onsdag 30 september 2009

Osorterade tankar

Ibland bubblar det bara av tankar i huvudet, helt osorterat.
Varför kan man säga att något är ett pojkstreck men motsvarigheten, ett flickstreck är omöjligt?
Hur i hela friden kan det vara viktigare att vi ser bra ut och bor fint än hur vi är med/ mot varandra?
Varför har vi så många surnade handdukar här hemma?
Varför kastas det så mycket, både mat och saker som funkar?

Och så något jag läste på en leksakskartong alldeles nyss:
We do not stop playing because we grow old
we grow old because we stop playing

Med så mycket som snurrar runt är det inte konstigt att man behöver vila upp sig ibland. Ha en kul kväll

måndag 28 september 2009

Rim i september...

Många händelser, mycket drag
jag har varit för gnällig ett tag
svårt att komma igång med hösten
men i hjärtat känns bästa trösten
allt bråk och stök är övergående
när man tänker på det är det slående
och byggdamm är inte hela världen
värre saker kunde hända på livsfärden

Jag har en underbar barn-skock
som äter, skojar och bråkar i flock
så många kramar och härliga tankar
ögon som strålar och hjärtan som bankar
livet är så levande att det är en fröjd
jag tillåter mig att känna mig nöjd
jag vill fortfarande vara Mannens fru
Mmm, jag tror att min bästa tid är NU

söndag 27 september 2009

Om vådan med att vara opålitligt pålitlig

Vaknade kvart i sex i morse. I soffan. Jösses så trevligt det är att somna i soffan ibland. Mannen hade försökt väcka mig ett gäng gånger utan resultat. Borstade tänderna och gick och la mig och småslumrade lite. Klockan sju sa jag till Storebror att gå och äta frukost så att han skulle hinna till träningen.

Klockan kvart över sju ringde tränaren och undrade vart vi var. Det var samling SJU (hockeydårar) för match. Jo men visst, de ringde och pratade om det igår. Men det var ju en del annat också. Vi försökte få barnen att inte missa brädorna och hoppa på rören i hallen, Lillebror skulle sova hos en kompis, Storasyster pratade om ett kalas, Lillasyster behövde på toa och Storebror funderade om vi kunde spela något spel. Igår kväll gick jag förstås ut och kollade på lagsidan. Träning åtta. Jag vägde min uppfattning av telefonsamtalet mot lagsidan. Fördel lagsidan. Jag satsade på att opålitliga jag missat nåt i det där telefonsamtalet...

Och så klart löste det sig, även om vi fick starta Wacko Wolfram och stressa. Det är inte lätt att vara opålitligt pålitlig. Kanske borde man löpa hela linan ut och bli konsekvent opålitlig, kvinnan med helt genuint noll koll... Gå över från Drottningen i Stökriket till kvinnan i noll-koll huset... Då kanske kraven både inifrån och utifrån minskar. Människor omkring oss är jättesöta och har överseende, vi har överseende med andra. Det mesta blir bra till slut. Ha en trevlig dag



fredag 25 september 2009

Giv mig kraft


att acceptera det jag inte kan påverka...
Väderomslaget här hemma känns. När vi hade fläktarna hade vi ca 25-26° grader, nu har de slagit av fläktarna och eftersom hantverkarna sprungit runt här har det varit korsdrag hela dagen. När jag kom hem var det ca 16° inne. Vi har just haft fredagsmys framför brasan med mössor, halsdukar och tjocksockar. Ungarna såg jätteroliga ut eftersom de hade mellan tre och fem mössor på sig. Mysigt var det och vi skrattade en hel del...

Det mesta här hemma går inte att påverka just nu. Vardagsrummet är hall, toa, vardagsrum och skrotupplag. Ja men fine, vi struntar i att ens försöka påverka det som är döfött. Just nu är det så här vi ska ha det, punkt slut. I vissa lägen är höstmörker inte helt fel. Kanske ska vi tända lite ljus. Mössan och halsduken behåller jag på. Dags att utmana Mannen i något spel. Ha en trevlig kväll och hoppas ni har någon att mysa med i höstmörkret. Och tack för alla kommentarer, ni är ju för härliga. Kram på er

torsdag 24 september 2009

KAOS-OS?

