Träffade en tjej idag som skulle bli mamma för första gången. Jag gratulerade henne med hela hjärtat. Sen pratade vi en lång stund om barn och att livet blir färgstarkare. Hela känsloskalan, ett liv som innehåller mer av allt.
Och sen flög jag hem. Hade varit borta sedan i söndags och hur bra och kul allting än varit så fanns där hemlängtan. Längtan efter strålande ögon, tjafs och vanlig vardag, stök och gapskratt. Väl hemma gick jag runt och tittade på alla fina som sov och pratade med alla fina som var vakna. Gick ett varv i trädgården, andades hemma luften, njöt av ljuset, blommande körsbärsträd, päronträd och plommon. Drack te med mysige Mannen. Sen fick jag anledning att plocka fram mors dricka och vitpeppar. Gissa varför...
Storsängen har börjat fyllas på så smått. Ovissst hur mycket vi får sova i natt. Ah, jag har sovit i egen säng i flera nätter. Mer av allt sa jag visst och livet sa jajjamän, ska bli. Och jag säger tack... Kram på er alla mysiga som också har förmånen att få uppleva livet som plus extrameny...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar