steven sa att han inte har "healthinsurance", han reser hellre. Hans farmor hade laert honom att resa. Jag beraettade att vi hellre reser aen fixar hemma. Steven skrattade och sa att barnen troligtvis kommer att minnas resor bra mycket mer aen vardagsrumstapeter. Mm, redan hittills har vi sett saker som vi kommer att minnas. Storebror och Storasyster, som annars krigat i sinne ett par veckor har som favoritgrej att tumbrottas. Sams... jag njuter.

Stevens farmor hade fler kloka saker i lager. Hon hade en skylt (sign) daer det stod:
My home is eunough clean to be healthy
and eunough dirty to be happy

Nu ska jag rasta de mindre resenaererna. Vi har ju suttit en del stilla och det maerks. Vi ser naer jag hittar internet igen. Jag skickar vaerme naer jag hittar den. Den haer delen aer inte varm, alls. Kram allihopa

söndag 24 oktober 2010

Vad då låta udda vara jämt???

Nä men vaaad... uddasockar må ju vara men uddavantar. Jösses vad vi har uddavantar... Och som vanligt är det bara de fula ofavoriterna som är kvar som hela par... Vem i hela friden kommer hem med bara en vante? Jag står och muttrar i hallen. Mannen skrattar rått. Av någon outgrundlig anledning tycker han att det är jätte-mycket humor att jag blir galen över uddavantar.

Plötsligt blir jag helt tyst (tillhör inte vanligheterna). Rodnar lite lätt när jag kommer på att jag är kvinnan som med nöd och näppe lyckades undvika att tappa säsongens första vante i AUGUSTI. Kvinnan vars släkt bevisat att Charles Darwin hade fel. Hade människan kunnat utvecklas i rätt takt hade Kaosmoderns ättelinje för länge sedan gjort en radikal genetisk förändring. Vi borde ha begåvats med små fickor på magen för plånböcker och viktiga papper, magnetiska krokar på insidan av armarna för nycklar och en liten varnings-vimpel som fälldes ut från skallen vid risk för hunger.

Med eller utan hunger-vimpel. Imorgon åker hela familjen på vår första riktiga utlandssemester. Mm, jag vet, för Kaosmoderns del har höst schemat varit tämligen hektiskt. Kaosmodern brukar gilla fart och fläkt men här gick nog gränsen. Det lär väl ta tills jul innan jag har kommit ikapp mig. Känns kul att komma iväg allihop. Barnen är pirriga och vi är pirriga. Nåja, en viss resvana finns ju och en av fördelarna med att tillhöra Kaosmoderns ättelinje är att man vet att det mesta brukar ordna sig på något sätt.

Jag vet inte hur nätet funkar dit vi ska så antagligen lär det bli lite Bloggsemester så ni får sköta om er så länge. Nu måste jag gå och röja en aning så att de som ska vattna blommor och mata fiskarna inte trillar ihjäl sig redan i hallen. Känns roligt att åka men det kommer att bli skönt att komma hem igen också. Gosa in sig framför brasan med tjocksockar, ylletröja, filt, levande ljus och en god bok... Mmmm Kram på er allihop

lördag 23 oktober 2010

Liten mental härdsmälta

Ibland klumpar livet ihop sig. En massa roliga saker på rad är ju kul. Förvånande nog så dyker det ändå upp stunder när man kliver ner i en svacka lite tvärt. Blir så där extremt less, så att armarna bara hänger längs kroppen.

Less:
På allt som skulle behöva sökas.
På allt som behöver göras
På att vara positiv och go och gla´ kexchokla´.
På att varenda affär man kommer in i vill erbjuda en ett nytt plastkort för bonus.
På att de plastkort man verkligen behöver är borta
På att allt känns så olönande, jobbigt och tråkigt
På att det ska bråkas och diskuteras om allting, jämt.
På jobbet och på allt och alla.

Och då brukar det funka för mig att hänge mig, bara litegrann, en stund...

Jag ville bara säga det. Idag har jag hängett mig, nu känns det bättre... Dags att gå till badhuset med barnen. Ha en trevlig kväll...

onsdag 20 oktober 2010

Kvalitetssäkring så jag inte har ett förspillt liv...

