torsdag 7 januari 2010

Hall trauma bearbetning


Kanske är jag lite konstig helt enkelt. Mannen tycker åtminstone det ibland men det bjuder jag på. -Men åh, det har ju blivit så fiiint säger folk (och jo, det håller jag med om och det är kul) angående vår nya hall och make-over badrum. Och sen säger någon att det ju måste vara värt det, vilken tur att ni fick en vattenskada... Det är då som det händer, jag som brukar vara positiv till det mesta, utom att åka bil långt med Kaosfamiljen, börjar tänka nattsvart... Egentligen är det för tidigt men jag tycker ändå att man måste försöka prata om saker...

Väck mig mitt i natten och jag skulle kunna rabbla allsköns olika umbäranden jag stått ut med under den 4 månader långa renoveringstiden (dags att sluta läsa nu om ni inte vill höra gnäll):
* Hål i hallen, stället man måste passera till köket, vardagsrummet, toan, källaren, övervåningen, vårt sovrum och syskonen Lills sovrum.
* Utan vatten ett gäng dagar
* Kliva upp vid tre-rycket i fyra månader för att Lillasyster inte längre vågade gå på toa själv
* Beredskap för att hantverkare eventuellt kunde dyka upp vid sjusnåret med någon stor slagborr eller hilti på mina lediga mysdagar
* Sex veckors tropisk värme med surrande byggfläkt
* Toasaker vid bron, inne i vardagsrummet, köket, samt delar av vårt sovrum
* Hallsaker inne i vardagsrummet, köket och över hela källaren
* Byggdamm och byggstök... Det tycker jag man borde få betalt för att ha hemma hos sig...

Ah, ni hör ju, det var för tidigt för mig att närma mig ämnet. Mitt sedvanliga guldfiskminne fungerar inte när det gäller renoveringsumbäranden. Och hur länge är man nöjd? Och hur nöjd är man på en skala mellan mätt på pulvermos och korv (1) och åkt Daemon på Tivoli (10). Jodå, jag är nöjd, hallmattan käkar inte upp lika många vantar men ändå känns det som närmare pulvermos än Daemon. Jag förstår att det finns många som har inredning som ett intresse men jag har inte det. Jag anpassar mig blixtsnabbt till det nya, nu när vi har en hall och toa igen. Jag har det liksom lite på känn att nyårsaftonens bad i badtunna och hopp i fluffsnö är något jag kommer att prata om på ålderdomshemmet medans hela halltraumat som tur är, både umbäranden och hur fint det blev kommer att vara glömt.
Hoppas ni har en alldeles underbar morgondag och snö att busa med i det friska vädret Kram

3 kommentarer:

Katarina sa...

Jag förstår dig till 110% det är inte kul att leva och bo mitt upp i ett kaos av allt detta som du beskriver. Man kan hålla sig för skratt.
Stor sympatikram Katarina :O)

Jenny sa...

Jag gillar att du har kaos och heter Jenny.
Det är liksom som jag... i dårhuset.

KaosJenny sa...

Tack Katarina, det känns riktigt skönt att byggkaoset är över (även om det kändes nära igen imorse när akvariet sprutat ut vatten i Storasysters rum)
Krakelsprakel He He, Jenny är snyggt och inte helt fel att bo i ett dårhus;-)
Kram på er