måndag 29 mars 2010

Status quo


En sån här tvätthög kan lätt få en att tappa fattningen (och då hade vi ändå kört två maskiner idag). Det är länge sedan vi konstaterade att tvättkorgar i tvättstugan är jobbiga, det blir ett extra moment. Nu bygger vi tvättberg istället och sorterar direkt in i tvättmaskinen. Prioriterar favoritkläder och sånt som är superäckligt. Lägg märke till det solgula golvet som vi målade för att "hobbyrummet" skulle bli lite mer trivsamt och lättstädat.

En klok kvinna sa till mig för någon vecka sedan att hon inte tänker jobba för att gå ner i vikt, hennes målsättning är status quo, att behålla nuvarande trivselvikt. På något sätt är det nog så vi har känt med tvätten de senaste åren. Målet är inte att utrota tvättberget utan att den inte ska växa sig så värst mycket högre. Det är inte så att det får ligga tvätt på golvet i vår tvättstuga, det ska ligga tvätt där, helt enkelt. Vem bryr sig om vi har halvt Killimanjaro av tvätt så länge vi har våra favoritkläder och inte luktar illa?

Ikväll hade vi trevligt middagssällskap och slank in på diskussioner om väder och krig. När jag tänker efter så kan man nog applicera status quo tanken även på annat. Vi får vara glada om det inte bildas glaciärer av all denna snö och över att vi inte är i krig. Vips behöver man inte förändra så mycket utan kan vara nöjd med det man har. Låta Mannen och barnen vara som dom är med sina små egenheter, så kanske de låter bli att hacka på mina charmigheter. Huset funkar fint och bilen är snart lagad. Ha en trevlig kväll

lördag 27 mars 2010

Snön ligger djup och vi har en seg lördag


I natt har jag sovit i ett skruvstäd mellan mysministern Lillebror och febriga Darth Vader Lillasyster och varit vaken fler än tio gånger. Efter att ha avverkat en liten fotbollscup mitt på dagen ville Lillasyster att jag skulle komma och ligga bredvid henne. Inte mig emot. Jag sov i ungefär tre timmar. Skönt och underbart välbehövligt. Man ska aldrig missa en chans att sova om man behöver det.

Ikväll är föräldraparet bjudna på fest men eftersom våra kamikaze barnvakter är på annat håll och Lillasyster är så där "plåstersjuk" och behöver ständig ompyssling så kommer vi nog att byta av varandra. Den ena går först och den andra sen. Sen ses vi över en tekopp och gör lägger ihop våra intryck. Ha en trevlig lördagkväll gott folk

fredag 26 mars 2010

Ensamstående...

Det är bara att inse, en förälder på fyra barn är på tok för lite, med dagens mått alltså. Min morfarsmor och morfarsfar uppfostrade 11 barn och det blev folk av hela bunten. Två vuxna på 11 måste ha varit för få vuxna kan man ju tänka men kraven var annorlunda då. Morfarsfar var borta för veckorna och morfarsmors roll var nog mycket att se till att alla var mätta och hade kläder på kroppen (bara det måste ha varit en dryg heltidssysselsättning). På något sätt är det ännu mer imponerande att vara ensamstående idag med alla krav. Ord som kvalitetstid var inte uppfunna när mor Hildur trätte upp sin unghop och gick ut i ladugården. Och när man tänker på hur de flesta generationer haft det så slår mig tanken att det där mamma och hemmafruidealet som vi ibland jämför oss mer är en historiskt sätt mycket liten parentes.

Ikväll när jag stuvat i säng alla barnen och rannsakar min ensamstående kväll varit känns det skönt att tänka på Hildur. Jösses, tänk hur vi dagens föräldrar krånglar till det, egentligen. Vi har ångest över att barnen är för länge på dagis/ fritids, vi funderar på hur vi ska kunna göra våra barn lyckliga, aktiviteter, kompisar, duktiga i skolan osv osv. Nu tänker jag titta på hockeyreprisen. det är nämligen inte förenligt att titta på hockey och ha en liten med febertopp, en som klämt sig och två barn till. Inte med den föräldrastandard man önskar ha i dag. Å andra sidan behövde mor Hildur aldrig fundera på det hon missade på TV.

Jag är imponerad av alla som är ensamstående med barn. Jag tänker att det är bra att släppa iväg varandra för att göra egna saker men akta er vad jag inser att det är viktigt att det fortsätter vara Mannen och jag. Vi människor behöver varandra, att prata med, dela vardagen och skratta ihop. Ha en trevlig kväll

torsdag 25 mars 2010

Kort och långsiktiga mål

Det sägs att det är viktigt med mål här i livet och då vill man ju haka på. Så idag gjorde jag en hushållnära tjänst åt oss (dvs städade) med målet för ögonen att jag skulle kliva in på blomaffären och köpa oss något tjusigt som belöning. Kändes riktigt bra. Dessutom snurrar ju samhället lite bättre eftersom jag handlade lokalt. Och blommor kan väl aldrig vara fel. Sen är det ovisst om de lever så länge eftersom blomaffärers blommor brukar vara duktigt bortskämda. Nåja, i värsta fall får jag väl städa lite igen...

Den andra datorn är trasig så nu kämpar jag om datatid med WoW spelare, spelo.no spelare och studenten. Det går lite sisådär för mig måste jag säga. Och så bilen... och så jobbet... och så alla grejer som dräller överallt... överäckliga vantar... sura handdukar... påskpysslet som snart kommer att välla in i huset...

Då är det tur att jag har skaffat mig ett långsiktigt mål. Det är ju viktigt att ha det när vardagen är lite seg har jag förstått och det kändes direkt lättare eftersom det är ett oerhört långsiktigt mål och det kommer inte att vara helt upp till mig om det blir av. Det har lockat till skratt, ja rena gapskratt så fort jag nämnt det för omgivningen. Jag skrattar faktiskt lite själv också när jag tänker på det. Mannen är i stort sett med. Jag tänker bli skridskoprinsessa, i mitt nästa liv... Med paljetter och pims, vacker som en dag och bara göra tjusiga rörelser. Tänk att bli kastad flera meter upp i luften, snurra ett gäng varv och så landa graciöst på en fot...

Nu, dags för te och att smiska upp Mannen i något spel. Kram på er

måndag 22 mars 2010

Bomull i huvudet, gillar mutor

Är den allmänna känslan. Jag tror att vi kan anmäla oss till rekordbyrån för taskig nattsömn, om det nu inte blir den där kolla vad min konstiga vuxen kan göra ;-).

Och då går det ju som det går. Vissa saker lyckas man med, som att hämta förra veckans kvarglömda halva vintergarderob och shoppa hem ny baddräkt till Storasyster (som varit för sorglig ända sen i somras). Att lämna in datorn som stänger av sig av sig själv lyckades jag också med, så nu slåss jag med WoW användarna om datatiden... Andra saker, som att fixa dagens ombesiktning, så att vi inte får körförbud, lyckades jag inte med. Måste ha blivit uppsugen av ett UFO för helt plötsligt körde jag på en väg som definitivt inte leder till bilbesiktningen. Missad tid= körförbud...

Och det är ju då man börjar fundera på ett och annat. Jag menar om jag är lite trött på mig, vad ska då inte Mannen vara? Jag köpte hem en chokladbit som muta för att han ska stå ut ett litet tag till... Åtminstone tills jag lyckats häva körförbudet så vi får den saken ur världen. Mutor är inte att förakta. Jo, jag vet, min och bilens relation går lite upp och ner, men den är åtminstone billig... Tack för att ni finns och kommenterar Bloggvänner och tack för awarden Katarina... vi ses mer någon annan dag... Nu måste jag sova innan piff och puff och paff och poff kommer sättandes och bygger på mina pandaringar under ögonen. Kram på er

fredag 19 mars 2010

koja, bråk, skoja och livet


När jag kom hem idag hade det växt fram en sån här koja bredvid datorn som tre barn lekte i för fullt. Saker och ting bara händer här hemma... livet pulserar, hela tiden, dygnet runt.

I onsdags morse hade jag en riktigt risig morgon. Morgnar i allmänhet är ingen höjdare och morgnar då man har en plan på hur allt måste vara är synnerligen värdelösa. Som gjort för bråk helt enkelt. Megabråk men sen ordnade det till sig. Jag sa förlåt och fick kram, fastän jag varit dum. Grät en liten skvätt gjorde jag också (gråta är bra, livet känns bättre efteråt). Och jag tänker att det är en del av livet det också, motgångar, konflikter och att lösa dom. Vem har lovat en att livet ska vara lätt?