Nu är det feng shui i Stökrikets hall. Det finns ingenting, inte ens golv. Stort hål i golvet. Hålet i golvet i källaren har de gjutit igen. Vattenskadan håller på att åtgärdas och rören ska bytas i ungefär hela huset. Suck... Stökrikets hela hall har flyttat in i vardagsrummet (gissa om det blev mindre stökigt?). Sågspån och grus överallt i hela huset. Idag har jag verkligen försökt hålla mig hemifrån, även om det varit min lediga dag.

Det som känns riktigt bra är att det inte var vi själva som satt och fånglodde på varandra och sa -Åh, kan vi inte fixa till lite i hallen... Då skulle jag nämligen aldrig sluta vara bitter över mig själv. Nu är det vattenskadan som gjorde det och det känns mer ok. Mer ok att livet smiskar till en lite än om det hade varit jag själv som med öppna ögon gick in i byggstöket.

Jag tänker försöka påminna mig själv i fortsättningen om hur mycket jag hatar att bo på en byggarbetsplats. Mannen försöker plugga mitt i allt detta... Så, eh, vi kan väl tillstå att vi båda är lite less... Byggstök är inte något som precis gör kungen och drottningen i stökriket saliga. Tvärtom blir vi trötta och lättstötta, tjatiga och gnatiga, bråkiga och tråkiga, gnälliga och skälliga osv osv. Vad lätt det var att rimma till då... Kanske kan vi arrangera KAOS-OS (släkt med hemma VM ). Hopp över hål i hallen med vällingflaska, grussparkning ( först till 10 kilo), spånskivedans och sågspånsmaraton. Den som gör minst avtryck i nygjutna betongolvet och först hittar sin jacka i den gigantiska jackhögen kommer till finalen. Lyckas man sen lokalisera två likadana skor, två tandborstar och en nagelsax kan man vara säker på medalj. Kanske kan vi göra affär av det här och sälja biljetter. Kom och köp, parkettplats till KAOS-OS, se Kaosfamiljen springa 20 meter avloppsrör... Tror ni vi får ihop till åtminstone en fläskig godispåse av intäkterna?

tisdag 22 september 2009

Mot utmattningens brant?


Med fyra barn med tillhörande aktiviteter, ett hus och hyfsat krävande jobb borde det väl hända snart. Utbrändheten. Vad vet jag? I förebyggande syfte har jag just läst Utbränning och mental utmattning -en motbok. Funderar och diskuterar med människor runt omkring mig. Spännande och skrämmande att jag känner en hel bunt med oerhört dugliga människor som sprungit in i väggen. Innan de visste ordet av hade de klivit ner för hela utbrändhetstrappan: fysisk trötthet, intellektuell trötthet, social trötthet, beteendeförändringar, meningslöshetskänslor och till sist sammanbrott. Shit pom fritt, är det bara en tidsfråga?

Men tänka sig, det finns en del tips i boken. Några riktigt bra tips.
* Att vara observant på sig själv är inte så lätt eftersom man slutar lyssna på sig och bara ser ett sätt att göra när man är stressad.
* Att lyssna på andra KAN kanske vara lättare.
* Att bli konstruktivt lat är min favorit. Känn på ordet, konstruktivt lat. Att ställa sig frågorna MÅSTE det göras? MÅSTE det göras av MIG? MÅSTE det i så fall göras NU?
* Unna dig att njuta gör något för din egen skull
* Ändra på det du kan hänger också ihop med
* Var förlåtande både mot dig själv och andra. Att våga misslyckas kan du ha mycket glädje av (Ha Ha, här borde de ha tagit upp humor också, skratta högt när saker skiter sig)
* Jobbet är inte allt här i livet.

Jaha, ikväll har Mannen skjutsat till hockeyn och jag var på föräldramöten i skolan för de tre äldsta barnen. Först var det stormöte med rektorn och oj oj oj vad vi föräldrar är viktiga. Och så pratade några ur personalen om rutiner och läggtider, regler och datoranvändande, hygien och flunsan osv osv. Sen valde jag att gå på Lillebrors möte, man kan inte klona sig. Där pratades det om pennfattning och packa väskor och någon måste ju blir klassförälder. Krav Krav Krav. Det är inte lätt att vara människa... Men spela roll om hundra år, mina nya ledord är konstruktivt lat. (tänkte att sälarna skulle illustrera det konstuktivt lata men skärpan var visst lite sisådär) Kram på er

söndag 20 september 2009

Underlig helg


Jisses Amalia. På varenda fläck där man kan lägga grejer, lägger vi grejer. Saker som är bara lite trasiga, som snart ska ätas upp eller ev läggas någon annanstans. För att ni inte ska missta Kaosbloggen för att vara en jösses-vad-vad-vi-plockar-bort-och-har-det-fint-blogg så lägger jag ut en bild på en typisk trivselhög full med pyssel, viktiga papper och trasiga robotar.

