onsdag 10 mars 2010

En sån där obeskrivlig dag

Vad tror ni om att förändra både världen och mig själv med lite Nitroglyserin? Idag har jag varit trött på att vara mej, har tänkt aldrig, orättvist och alltid massor med gånger. Det är mycket som både varit toppen och botten de senaste dagarna och sånt tär lite på krafterna. Ikväll hade jag tillsammans med Storebror och trött Lillasyster (gullungar) släpat hem 9 kassar mat. Vi kände oss som rika kungar. Duktiga till tusen. När jag lyckats pussla in maten i vårt pyttelilla kylskåp (värre än ett 1000 bitars puzzel eftersom det är tredimentionellt) ville barnen ha kvällsfika av det som låg lite längst in i kylskåpet. Tjoho, bara att börja pussla ut igen då...

Shit, jag ser ju själv hur gnällig jag är. Mycket av det kan jag inte ens skylla på någon annan. Som att vi ska åka iväg imorgon och åka skidor ett par dagar, om vi nu håller oss friska. De barn som är friska har sportlovat sig så de är helt färdiga. De barn som varit sjuka är eftertrötta. Mannen behöver plugga eftersom barnen ägnat stor del av veckan åt att vara sportlovslediga/ sjuka. Skulle vi nog ha tänkt på liite tidigare... Det lär bli nattpackning... Tur att vi köpte en riktigt rekorderlig godispåse...

Och mitt i alltihop träffar man också på en massa trevliga människor, ibland där man minst anar det. Kanske inte nitroglyserinläge ändå då... Nu känns det bättre, nog med snackande, dags för packande... Kram på er

Inga kommentarer: