måndag 31 augusti 2009
Härliga vardag
Tänker att det här med semester är som småbarnstiden. Jag blir provocerad när folk säger till mig "njut av barnen medans de är små". Jösses, menas det att man ska ha dåligt samvete när man ibland blir galen av att bära bebis dygnet runt. Är man en usel person om man tröttnar på att plocka småsten och daggmask ur truten på ettåringen för 325:e gången samma dag? Jag vill bestämt hävda att barnen kan vara väldigt njutbara i alla åldrar. Det är liksom inte försent att njuta när barnet börjat förskolan. Ibland är det lättare att njuta av barnen om man gjort något annat också. Det blir lätt samma hype över semestern. Oj så skönt det ska bli... Vad vi ska njuta... Tänk om man hinner bli galnare än i vanliga vardagen på varandra när det är semester?
Både småbarnstiden och semester kan bli kravfyllt. Det "ska" liksom vara underbart så det kan bli svårt att njuta litegrann, när man kan, av det som är just nu. Jag håller på att vardagen är det viktiga. Att vårda den så att man inte bara går och längtar sig sjuk tills nästa semster. Hänge sig åt att det finns raster på jobbet. Ta till vara stunden på kvällskvisten då barnen är så där gosiga och pratar om det som ligger dom närmast hjärtat... Hitta vardagens guldkorn, varje dag eller i alla fall någon gång i veckan... En svår konst men samtidigt är livet inte alltid himlastormande och det är ok.
söndag 30 augusti 2009
Hinner ingenting...
fredag 28 augusti 2009
Det har börjat nu...
alt 1 Fortsätta öka inhandlingen och riskera att våra armar om 10 år kommer att vara som orangutangarmar, vi kommer att bli tvungna att knyta upp dom för att inte trampa på dom av allt släpande av kassar.
alt 2. Sätta barnen kvälls/ helgdiet och säga åt dom att äta sig ordentligt mätta på skola/fritids/dagis, sorry, menar föstås förskola.
alt 3. Börja baka vårt eget bröd, skaffa grisar, höns och några egna kor. Här identifierar jag direkt ett par problem. Mannen och jag är hyfsat toleranta mot vår egen avkomma som stör oss på okristliga tider, en tupp däremot skulle aldrig överleva ett helt dygn. Ett lite mer akut problem är som jag ser det vart man hittar en lagom tam mjölkfri ko.
Alt 4. Flytta de viktigaste möblerna+ våra sängar till något hörn i vår affär. Efter klockan 8 är det stängt så det borde ju passa med våra kvällstider. När de öppnar klockan 9 har vi garanterat ställt oss upp från våra sängar.
Om jag inte vore så förtjust i Stökriket vore alternativ 4 verkligt lockande. Det skulle lösa en del andra problem som till exempel vattenskadan och hallkaoset också. Tänk er att ha en hel affär att sprida skor, innebandyklubbor och skolväskor i. Sortera sura handdukar i kundvagnar... Jösses, ideén har ju inga begränsningar... Kanske borde man kolla hur mycket de skulle ha om vi fick hyra in oss...
torsdag 27 augusti 2009
Reloaded
lördag 22 augusti 2009
Jag är Drottningen i Stökriket
Tvätten i vardagsrummet viker inte ihop sig själv och alla de sakerna som tidigare var på toan vandrar inte heller till nya smarta platser av sig själva. Däremot verkar det finnas en rad saker som smiter iväg av sig själva, nagelsaxar och tejp till exempel. Vi hittar ingenting numera. Det är saker precis överallt men man hittar ingenting.
fredag 21 augusti 2009
02.56, endast mamman och tomten är vaken
onsdag 19 augusti 2009
Halv helg
Sitter här i tystnaden och firar lite för mig själv med en påse chips och Hallonsoda. Jag tror att det här ska bli mitt nya motto: om anledning till firande finnes bör detta inte underlåtas. Nå, vad firar jag då?
måndag 17 augusti 2009
Funderingar om frihet och rörelse
söndag 16 augusti 2009
Kanske en bragdmedalj
På kortet syskonen och jag ger står det: sann vänskap är som riktigt bra hårspray, håller i alla väder. Och jag tror att det ligger något i det, kär varje dag i 40 år är nog svårt att vara. Vet inte ens om det vore vettigt att vara så där nykär i 40 år... vem skulle ta hand om barnen, laga maten, tvätta kläder? Kärlek där vänskap är en stor del av grunden däremot...