Helgen har gått i de omkullstörtade planernas tecken. Ungefär inget har blivit som vi tänkt oss. Igår hade jag och två kompisar laddat för att plocka svamp och kom hem med blåbär. På kvällen skulle familjen se en mysig tecknad barnfilm och jag blev rasande. Fatta att alla djur alltid går på två ben, att man låtsas att kor gifter sig och att det fanns kor som var KILLAR. Efter åratals ammning är kon liksom lite helig för mig. Jag förstår varför kor ser lite korkade ut efter att ha blivit mjölkade i hela sitt liv. Då kan inte något filmbolag dissa kor och leka att kor med juver är karlar. Senare på kvällen fick jag storstryk av Mannen i Sequense, FYRA gånger (har aldrig hänt förr).

Idag tänkte jag skjutsa till hockey och gå på skördemarknad. Det blev hosta, fika, pyssel i trädgården och lingonplockning istället. Mutade barnen med att vi skulle äta hämtpizza om de hjälpte till i skogen. Vet inte om jag tjänade så bra på det men det var mysigt. Fyra ynka liter hittade vi men barnen tyckte det var kul att vi tjänar pengar på att inte köpa lingonsylt. Röstningen till kyrkovalet föll tyvärr helt ur mitt huvud. Pinsamt, jag har alltid röstat varje gång jag fått. Det finns folk som dör för rösträtt. Jag ångrar mig...

Ah, inte mycket annat att göra än att lägga en underlig men ändå härlig helg till handlingarna. Kram på er

fredag 18 september 2009

Somliga har DET

Det har väl kanske inte vi men vi har ett äkta Borttrollningsskåp a´la det som finns på Harry Potters Hogwarts. Vårt eminenta borttrollningsskåp är placerat i köket. Vi brukar kasta in hjordar med plastburkar med tillhörande lock i det. Sen stänger vi dörren. Nästa gång vi öppnar dörren är där bara udda burkar och helt konstiga lock som inte passar någonstans. Magiskt va...

Aha, få se nu, vad kan man göra med ett sånt skåp? Mmm, oanade användningsområden. Jag tror att vi ska börja använda skåpet till alla våra bra och ha saker som ligger och dräller överallt kanske kan det bli bra och ha saker som vi behöver där. Uddasockar och barnens pyssel riskerar också att stängas in bakom borttrollningsskåpets dörrar. Nu måste jag gå och knöla in prylar i borttrollningsskåpet. Undrar vad Lillebrors alla uppfinningar blir när borttrollningsskåpet fått sätta tänderna i dom? Spännande värre... Ha en trevlig helg Kram

torsdag 17 september 2009

En vecka utan mobil

och jag säger att det funkar. Visst rycker det i mobilarmen ibland. Jag tänker att jag ska ringa och kolla... skicka iväg ett mess... På ett sätt är det faktiskt bättre utan mobil. Man blir mer här och nu. När jag sitter på bussen kan jag inte göra annat än att sitta på bussen. Träna sig i att vänta lite, och alla andra får också träna sig på att vänta eller lösa sina problem själva. Jag kommer säkert att skaffa ny mobil vad det lider men inte nu. Intressant fenomen det där att mobilen också blir en stressfaktor. Att man känner sig naken när man inte har den med.

Och så har stora hostan drabbat oss. Vi sover sardinburk på nätterna. Vi var in med Lillasyster till akuten i förrgår natt. Jättehemskt. Och så tänkte man svininfluensa och blev jätteorolig (kanske borde man sluta läsa tidningar/ se TV också). Det var krupphosta förstås. Lillasyster var helt Bricanyltoppad när hon kom hem och låg och pladdrade i flera timmar om att både hon och pappa fått present på sjukhuset. Hon fick en glittrig sköldpadda. Pappa fick Molipect i ett rör. -Men Lillasyster, det är din medicin... -Nej, det är pappas, jag har redan fått MASSVIS med medicin!

