Jag flinade för mig själv igår när jag röjde och tänkte att imorgon är det som ogjort. Tänk så fel jag hade... Med en charmig Storebror som löper amok när det gäller att blåsa upp ballonger, systrar med serpentiner-fnatt och ett gäng sjuåringar som kan det där med att njuta av ballonger och röja runt kan det lätt bli värre än innan... Ett riktigt lyckat kalas blev det i alla fall, jag klappar mig själv på axeln, Mannen jobbade.
En av fördelarna med att ha många barn är ju förstås att man får viss rutin på kalas. Dessutom må barnen ha ägnat veckor åt att retas och pina varandra men på födelsedagarna då smäller det. Då ställer sig syskonen upp i givakt, villiga att lyda födelsedagsbarnets minsta vink. 359 dagar om året bråkas det om precis vad som helst och vi jämkar och trasslar. En dag om året får man vara solklar chef. Till och med som förälder får man passa sig. I morse fick Lillebror inte gurka och Mamman fick skarp tillsägelse från de andra syskonen om att det inte var ok. -Men Mamma, hade han inte sagt att han ville ha en halv gurka till frukost? Om någon affär varit öppen hade någon kastat sig iväg och köpt gurka. Såna här dagar värmer mammahjärtat och sparas för att ta fram någon av de andra 359 dagarna. Med en bra sop klarar man sig långt, om (när) vi sen hittar trasiga ballonger och slaka serpentiner på de mest förunderliga ställen ett bra tag framåt kommer det bara att påminna oss om en riktigt bra dag... Kaos är inte det värsta som kan hända, ibland är det det bästa. Hoppas ni också får uppleva underbara Kaosdagar då livet bara pulserar... Kram på er
2 kommentarer:
Här hade vi 6-årskalas med 8 små vilda nyss och jag skrattade också åt hur lite det syntes att jag städat innan :-) Rebecka
Ja Rebecka, visst är det förunderligt att man ens bryr sig innan... men det klart, det brukar kännas bättre när de tappar godis att det inte följer med dammälgar när de plockar upp dom igen :-) Kram
Skicka en kommentar