onsdag 3 mars 2010

Ibland tar bränslet slut...


och på ett barn märks det ofta tydligt. Finns inte ett uns av energi till att resa sig upp och gå hem. Benen är som spagetti och rösten gnällig. Orättvist, orkar inte, vill inte och varför ska jag alltid /får jag aldrig är vanligt förekommande ord. Allsköns olika olösliga problem tornar upp sig och ingenting kommer någonsin att bli bra igen.

Ibland händer det mig som vuxen också men det märks på lite annat sätt. Vi vuxna är mer väluppfostrade än att vi slänger oss på golvet. Känslan är nog densamma, det har blivit för mycket. Ordvalen är när jag tänker på det slående lika. Man slänger sig med ord som alltid och aldrig, orättvist. Hittar problem överallt och börjar hacka på sina närstående. Precis som Lillasyster när hon ligger på badhusgolvet kan man ha rätt i sak men problemet är att bränslet är slut. Man går på tomgång, behöver tanka...

För barn kan det räcka med att sova, äta och ta det lugnt. Hur tankar vi vuxna? Svaret på den frågan är lite knepigare. Individuellt... Och när man börjar svänga sig med ord som alltid och aldrig borde det vara en varningssignal så att man stannar upp och tänker vad är problemet egentligen och vad behöver jag. Kanske är problemet inte ens mitt... I en familj är det lätt att trassla in sig och inte veta vart jag slutar och den andra börjar. Om Mannen är kinkig är det inte mitt problem utan hans som han får lösa. Om något av barnen har tråkigt, tvingas lämna tillbaka Harry Potter talskivan innan den är färdiglyssnad, har smutsat ner sina favoritbyxor eller vill bada mer när badhuset stänger är inte heller mina problem. Att bära problem åt andra blir otroligt tungt eftersom man egentligen inte kan göra något åt dom.

Så mitt uppdrag är att hålla koll på min bränslemätare och se till att tanka medan tid är. Tanka gör jag genom att ha roligt i vardagen och sticka hemifrån ett par timmar med kompisar ibland. Det är skönt att vara bara mig själv för en stund, inte varken mamman eller yrkesmänniskan. När jag kommer hem är jag som ny, kärleksfull, säger inga aldrig eller alltid med gnällrösten. Ofta har jag till och med fått perspektiv och kan diskutera lite konstruktivt. Berätta, hur tankar ni Bloggvänner?

4 kommentarer:

2BarnsMamman sa...

Egentid är det bästa sättet för mig att tanka och då menar jag verkligen egentid - bara jag och en bok, ett yogapass eller en promenad. Hoppas du har en fin vecka! Kram

Pia sa...

"Att bära problem åt andra blir otroligt tungt eftersom man egentligen inte kan göra något åt dom."

Det är så väldigt sannt. Det tog lång tid innan jag lärde mig det - men oj vad skönt att komma till den insikten. Och det betyder ju inte att man slutar bry sig, men man får bry sig på ett mer konstruktivt sätt än att bli nertyngd av något man inte kan förändra.

Min bränsledepå är min träning, helst ute. Ofta själv, med mina egna tankar, men ibland med andra som fyller mig med ännu mer energi. Träning med energislukande träningskompisar har jag slutat ägna mig åt, de få suga energi någon annanstans ;-)

Ha det bra - och tack för kloka, roliga och tänkvärda inlägg!

www.evaswedenmark.blogspot.se sa...

Jag är som en kokt spagetti, sa min dotter när hon var liten och sjönk ihop precis sådär.Brukar tänka på det ibland när jag också längtar efter att bara rinna ihop i en liten utmattad hög.

KaosJenny sa...

Vad härligt att det finns olika sätt, egentid för dig 2BarnsMamman och träning för dig Pia Plupp.

Och det är ett svårt trick att inte börja bära problem men jag upptäcker att man blir en bättre lyssnare när man inte börjar trixa och ordna...

Som kokt spagetti... den var väldigt talande Eva, alla förstår
Kram tjejer