Eftersom jag börjar vara så orimligt gammal så att jag minns när alla telefoner hade sladd, när man fick ställa sig upp för att byta mellan de två kanalerna på TV och när det var helt ok för barn att sitta utan säkerhetsbälte i en bil där de vuxna rökte måste jag ju göra en liten utvärdering. Eftersom jag har läst ett gäng poäng på universitetet kan jag väl till och med kalla det kvalitetssäkring och försöka göra något nästan vetenskapligt. Av en slump hittade jag en lista med etiketter för inläggen i Bloggen, Hurra, där satt den. Nu ska vi se vad jag bloggat om allt mest:

Barn 22 st inlägg
Kaos 17 st
Bråk 11 st
kärlek 10 st

Inte illa! Sen kommer Miljö 6, Semester 6, Snö 6, Jobb 5, Stök, stökig hall och stökigt 4, Lycka 4, Vattenskada 4, Nöjd 4. Vattenskada är ju inte någon höjdare förstås men om man inte räknar Kaos och bråk som något alltigenom negativt så verkar jag ha det väldigt bra. Kaos är inte det värsta som kan hända en människa, ibland kan nog avsaknad av Kaos vara värre. Kanske är det värsta att aldrig sluta kriga mot Kaos som jag hittade en krönika om här. PlockningsVM, den som plockat mest prylar innan han/hon dör vinner... Jösses, jag får myrkrypningar, eksem och blir trött i armarna bara av att läsa om det. Vad jag känner mig nöjd med att PlockningsVM inte är en sport jag ämnar vinna. Då knycker jag hellre Pernys bild och tar den till mitt hjärta (lägg märke till att den lyckliga kvinnan nästan verkar tecknad):

https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjjMcQ5YUIybDA_GRg_V2wzySLYvDDsCDmj4GTcVmgKLY0zWoCgeDIEfX9JVCJ4Hs-BUsYdjZlCsKqGz4GqMSOFD-osEYoZUo0gCXwAA0B5_qqLFbRjEBkgSytT1v8_qZic-S-Zfy4x5KE/s1600/a+clean+house.jpg

Ps. Mannen tycker att vi borde rama in den här bilden

måndag 18 oktober 2010

Firad och färdig-fylld?


En del brukar försöka börja med att sluta fylla år, jag kan nog tänka mig en lite annorlunda väg. Jag tror att jag kombinerade det bästa av två världar på min födelsedag. Jag rymde (för att slippa klappa ihop tårtor och diska kaffekoppar) och så sa jag till de trevligaste jag känner att de kunde komma dit och boka in sig med mig här om de ville/ kunde /orkade. Inga presenter, inga krav och inget planerande. Soft och trevligt, tokigheter och lite allvar. Andlöst vacker utsikt, snöänglar, god mat, bubbelbad, snöbollskrig, badtunna, tårta, promenader, lugn, snöbad, bus , sång och lite dans. Antagligen var vi inte ställets lugnaste bokning, hm, kanske inte stökigast heller, en del konferenser kan nog vara stökigare. Jag tror nog vi kan säga att vi njöt av tillvaron allihop.

Glasvaser och högtravande tal har aldrig varit min grej. Däremot är en helg med folk jag gillar aldrig fel. Nu börjar man dessutom vara i ålder så man får vara glad för varje år som föräldrar, barn, vänner och en själv vill och kan hänga med. Lite rörd blev jag allt av alla som dök upp, extremt kul. Jag skulle vilja citera Lillasyster när hon åkt Zebra tåget på Legoland. -Göra igen! Jag tänker aldrig sluta fylla år, tvärtom. Tror ni att de går på att jag fyller år i februari igen? Maximering, att fylla år två gånger per år är väl inte orimligt?

fredag 15 oktober 2010

Krig och fred och att Levla upp


Krig och fred har vi rätt ofta här hemma, samtidigt. Igår jobbade Mannen och då passade Lillebror på att pröva moderns gränser, försvar och tålamod å det kraftigaste. Kaosmodern, som fortfarande var en aning jetlaged svarade upp mot utmaningen och därmed var kriget i full gång. Kaosmodern förstod att Lillebror inte prövat sin mor på ett bra tag och därför behövde göra det på ett aldrig tidigare skådat sätt. Ändå var det lätt att hålla sig för skratt. Lillebror var så oerhört lyckad i sitt prövande att modern ett tag funderade om Napalm kunde vara den enda fungerande försvarsmetoden.

Under tiden detta pågick var resten av barnen fredligare än någonsin. Lillasyster fikade på en blixt, gapade lite för tandborstning och godnatt kramades i en av Lillebrors pauser i anfallen och tog sen på sig nattlinnet och smet i säng. Storebror läste Harry Potter högt för Storasyster en lång stund och sen visslade det bara till innan de fikat, stökat undan, godnattkramats med kämpande Kaosmoder och gått och lagt sig.

