Andan återhämtad och jag är tillbaka med ny energi. En massa Bloggar finns i huvudet och så kom det en och trängde sig... Ärligt talat, ibland vill man bara tjata. Eller vill och vill. Man vill sluta men man kan inte. Man tjatar fastän man vet att det är lönlöst. Ikväll har jag just genomlidit en given tjatsituation. Mannen var på möte och barnen skulle i säng.
Kvällsfika, detta djävulens påfund (jo, jag vet att detta inte ens kvalar in till att vara ett i-lands problem, men ändå). Kvällsfikan hemma hos Kaosfamiljen är allt annat än fredliga och lugna tillställningar. 365 dagar per år vankas kvällsfika, för utan kvällsfika kan det tydligen inte bli kväll och detta oavsett om man nyss svalt sista tuggan av middagen. Barnen har kanske varit på olika ställen under dagen och tröttat ut sig. Trött Kaosfamilj samlas vid kylskåpet /skafferiet. Påminner lite om när stressad Kaosfamilj samlas i microskopisk hall.
Vid kylskåpet stångas man och retas. Sen sätter man sig ner och börjar bre mackorna extremt sakta/ säger något dumt /springer runt och sjunger/ petar på någon med foten osv osv. Alltid är det någon som blir galen och alltid är det någon som bara ska springa och kolla en sak... Efter en stunds kivande kanske något ljushuvud börjar berätta roliga historier. Detta innebär undantagslöst att flera stycken ramlar av stolarna av skratt och noll personer får i sig sitt kvällsfika. Möjligtvis har någon också passerat fnitterstadiet och antagit en lätt gnällaktig ton som allsköns olika klagomål framförs på. Mitt i allt detta står Kaosföräldrarna och sliter sitt hår. Pekar med hela handen och tjatar, försöker ordna och fixa, kastar sig som blöta yllefiltar över eventuella konflikthärdar, hotar och lirkar ända fram till sängarna... Ikväll fick jag nog och körde ut barnen från köket innan de var klara.
Imorgon tror jag att vi ska ta barnen till hjälp för att vi kan lösa våra kvällsfikan aningens bättre. De brukar ha fina idéer. Helt bra är det nog svårt att få det med trött Kaosfamilj som ska kvällsfika. Perfektionism tror jag inte på, snarare snäpphöjning. Som vanligt är barnen helt bedårande när de ligger i sina sängar, jag är en rik kvinna.
Hoppas att ni har en trevlig kväll Kram från Kvällens gestapo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Ibland orkar man inte riktigt med. Men för en utomstående så låter det ganska mysigt med kvällsfika...
"365 dagar per år vankas kvällsfika, för utan kvällsfika kan det tydligen inte bli kväll och detta oavsett om man nyss svalt sista tuggan av middagen."
O så sant så! både storasyster och lillebror i vårt hus resonerar så. Bara att dyka fram vid halv åtta annars kan man inte sova! :p
Ha, ha, ha! Ja, är det inte fantastiskt hur stunderna vid matbordet innehåller både kiv och kärlek och klokheter och dumheter! Kvällsfika har vi inte i vår familj och kommer nog inte att införa det heller.
-Har vi nåt till kvällen? brukar vara en stående fråga, men det är oftast inte macka de är ute efter utan mera sötsaker, snacks...Sånt därnt bra, du vet! :)
:)! vi drar till Rovaniemi igen under Sportlovet (v8). kanske kan vi komma förbi på tvärfika på vägen ner igen?Kram/Beate
Jag tycker det låter som en ganska mysig stund tillsammans med familjen. Men jag kan förstå om det blir för mycket ibland. Hoppas ni hittar en lösning för att kunna fortsätta mysa tillsammans!
Mm, vissa kvällfikan är faktiskt jättemysiga Mrs S men ibland vill man trycka på FF knappen ;-)
Skönt att höra Tony att det är fler som tokfikar på kvällen :-)
Skönt att du känner igen dig Bina men nu har vi haft några fikan som varit jättemysiga, en stund när man fångar upp dagen litegrann...
anne, vår Lillasyster kommer ofta med tårar i ögonen och klagar över att hon aldrig får något gott ;-)
Beate ni är alltid välkommna :-)
Mm 2BarnsMamman, det är mysigt, också... som mycket annat med barn ;-)
Kram på er allihop
Åh nu fick jag den allra värsta nostalgikick jag haft på länge. Jag säger bara: Njut av vimlet, skratten oredan, njut av att ha dem omkring dig med kiv och kärlek och liv! Mina barn har flyttat iväg och ofta - oftare än jag trodde när jag levde i min kaosfamilj - saknar jag det så vansinnigt mycket!
Känner såå igen mig i detta. Det skulle kunna vara ett direkt klipp ur vår familj. Härligt, besvärligt och kaos.
Jag skrattar alltid då jag läser dina inlägg, det du skriver är alltid mitt-i -prick, kärleksfullt och finurligt.
Tack för en kanon blogg
Kull att du fick en nostalgikick Eva.Även om jag skriver lite raljerande så njuter jag av det stökiga bökiga härliga... och förstår att man kommer att sakna det sen och se tillbaka på det och bli varm i hjärtat men det är bra att du påminner mig :-) I smyg njuter jag till och med av stök i hallen ;-)
Ulrika vad härligt att vi är fler... Härligt besvärligt och Kaos... med glimten i ögat... Tac för finorden också..
Kram på er
Skicka en kommentar