Mitt i alltihop så älskar jag varje sekund av detta med hela mitt hjärta. Livet extrameny ;-). Vi skrattar, gråter, skojar, diskuterar, sjunger, bråkar, skriker och kramas. Ibland nästan samtidigt. Livet är här, livet är nu. Jag har väldigt tur som får vara mej. Lillasyster sover redan i vår säng. När jag nattade henne sa jag vi känns i natt... eftersom ingen sökt nattjobbet så får vi sova obruten tid när vi blir pensionärer. Eller förresten, vi kanske skulle få ett slaganfall av ren chock. Bäst att hålla sig till den ursprungliga planen att vara helt utsliten när man dör, jag menar det värsta slöseriet är ju alltid de som dör oförstörda ;-). Hoppas ni har någon att mysa med och att det känns som om ni lever livet fullt ut Bloggvänner. Kram

tisdag 16 mars 2010

Nattpersonal sökes

Vi söker nattpersonal till Kaosfamiljen eftersom Mannen och jag på grund av 12 års rubbad nattsömn ibland har lite otur med tänkandet på nätterna.

För någon vecka sedan vaknade jag en morgon med känslan av att Storebror varit till oss och pratat på natten. Mannen trodde att jag hade drömt. Vid en koll med Storebror så hade han mycket riktigt varit till oss och pratat en lång stund. -Mamma jag berättade att jag hade svårt att sova för att jag hade konstigt i halsen. När jag pratat klart tittade du på mig och såg jättekorkad ut mamma. Sen sa du -Detaljer... Då skrattade jag och gick och la mig...

Förra veckan slog IQ kvoten hos Kaosföräldrarna någon slags bottenrekord. Jag vaknade av att Lillasyster ropade på mig. Jag gick in till toan där hon stod och sa: Mamma jag kräks faktiskt. Pappa trodde att det var snor så han torkade bara av mig lite...
Jag bar in Lillasyster till Storsängen men tänkte för mig själv att jag hämtar hink bara för säkerhets skull men lägger henne i mitten, det här är ju inte magsjuka... Jagade hink en bra stund, som vanligt smyger de hinkar som dräller här på dagarna och gömmer sig på nätterna. Sprang omkring och muttrade halvnaken. Till slut huttrade jag mig ut till garaget och hittade ett lämpligt objekt. Hällde ut lite ved och allsköns bråte ur den och gjorde en spurt till Storsängen på toppentid. Efter en kvarts sömn kräks Lillasyster. Mitt i Storsängen och över Lillebror. Jag väcker Mannen och Lillebror eftersom vi måste byta lakan. Lillebror vägrar vakna varvid jag vänder på honom, mitt i en kräkspöl. Lillebror blir föga imponerad över att avkrävas dusch klockan 04.15 utan tycker gott att det kan vänta. Efter diskussion, lakansbyte och dusch kan rikets mest korkade föräldrar och stackars avkomma äntligen komma till ro igen.

Kvalifikationer : Du bör vara snabbtänkt, lugn och kunna rabbla nummret till sjukvårdsupplysningen. Vana av att trycka i trilskande barn Alvedon /hostmedicin och droppa ögondroppar är meriterande. Vi ser även gärna att du kan göra kräksanalyser, är nässprejsspecialist och har förmåga att på ett pedagogiskt sätt få snoriga barn att snyta sig. Körkort är ett krav . Har du mysmage med någon trevlig prick eller ärr så att Lillasyster har något att krafsa på är det ett kraftigt plus. Medtag så många hinkar du orkar bära.

Ansökan kan helt enkelt lämnas här på Kaosmammans Blogg. Alla ansökningar kommer att beaktas. Välkommen med din ansökan.

söndag 14 mars 2010

Ny energi och nya politiska ideer


Packningsångesten och ta-sig-iväg-krisen var värt besväret. Vi har varit till den där berget som vi brukar åka förbi på väg till de "riktiga" fjällen. Berget är 15 mil bort och har erbjudit sol, skidåkning för alla och vederkvickelse, underbart. Sju barn på fyra vuxna är inte mer än fyra barn på två. Tvärtom är det mycket som blir enklare. Mindre strider mellan syskon till exempel eftersom man har fler att välja på. Mindre måsten till föräldrarna om man delar upp sysslorna är ännu en fördel. Stugan mitt i backen var ren lyx, både barn och vuxna kunde ta det lugnt när det behövdes. Lugn och ro... Hostan fortgår och Storebror har feber igen men som vi skrattande konstaterade i morse så är varje natt när ingen har kräkts en god natt.

På tal om energi så lägger jag inte mer energi på det nu. Rut och Rot, jag har bestämt mig, jag är emot båda två. Så länge hemtjänsten städar var tredje vecka hemma hos de som har något handikapp eller är gamla kan jag inte tycka att det är rätt att skattepengar subventionerar städning hos personer som är i sina bästa år. Och "måste" man bygga till en altan, tapetsera, byta ut slitna köksluckor eller fixa till ett flashigt SPA tycker jag också att man kan betala själv. Jag har inte lösningen men det borde gå att få hjulen att snurra på andra sätt. Sätt folk på att uppfinna värme som alstras av vinterkräksjuka (eftersom den brukar spridas när det är som kallast vore det väl praktiskt), bilar som drivs av hostenergi, feberväxlare, overaller med "bärhandtag" bak eller vad som helst...

Och hos Ketchupmamman hittade jag några riktigt bra grejer angående fenomenet att mammor ibland blir anklagade för dålig research och att vi borde förvänta oss mer. Kram på er

torsdag 11 mars 2010

Tjoho

En natt obruten sömn gjorde susen... nu sticker vi till backen... det vi inte har med oss nu köper vi eller också behöver vi det inte...ha en trevlig helg JätteKram

onsdag 10 mars 2010

En sån där obeskrivlig dag

Vad tror ni om att förändra både världen och mig själv med lite Nitroglyserin? Idag har jag varit trött på att vara mej, har tänkt aldrig, orättvist och alltid massor med gånger. Det är mycket som både varit toppen och botten de senaste dagarna och sånt tär lite på krafterna. Ikväll hade jag tillsammans med Storebror och trött Lillasyster (gullungar) släpat hem 9 kassar mat. Vi kände oss som rika kungar. Duktiga till tusen. När jag lyckats pussla in maten i vårt pyttelilla kylskåp (värre än ett 1000 bitars puzzel eftersom det är tredimentionellt) ville barnen ha kvällsfika av det som låg lite längst in i kylskåpet. Tjoho, bara att börja pussla ut igen då...

Shit, jag ser ju själv hur gnällig jag är. Mycket av det kan jag inte ens skylla på någon annan. Som att vi ska åka iväg imorgon och åka skidor ett par dagar, om vi nu håller oss friska. De barn som är friska har sportlovat sig så de är helt färdiga. De barn som varit sjuka är eftertrötta. Mannen behöver plugga eftersom barnen ägnat stor del av veckan åt att vara sportlovslediga/ sjuka. Skulle vi nog ha tänkt på liite tidigare... Det lär bli nattpackning... Tur att vi köpte en riktigt rekorderlig godispåse...

Och mitt i alltihop träffar man också på en massa trevliga människor, ibland där man minst anar det. Kanske inte nitroglyserinläge ändå då... Nu känns det bättre, nog med snackande, dags för packande... Kram på er

söndag 7 mars 2010

Sjukstuga

Två stycken har magsjuka
en annan har 39,5°
söka hinkar nästan naken i garaget
byta lakan
hostmedicin
vitpeppar
dusch

Men annars är det fint. Imorgon är det 8/3, internationella kvinnodagen. Den enda dagen på året som inte är förhandlingsbar. Googlar man lite på nätet så ser man att det hänt en hel del när det gäller rättigheter för kvinnor på relativt kort tid. I år har kvinnor har haft rösträtt sedan 1921 och preventivmedel har varit lagliga sedan 1938. Från och med 1960 fick kvinnor behålla sitt efternamn även efter de gift sig. Samma år prästvigs de första kvinnliga prästerna och Sirimavo Ratwatte Dias Bandaranaike blir världens första kvinnliga premiärminister. I år fyller internationella kvinnodagen 100 år. Imorgon ska jag träffa ett gäng trevliga tjejer och roa mig. Hoppas ni får en rekordtrevlig kvinnodag

fredag 5 mars 2010

Pax inte uppfostra några "riktiga" karlar

Ibland händer det saker som får en att tänka till. Två dagar åt att funderat och diskuterat vad det är med manligheten. Eller snarare har det nog handlat om vad det är med myten om manligheten. Ensam är stark, bra karl reder sig själv, att stå upp som en man, en karl ältar inte saker osv osv.

Jag tänker att det är skillnader mellan män och kvinnor (snopp och snippa) men att vi ständigt förstärker myter om manlighet/ kvinnlighet. Vad är det som gör att sexåringen kommer hem från skolan och berättar att han gjort illa sig men stolt konstaterar att han inte gråtit? Gråt som är så läkande...

