måndag 22 mars 2010

Bomull i huvudet, gillar mutor

Är den allmänna känslan. Jag tror att vi kan anmäla oss till rekordbyrån för taskig nattsömn, om det nu inte blir den där kolla vad min konstiga vuxen kan göra ;-).

Och då går det ju som det går. Vissa saker lyckas man med, som att hämta förra veckans kvarglömda halva vintergarderob och shoppa hem ny baddräkt till Storasyster (som varit för sorglig ända sen i somras). Att lämna in datorn som stänger av sig av sig själv lyckades jag också med, så nu slåss jag med WoW användarna om datatiden... Andra saker, som att fixa dagens ombesiktning, så att vi inte får körförbud, lyckades jag inte med. Måste ha blivit uppsugen av ett UFO för helt plötsligt körde jag på en väg som definitivt inte leder till bilbesiktningen. Missad tid= körförbud...

Och det är ju då man börjar fundera på ett och annat. Jag menar om jag är lite trött på mig, vad ska då inte Mannen vara? Jag köpte hem en chokladbit som muta för att han ska stå ut ett litet tag till... Åtminstone tills jag lyckats häva körförbudet så vi får den saken ur världen. Mutor är inte att förakta. Jo, jag vet, min och bilens relation går lite upp och ner, men den är åtminstone billig... Tack för att ni finns och kommenterar Bloggvänner och tack för awarden Katarina... vi ses mer någon annan dag... Nu måste jag sova innan piff och puff och paff och poff kommer sättandes och bygger på mina pandaringar under ögonen. Kram på er

3 kommentarer:

Katarina sa...

Det är så härligt att du delar med dig av ditt liv till oss andra. Många eller kanske de flesta barnfamiljer har det precis som ni men vi kan inte få ner det i skrift på samma sätt som du får.
Tack! Kramar Katarina

2BarnsMamman sa...

Sömnbrist kan verkligen få en att både glömma och göra de mest märkliga saker. Tur att det antagligen inte varar för evigt! Håll ut! Stor kram

KaosJenny sa...

Tack Katarina, du skriver också fint och det känns alltid skönt att höra att vi är fler som kaosar ;-)
Jajamän 2BarnsMamman sömnbrist är tortyr men precis som du säger så vara det inte för evigt, det är bättre nu än när Lillasyster var liten... ojojoj så vi håller ut! Kram på er