onsdag 14 april 2010

Vår med allt vad det innebär

Sand fulla hallen, sura vantar och skor. Snorungar och hostungar har vi gott om... Ljuset har återvänt och visar orubbligt upp alla kladdiga fönster och skavanker. Och vi har fullt upp med att sova som krattor på grund av hosta, se till att barnen får mat i magen och läser sina läxor och sen sopa ihop dom på kvällskvisten när de varit i våren. Och så blev det kvällen och inte just så mycket "vettigt" gjort... Inte hann jag ringa den där kompisen jag hade tänkt ringa heller...

Man skulle ju kunna vårskrika för mindre men var sak har sin tid. Har jag berättat att vi har nästan vitt golv i hallen numera, inte så smart. Men ska jag vårskrika så blir det inte för det. Vårskrik ska vara lyckoskrik. Grustag och sura skor i hallen spelar inte någon större roll om hundra år. Vår förmåga att känna oss lyckliga och visa varandra kärlek och omtänksamhet kanske gör det. Imorgon ska jag ta hand om de som dagens krasslingar och så tänker jag fortsätta mitt projekt gräva fram blåsipporna. Kanske ska jag läsa lite Pippi Långstrump också... Vårkram på er

2 kommentarer:

Mångmamma sa...

Mycket klokt sagt!
Grus i hallen är en världslig sak...
Skitiga fönster likaså!

KaosJenny sa...

Eller hur, tids nog så försvinner gruset i hallen och de sura skorna och då tror jag att man kommer att sakna dom, pulsen... Smutsiga fönster ger en alltid en anledning att gå ut ;-) Kram