Manlighetsmyten kanske funkar på skolgården och upp till gymnasiet men sen... I sin yttersta form stjälper man hellre i sig sprit än att prata, spöar hellre kärringen och barnen än gråter och visar sig liten, sitter hellre i fängelse än att misstänkas för feg och tar hellre livet av sig än att söka hjälp. Tjoho...

Som tur är så blir väl minst 98% av våra pojkar inte "riktiga" karlar på det sättet (hur skulle samhället då se ut?). Men det stör mig att mina pojkar kanske ibland kommer att bli ifrågasätta eller själva ifrågasätta sin egen manlighet utifrån myter om hur en "riktig" karl ska vara... Och därför hoppas jag att vi är fler som medvetet väljer att försöka låta bli att uppfostra mytens riktiga män.

Ha en trevlig helg Bloggvänner

onsdag 3 mars 2010

Ibland tar bränslet slut...


och på ett barn märks det ofta tydligt. Finns inte ett uns av energi till att resa sig upp och gå hem. Benen är som spagetti och rösten gnällig. Orättvist, orkar inte, vill inte och varför ska jag alltid /får jag aldrig är vanligt förekommande ord. Allsköns olika olösliga problem tornar upp sig och ingenting kommer någonsin att bli bra igen.

Ibland händer det mig som vuxen också men det märks på lite annat sätt. Vi vuxna är mer väluppfostrade än att vi slänger oss på golvet. Känslan är nog densamma, det har blivit för mycket. Ordvalen är när jag tänker på det slående lika. Man slänger sig med ord som alltid och aldrig, orättvist. Hittar problem överallt och börjar hacka på sina närstående. Precis som Lillasyster när hon ligger på badhusgolvet kan man ha rätt i sak men problemet är att bränslet är slut. Man går på tomgång, behöver tanka...

För barn kan det räcka med att sova, äta och ta det lugnt. Hur tankar vi vuxna? Svaret på den frågan är lite knepigare. Individuellt... Och när man börjar svänga sig med ord som alltid och aldrig borde det vara en varningssignal så att man stannar upp och tänker vad är problemet egentligen och vad behöver jag. Kanske är problemet inte ens mitt... I en familj är det lätt att trassla in sig och inte veta vart jag slutar och den andra börjar. Om Mannen är kinkig är det inte mitt problem utan hans som han får lösa. Om något av barnen har tråkigt, tvingas lämna tillbaka Harry Potter talskivan innan den är färdiglyssnad, har smutsat ner sina favoritbyxor eller vill bada mer när badhuset stänger är inte heller mina problem. Att bära problem åt andra blir otroligt tungt eftersom man egentligen inte kan göra något åt dom.

Så mitt uppdrag är att hålla koll på min bränslemätare och se till att tanka medan tid är. Tanka gör jag genom att ha roligt i vardagen och sticka hemifrån ett par timmar med kompisar ibland. Det är skönt att vara bara mig själv för en stund, inte varken mamman eller yrkesmänniskan. När jag kommer hem är jag som ny, kärleksfull, säger inga aldrig eller alltid med gnällrösten. Ofta har jag till och med fått perspektiv och kan diskutera lite konstruktivt. Berätta, hur tankar ni Bloggvänner?

måndag 1 mars 2010

Äntligen är OS över

så nu kan jag bli vacker igen. Det har varit trevligt men tyvärr har en hel del av min skönhetssömn gått till spillo. Alltid har det ju varit något man kunnat titta på /sova till... Sport är riktigt roligt och otroligt patetiskt på en och samma gång. Så pass fängslande att Mannen och ja knappt druckit te alls. Och så klart det märkts även om det mesta löser sig. Logistiken har inte en chans att fungera friktionsfritt när vi ägnat kvällen innan åt att följa stafetter. Kommunikationen uteblir lätt när vi koncentrerar oss på att en liten svart gummipuck ska landa bakom rätt utstyrda kille som vaktar en järnbur med nät... Tekoppen med Mannen på kvällen är A och O för att allt ska fungera. Det är då vi kan fundera och planera, skratta åt missöden och uppdatera oss i vad som händer i varandras liv.

Bortsett från att OS tagit mitt pandaansikte till en ny dimension är jag nöjd. Så hej hopp, dags för tekopp