Här är en härlig artikel om Anna Anka (är inte det namnet ett skämt?) och hemmafruidealet, heja Nalin. Nu tänker jag lägga mig brevid Lillasyster och se på Lilla Sjöjungfrun (som iofs är korkaad men vi lever inte så i stökriket). Vila upp mig och mysa med Lillasyster som är småfebrig och hostig är nog det vettigaste jag kan göra idag. Bara vara. Här och nu. Hoppas att ni får en riktigt mysig kväll i höstmörkret.

tisdag 15 september 2009

Osynkade med resten av världen!


Hela världen håller andan och väntar på svinflunsan. Handspritar sig och har sig. Funderar och funderar. Kaosfamiljen är som vanligt inte med i matchen. Igår kom Storebror hem från träningen och KRÄKTES. Vi trodde knappt våra öron och blev nästan tvungna att kolla på eländet innan vi trodde honom. Alltså, Hallå, Storebror vad GÖR du?

Och efter saneringen och ompysslandet blir det som vanligt. Kaosmodern är i stort sett nykterist eftersom hon inte gillar de flesta alkoholhaltiga drycker och absolut inte kan tänka sig något värre än att vakna i sin familj med "ont i håret" eller ren baksmälla. Men när vi plockar fram hinkarna går Kaosmodern till skåpet och lyfter ner mors dricka (turkisk peppar) att skölja ner vitpepparn med. Ska vi vara helt traditionsenliga bör också Mannen stå i tvättstugan och sjunga "Amors pilar föll som regn, över en smal madrass, vi hade ingen säääng. Nu har vi dubbelsäng men ingen TIIID att ligga kvar..."

Nu måste jag tjata lite på Lillebror så att han gör sitt livs första läxa. Ännu ett tecken på att vi är osynkade, borde man inte tycka att det är fränt med läxa när man går förskoleklass? Ha en trevlig kväll

måndag 14 september 2009

Om att mötas

Funderar lite på det där med umgås. Vi har himla trevliga vänner men det är verkligen inte ofta man hinner träffas. I sommar har vi knappt hunnit träffa någon förrutom oss själva och lite släkt. Klart man kan boka in träffar men det kan vara lite vanskligt att veta i förväg i vilket skick vi är. Ni vet att hela familjen har medvind, sol i ryggen, är utvilade, friska osv osv. Eftersom de flesta av våra vänner också har barn så är det rätt många variabler...

Vi får väl hoppas att våra vänner har överseende med oss för att vi inte alltid är så sociala. Ibland, om läget är gynnsamt kan man ändå få till det. Riktiga möten, stunder som ger något och som man kan lära sig något av och bära med sig... Att verkligen få mötas med en annan människa är en ynnest. Mötte en kvinna som har fyra utflyttade barn för ett tag sedan. Hennes budskap var ungefär att var sak har sin tid. Hur tänker ni när det gäller umgås/ vänskap och småbarn?

Nu tänker jag dricka te med Mannen i mitt liv... Kram på er

fredag 11 september 2009

I balans igen

Kände mig lite lätt missnöjd igår när jag racklat bort mobileländet. Sen läste jag lite ur Musafa Cans bok Tätt intill dagarna, berättelsen om min mor. Då kändes livet vips pips alldeles underbart igen. Jag har förlorat en mobiltelefon, Mustafa Cans mor har förlorat 7 av sina 15 BARN.

Och idag gick jag in på Bloggen och fick se era kommentarer och blev jätteglad. Underbara ni. Eftersom det av naturliga anledningar inte kommer att bli så mycket Kaoskort här på ett tag kan jag tipsa er som är med i Facebook om att gå med i gruppen family living- the true story. Där finns det Kaosbilder och Kaoskompisar. Ni kan se ett smakprov här. Hoppas ni får en fin helg och hamnar ni i en svacka, tänk på Mustafa Cans mamma...

torsdag 10 september 2009

Aghhhhhh

I morse tänkte jag i mitt stilla sinne att jag kanske skulle skippa Bloggen. Att den spelat ut sin roll... Sen kom dagen och Kaosmodern är naturligtvis inte den som förnekar sig. Fem saker som jag lärt mig idag (hoppas jag):

1. Att inte låta vår sexåring inmundiga gigantisk muffins med kolasås på fik om jag inte vill att hela stan ska bli kladdig eller har en högtryckstvätt i bakfickan.
2. Att somliga barn verkligen inte är skapta för att vara på bibliotek utan gärna vill sjunga och klampa.
3. Varför föräldrar oftast har väskor med olika fickor (för att kunna förvara kissiga trosor och strumpbyxor åtskilt från annat förstås)
4. Att om jag tänker att det inte är så smart att lägga mobiltelefonen på ett ställe eftersom jag kommer att glömma den så har jag rätt. Pinsamt rätt.
5. Att om ens mobiltelefon blivit stulen kan man varken skicka ångestmess eller ringa till någon.