Någon klok har sagt någon gång att den bästa livskamraten är då man hittat Mannen, Vännen och Lekkamraten i en och samma person. Finns bara en eller två delar haltar det. Och så klart är det ett samarbete. 40 år är en lång tid, en äkta vardags-bragdmedalj. Hoppas ni har någon att mysa med i höstmörkret. Kram Jenny
lördag 15 augusti 2009
Morgonhjälte behöver vaccin
torsdag 13 augusti 2009
Äkta KAOS
Jajamän, nu är det "på rikt", inget sånt där tramsigt låtsas kaos som en del hävdar att de har utan en ENDA synlig papperslavin, det här är förbi kaos men vi kallar det för enkelhetens skull kaos. Vi har tandborstarna i köket och torkar tvätten i vardagsrummet. Drivor med papper och leksaker överallt. Handdukar som surnat och kläder, kläder och åter kläder. Hallen "fotstädar" vi numera, sparkar allt till ett hörn (de illrosa skorna är strl 46 så högen är inte liten). Vi har givit upp och vandrar runt här i vårt Pompeji...
tisdag 11 augusti 2009
Bää Bääää
Kommer hem från mina föräldrars stuga, vi hade typ 30° inne på grund av byggfläktarna så det har varit skönt att vara någon annanstans. Mannen jobbar och jag har fyra barn, flera kilo äcklig tvätt och en påse mosiga hallon som behöver tas om hand med mig hem. Allt är lugnt. Jag går ett varv i trädgården, plockar lite vinbär också. Sticker ner till macken och handlar kvällsfika värdigt namnet. Barnen är trötta men allt flyter på... Så ringer telefonen och när jag lägger på luren är krisen ett faktum. Någon har råkat bli trampad på, någon har kissat ner sig, någon har ont i magen, någon kommer med en tröja med blåbärsfläckar, sex tandrader behöver borstas, välling skulle redan vara gjord och någon har borta sin kudde.
Shit vad fort det svänger, plötsligt känns det som om jag är ensamsåtende med ÅTTA barn... Flänger runt som ett skållat troll och bräker ur mig såna där -mamma-kommer-snart kommentarer. Eftersom jag är lockig, bräker och verkar dum, som förökar mig utan att tänka på sånt här, inser jag plötsligt att jag nog är ett får. Bää, bäää... Hade det inte varit praktiskt om jag hade blivit det där fåret som dom klonade? Jag vill bli fler, klona mig, klona mig...
När godnatt kramarna väl är utdelade känns det underbart även om jag är lite slut. Fyra underbara ungar... Hm, kloning kanske inte är en så god idé. Fatta hur det skulle bli med tre fyra stycken av mig som virrar runt med galopperande dropphand. Och vilket oändligt antal rubbade idéer vi skulle kläcka. Sen skulle förstås de klonade drottningarna i Stökriket skylla på varandra... Jag blir trött bara jag tänker på det och jag tror nog att Mannen tycker att det räcker med orginalet, en fru. Han ska plugga i höst. Ekonomiskt blir det lite knaprare men eftersom vi inte bor så dyrt tror jag vi vinner allt. Jag längtar tills att vi blir två föräldrar VARJE morgon och kväll...
fredag 7 augusti 2009
Det lider mot höst
torsdag 6 augusti 2009
Tuff kärlek
Jo, jag tror att det är nödvändigt ibland. Ibland är det en förälders plikt att bli rasande och bära ut ett tjatande/ skrikande barn ifrån affären. Att bestämt säga att du får inte ta dockan av henne, hon hade den och sen ta av barnet dockan. Att leverera budskapet -gör vad du vill unge, det kommer ändå inte att bli så. Jag hör att du säger att alla andra får men jag tycker inte att det är lämpligt, du får inte. -Du får vänta lite, önska dig i julklapp...
Jag har sagt det förr men som jag ser det är det inte min uppgift att se till att barnen ständigt är lyckliga. Hemska tanke, vilka förväntningar går de då in i vuxenlivet med? Ibland är det tvärtom min uppgift att stå ut med att barnen är lite olyckliga. Trösta men inte försöka ordna bort allt. Det är kärlek att lära barnen att de klarar av motgångar och att de får ansvara för sina handlingar också.
Lillebror är sex år. Han är urmysig och superknäpp så som våra sexåringar brukar vara. Utbrott ett par gånger i veckan (barn med hett humör kan ha flera om dagen men då går de över snabbare). För ett tag sedan klippte han ett jättestort hål i sina favoritsockar. Han var arg och ledsen i flera timmar när jag kastade dom. Stackars stackars han men man kan ju inte ge sig till att köpa nya sockar till någon som klippt sönder sina. Så, det blir mycket tuff kärlek för Lillebror. Utbrott och så kramas, trösta och prata lite... När Storebror och Storasyster var i den här åldern kom de båda två hem och hävdade att de skulle äta godis till middag med var sitt efterföljande utbrott när nejet var ett faktum...
Och när något barn liksom "behöver" bråka lite extra, med föräldrarna eller med varann är det bra att ha jobbet där man kan vila upp sig, göra andra saker med andra människor. Då kan man leverera, inte bara tuff eller kärlek utan tuff kärlek. Kram på er