Efter en utmanande analys av kriget med tillhörande fredsförhandling kunde även Lillebror och Kaosmodern kramas och gå och lägga sig. Att vara arg är inte det värsta, inte att bete sig som en idiot när man är barn heller, när ska man annars göra det? Krig och fred samtidigt tär på krafterna man blir oftast varm på mer än ett sätt. Alltid skönt för de som inte bråkar att kunna glänsa lite och le igenkännande. Och av krigen lär man sig massor, både som barn och vuxen.

I helgen tänker jag åka iväg och uppgradera mig. Gå upp en Level...
Klokare än när jag var 10
Nöjdare än när jag var 20
Friare än när jag var 30
Äntligen 40!

För övrigt anser jag Tomas Bodström bör kunna beviljas föräldraledighet.

Kram på er och ha en trevlig helg

onsdag 13 oktober 2010

Jetlaged in San Diego

Filmbranschen, here I come? Ja, om det inte hade varit för att jag just varit på en häftig jobbkurs och trivs alldeles yppans med mitt jobb hade jag sagt upp mig till förmån för en ny karriär.

Jetlaged in San Diego skulle bli titeln på min första film. Huvudrollinnehavaren skulle vara en jetlaged 4 barnsmor i 40 årsåldern och det skulle visas ca hundra möjligheter att ta livet av sig eller fixa sig seriösa problem i Staterna om man vill det. Att få en full amerikansk ex fotbollsspelare i huvudet, klättra över litet ett stängsel och hamna i fängelse i ett år och att drunkna i häftiga vågor är tre av möjligheterna. Eftersom kvinnan varken vill det ena eller det andra och lyckas undvika fällorna så skulle slutet bli lyckligt när hon levande och problemfri återförenas med sin familj.

Jag tror inte att uppföljaren Jetlaged hemma i byn skulle bli en lika stor kassasucce´. Den skulle mest vara bilder på hur barnen försöker väcka sin mor när hon somnat i korvstroganoff, under Bolibompa och till kvällssagan för att sedan zooma in hur hon ligger i sängen och fån-glor ut i mörkret vid 03 tiden.

Tjoho, hoppas verkligen att ni sover vid denna tid... Kram

måndag 11 oktober 2010

Äntligen hemma!


Plötsligt har uttrycket fått en helt ny innebörd. Massor med flygtimmar och dygnet helt på sniskan men vad gör det? Äntligen hemma...

Ni hade rätt, jag har haft det hur bra som helst. Varit på verkligen efterlängtad och extremt bra kurs, träffat massor med trevliga, roliga och mysiga människor, upplevt saker jag aldrig skulle kunna uppleva hemma, ätit gott och badat lite. Har inte hunnit smälta allt än, det har varit överväldigande. Dåligt samvete har jag inte haft något alls av. Vill man iväg och Man och barn klarar sig är det rätt att fara. Däremot har saknaden nästan gjort ont fysiskt.

Tårar i ögonen när jag såg alla de fina igen. 11 dagar har känts väldigt länge, framförallt morgon och kväll. Kramar kramar och kramar. Finfika, blommmor, presenter och bubblande prat. Mm, alldeles underbart. Inte så dumt att vara ifrån varandra lite. Mannen säger att han utvecklats, det har jag också. Barnen har garanterat också gjort det. Nu ska jag dricka tekopp och stråla med ögonen mot Mannen.

fredag 1 oktober 2010

Om

Kaosmodern ska ut och resa. I en hel massa dagar med jobbet. Häftigt utvecklande och krisigt. Jösses, Kaosmodern, hur ska vi klara oss? Det är inget misstroende mot Mannen, han kommer att klara det ypperligt. Dessutom har barnen börjat med hjälpar-dagar och tycker att det är jätteroligt. Krisen handlar helt enkelt om att Kaosmodern inte varit borta så länge förr. Någonsin. Antingen gråter de och saknar mig jättemycket, eller också saknar de mig inte alls, kanske tycker att det blev lugnare utan Kaosmodern. Jag vet inte vilket som skulle vara mitt värsta senario.

Lillasyster har med jämna mellanrum funderat med alla möjliga människor hur det blir för barn när deras mamma åker ifrån dom och ska vara borta i 11 dagar. Storasyster har krisat ordentligt men idag vände det. Hon kom fram till att hon är glad över att jag åker och gör det jag verkligen vill. Jag anade en viss stolthet. Tack Storasyster och så klokt. Det är bäst om vi inte begränsar varandra. Hoppas jag är lika klok när hon vill bege dig ut i världen...

Nu ska jag lägga sista handen på packningen. Bra skor, pengar, biljetter och pass. Resten går att ordna eller så klarar jag mig. Bara en vuxen är ingen sak att packa åt. Sköt om er kram