Så, jag antar att jag Kaosar vidare. Ruskigt irriterad över att jag inte har någon mobil längre men jag tror att jag ska släppa det snartMobilförsäljarna har lyckats ännu bättre än handspritstillverkarna... Jag kommer faktiskt ihåg att det gick att klara sig utan mobil tidigare, kanske går det igen. Sköt om er

onsdag 9 september 2009

Jämställd har det inte trist

Låter armarna hänga längs kroppen efter intensiva dagar, kvällar och nätter (hostiga barn). Fnissar lite åt att folk verkar bli så stressade bara av tanken på att män skulle amma läs här. Tänk varannan herrarnas när det gäller amning... Då hade nog samhället sett annorlunda ut. Inte för att jag vet om det funkar och funkar det inte behöver vi väl inte bli så stressade, då är det inte mer med det. Funkar det (vilket jag iofs betvivlar) så har jag liksom aldrig tänkt att en karl blir en kärring för att han ger ett barn mat...

Jag tycker det är manligt att ta hand om sin avkomma och håller fast vid att det är läckert med en karl som lagar mat och tvättar. Läste någon forskning för ett tag sedan om att jämställda föräldrar är mer nöjda med sitt sexliv (även om man inte skulle råda någon att skaffa barn om man vill att sexlivet ska blomstra). Det tycker jag talar för de där biologiska argumenten som pratar om att män ska vara män osv. Jag gillar frihet. Låt oss gifta oss hur vi vill och vara kvinnor och män på det sätt som passar oss.

Nu ska jag dricka te med Mannen, fira att han får CSN pengar för sitt pluggande och låta armarna hänga ännu mer;-) Ha en trevlig kväll

tisdag 8 september 2009

Kvällsstök, spindlar och handsprit


När jag stökade bort maten blev jag överfallen av en cowboynalle och beskjuten. Sen sov jag framför Bollibompa en stund. Svarade i telefon. Langade fram kvällsfika och hävde några bråk. Utövade handpåläggning på lillasyster för att hon skulle sitta och fika. Svarade i telefon igen. Hjälpte handgripligen Lillebror att sitta upprätt och få i sig sin macka. Började byta lakan i Lillebrors säng. Följde syskonen Lill ner till toan, sökte plastad frotte och vek lite tvätt samtidigt. Fick ett spindellarm från Storasyster. Gick upp och sökte lite spindel utan resultat. Ställde upp korsdrag nere eftersom det var så varmt (j-a värmefläkt), varvid syskonen Lill fick absolut frispel och började springa ut och skrika i mörkret. Motade in syskonen Lill och borstade deras tänder. Fortsatte byta lakan i Lillebrors säng. Funderade på att gjuta fast syskonen Lills fötter i betongklumpar en stund eftersom de började springa runt och dra fram utklädningskläder. Nytt spindellarm från Storasyster. Än en gång ingen spindel. Avslutade bytandet av lakan i Lillebrors säng. Gjorde välling till Lillasyster och stökade undan fikat samtidigt som vattnet kokade upp. Föste med mild men bestämd hand syskonen Lill till sängen och kramade dom god natt. Ringde till Mannen och frågade vad kompisen som Storebror följde med hette. Han visste bara förnamnet. Borstade tänderna på Storasyster och fick heta tips om både namn och adress på Storebrors kompis. Hittade inte kompis i klasskatalogen men Storebror kom hem och började fika och göra läxan...

Jösses, jag blir svettig när jag skriver om kvällen. Inte undra på att jag inte vill separera, tänk er själva, så här varenda kväll ena veckan och eko nästa... Jag kräver inte blommor och levande ljus, att Mannen och jag hjälps åt med kvällarna räcker:-)

Angående svininfluensan är jag starkt misstänkt på att det är något medicinbolag som blåst upp den till oanade proportioner. Alternativt kan det vara handspritstillverkare... och mig veterligen har sprit aldrig löst några bekymmer, snarare skapat fler...

