Kände mig lite lätt missnöjd igår när jag racklat bort mobileländet. Sen läste jag lite ur Musafa Cans bok Tätt intill dagarna, berättelsen om min mor. Då kändes livet vips pips alldeles underbart igen. Jag har förlorat en mobiltelefon, Mustafa Cans mor har förlorat 7 av sina 15 BARN.
Och idag gick jag in på Bloggen och fick se era kommentarer och blev jätteglad. Underbara ni. Eftersom det av naturliga anledningar inte kommer att bli så mycket Kaoskort här på ett tag kan jag tipsa er som är med i Facebook om att gå med i gruppen family living- the true story. Där finns det Kaosbilder och Kaoskompisar. Ni kan se ett smakprov här. Hoppas ni får en fin helg och hamnar ni i en svacka, tänk på Mustafa Cans mamma...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ibland gäller det att få lite perspektiv på sina egna problem! Hoppas du har en fin lördag! Kram
Måndag morgon! Ser att allt är som det ska i stökriket :O)
Trist på mobilen. Ja hur klarade vi oss utan alla dess prylar förut?
Konstigt hur det har blivit. Och mer blir det.
Kram Katarina.
Ja, 2 Barnsmamman, perpektiv är viktigt. Plötslig blir et viktiga helt oviktigt... och lördagen var fin-fin...
Jodå Katarina, jag klarar mig fint utan mobilen.. funderar på att inte skaffa någon ny...
Kram på er
Skicka en kommentar