tisdag 27 oktober 2009

Krokdans i en värld full av liv...

Jo men o nu har vi golv som inte tar åt sig fukt i hallen och krokar. Vackert som ögat blev det. Ja men nuuu ska det väl äntligen bli ordning och reda i Kaosfamiljen. Alla kan komma hem till oss och bli avundsjuka och inspirerade... Drottningen i Stökriket blir ordningskvinnan... Å så levde de lyckliga i alla sina dagar. Eh...

Nä men det är ju fortsättningen som är intressant. Jag tror inte att 32 krokar, stor byrå och smart skohylla kommer att frälsa oss. Kruxet med allt det där är ju att någon måste se till att bibehålla ordningen och ingen av oss är intresserad av rollen som hallgestapo. Sisyfosarbete. Mannen och jag har konstaterat att det är vackert, NU. Innan vi har gjort klart och flyttat tillbaka allt. Sen blir det nog som vanligt och det är väl bra.

Vi kommer att fortsätta ha en hall som pulserar av liv. Mattan kommer förmodligen fortfarande att äta upp vantar och strumpor. Det kommer att ligga skor, bandyklubbor och cykelhjälmar i högar som vi "fotstädar" åt sidan. Vi kommer att skratta, gråta, bråka och busa vidare. Tio dagar utan räckte för att vidga perspektiven, är man ofta drygt 6 personer behövs det verkligen krokar i hallen. Några av krokarna är på plats, jag dansar krokdans... Och för all del, om ni skulle göra ett besök i Stökriket så hoppas jag inte att ni blir inspirerade till något inredningsunder. Jag hoppas att ni ser en värld full av liv och åker hem och njuter av era livliga hallar... Kram på er Bloggvänner

4 kommentarer:

2BarnsMamman sa...

Tack för att din hyllning till livliga hallar! Själv har jag också trott att nya krokar skulle lösa alla hallproblem, men det är nog bara en utopi!

KaosJenny sa...

Mm, tanken är vacker... och egentligen är det härligt med hallar med liv i... Kram

Katarina sa...

Vart får du allt i från? Du måste ju ha en enorm fantasi :O) och en stor skopa humor som kan se humoristiskt på allt "kaos". Jag önskar att jag också kunde göra det på samma sätt som du.
Men det är väl därför som jag är med i din fanclub eftersom jag diggar dig så mycket för din sköna stil. Kram Katarina.

KaosJenny sa...

Eh, Katarina, jag tror att skrattet är min överlevnadsinstinkt... och tack, det är inte alla som har en fan-club... Kram