Och kom ihåg när jag skryter om vår Stora säng med hel bäddmadrass att om, jag menar när, någon råkar göra en stor pöl är det krångligt att tvätta madrassen och ännu jobbigare att torka den... Ha en trevlig kväll

söndag 6 september 2009

Hes vild och vacker

Igår var Mannen och jag på en 90-årsfest med vigsel. Vi blev alla överraskade när det kom in en präst och började viga jubilarerna. Jag blev nästan lite rörd, jätteroligt. Sen åt vi god mat och röjde loss till livebandet. Det var Whiskey in the jar, 800° och Oa hela natten för hela slanten. Vilken fest, jag studsade runt i flera timmar. När kvällen var slut var jag rätt hes. Mannen och jag skrattade hela vägen i bilen hem. I natt har Storsängen varit överbefolkad med hostande barn så jag har sovit för lite och som en kratta men jag skrattar fortfarande...

I bandet spelade en av mina tonårskompisar. Jättekul att träffas och så börjar man prata om förr och nu och så. Hur kul man hade förr men samtidigt att man skulle ha kunna haft mer kul om man varit mer nöjd med sig. Nu när man rasat rent fysiskt har man skippat komplexen. Och tänka sig, man orkar röja fortfarande, vild och vacker. Och så har vi ett gäng underbara ungar. Vi konstaterade att vår bästa tid är nu... Kram på er alla vilda och vackra där ute...



lördag 5 september 2009

Mycket att göra och trött

Lägger man dessutom till att barnen är lite trötta och smått förkylda så går ekvationen direkt överstyr. Nu trimmas vi in i vardag igen och det gör vi med bråk. Men mitt i alltihop finns det också gott om kramar, omtänksamhet och skratt. Och det klart det är Kaos men Kaos är inte detsamma som katastrof. Kaos föder kreativitet och lockar oss ofta till skratt. Om inte annat så i efterhand. Även om det blir stökigt så älskar jag att ha en hel drös ungar. Tycker att deras 200 teckningar i veckan är underbara även om jag inte vet var jag ska göra av dom. I Kaosköket får man ofta höra intressanta historier och nya tankar. Kanske tack vare att det är ett Kaoskök...

Ibland känner jag mig lite konstig. Genuint ointresserad av heminredning, jag vill bara att saker ska funka hyfsat bra. Igår fick jag erbjudande om att åka till IKEA, jag tackade nej och plockade blåbär istället. Jag har en Kaosfamilj och det är jag nöjd med. Jag behöver inte mer smart förvaring som vi inte heller stoppar ner saker i. Smart förvaring förpliktar så att jag kanske inte skulle hinna med de goa hejkramarna utan börja välkomna Man och barn med -Häng upp jackan och stoppa skorna i skåpet... Tänk vad vi hade missat Mannen och jag om det bara hade varit vi. Eller om vi lagt oss vinn om att alltid ha ordning överallt... Jag ryser när jag tänker på det.

Ett hem utan lite stök blir liksom lite dött. Jag tror inte man har så roligt om man bor i en inredningstidning. Lite upplyft blir jag när jag ser att jag inte är ensam om att bejaka Kaos, kanske vänder trenden till min fördel snart, titta här: stökuppror. I så fall har jag varit före min tid, länge. Kram på er

onsdag 2 september 2009

Kanske lite för mycket verklighet...


Idag hade de tre äldsta barnen och jag en intressant diskussion som började med ekonomi, om de är fattiga eller inte. Mannen hade sagt att man alltid kommer att vara fattig hur mycket man än har om man hela tiden vill ha mer. Snacket fortsatte med skatter och att det finns barn i andra länder som inte kan gå i skola, måste springa långt efter vatten, inte mat för dagen och krig. Efter en stund var det någon som sa att det i alla fall skulle vara värre om det varit i Sagan om ringen eller Harry Potter.

Då flög f-n i Kaosmamman och jag hade en föreläsning om att det finns gott om folk som flyr till vårt land för att det är tryggt här. Att det finns länder där barn arbetar från tidig ålder, mördas och svälter bla bla bla...

Jag vet inte om det var en så god idé att ha den där föreläsningen. Storsängen lär väl bli knökfull i natt kanske, men samtidigt blev jag trött på fantasy och disney och vill att barnen ska vara grymt medvetna om att vi har tur. Vad tänker ni? Är det läge med lite tvångaktuellt kanske?

Nu tänker jag dricka lite te med Mannen. Kram på er allihop!