fredag 31 juli 2009

Welcome to the jungle...

Vid det här tiden på dygnet känner man djungelkänslan. Det har blivit lite skumt här inne. Det knastrar när man går och så hänger det saker från taket. Det är tropiskt varmt och fuktigt... Det är inte alla man möter som pratar ett språk man förstår heller, framförallt inte längre fram på natten. Det surrar lite och med hettan förväntar man sig bara att höra ett lejon ryta från något hörn... Men vänta nu... jag har ju inte åkt utomlands...

När jag tänder taklampan ser jag kläderna som vi försöker torka på alla upptänkliga ställen, även från krokar i taket. Det är svårt att torka saker när det är rötmånad och vattenskada vid tvättstugan. Golvstatusen är spännande. Jag hör byggfläktarna inifrån toan...

Nä, nu släcker jag lampan och googlar på cikador. Allt finns ju på nätet. Det måste gå klämma fram cikador så att djungeln blir ännu mer autentisk. Med lite fantasi kan fläktarna ingå i djungelljudet. Skippar vi städningen ett par dagar till kan vi säkert övertala några schyssta skalbaggar/ stora spindlar /ormar att flytta hit. Drar vi ner markiserna kan vi ha djungel på dagarna också. Med mörkläggningsgardiner kan det bli riktigt spännande att å smyga runt här. Passar vi på och tvättar mycket lakan och hänger i taket har vi lianer. Sen kan vi fixa hängmatta någonstans och ligga och läsa för barnen "i skuggan". Sen kan jag säga till Mannen att den här resan är alldeles underbar så det kan vi göra igen. Tänk så härligt att vi får vila ut i tropikerna, helt gratis med alla möjliga bekvämligheter, till och med rinnande drickbart vatten. Dessutom har vi nära till släkt och vänner...


torsdag 30 juli 2009

Näsan ovanför vattenskadan

Jajamän... Man kan ju inte ha den nedanför hur länge som helst utan att drunkna direkt;-) Och en bil som kokar kan man reparera...

Nå men när jag lyfter näsan blir jag aningens uppbragd. Över att det alltid alltid är killar som gäller. Läser någonstans att man någonstans i USA tänker att pappan ska få vara med och bestämma om en graviditet ska genomföras... innebär det att det samtidigt kommer att lagstiftas om att pappan måste ta ansvar och blir tvångshämtad om han inte gör det? Vad händer om han ångrar sig, som bekant har hon och hennes kropp inte en chans till det...

Och så tänker jag vidare, inser att om jag och Mannen sökte samma jobb så skulle han i ungefär 100% av fallen få jobbet (jo, vi har samma utbildning och tänka sig, jag har till och med längre arbetslivserfarenhet, han skulle ändå få jobbet). När Mannen inte känner till vilken jacka vårt barn har tycker dagispersonalen att det är charmigt. Mig jagar de för att schemat inte är ifyllt, fastän jag uttryckligen sagt ett gäng gånger att det är MANNEN som har konstiga arbetstider och därför är det HAN som ansvarar för att fylla i och lämna schemat...

Varje gång en lärare gör experimentet att ställa varannan fråga till tjejer och varannan till killar tycker BÅDE tjejerna och killarna att tjejerna får alldeles för mycket uppmärksamhet... Tjejer och killars sport, julklappar osv osv... Listan tar aldrig slut helt enkelt...

Och så klart, som vanligt när man pratar orättvisor så tänker folk ungefär typiskt karlhatare. Icke, det är bara det att jag tror att ALLA skulle tjäna på att man lyssnar och tycker att både på tjejer och killar är lika viktiga. Att barn har två föräldrar som tar lika mycket ansvar för barnen. Att båda könen i alla åldrar kan skratta, gråta, skrika, hoppa och vara omhändertagande. Tänk vilket häftigt samhälle vi skulle få...

Om ni tycker att jag är gnällig kan ni, medan vi väntar på det samhället, hjälpa mig att försöka komma på jobb där kvinnor är så eftertraktade att de skulle få jobbet istället för mannen. Ha en trevlig kväll




tisdag 28 juli 2009

Hej Hopp


Vad gillar ni vår nya designade hall? Badrummet är ännu mer feng-shui förrutom att det står två feta fläktar där. De kreativa förslagen lyser med sin frånvaro men för några dagar sedan blixtrade jag till. Jag gav förslaget till Mannen att vi skulle sälja huset med inventarier och allt och flytta till varsin hyrestrea vägg i vägg. Då kunde vi träffas varje söndag och förhandla om vilka barn som skulle funka bäst ihop och med vilken förälder den kommande veckan... Sen kunde Mannen och jag smyga till varandra ibland när det passade...

Mannen såg rätt förvånad ut över förslaget och eftersom vi har haft fullt upp med släktträffar, barnkalas, kokande bilar, taskigt väder, barnbråk och vattenskadan har vi inte hunnit prata så mycket. Eftersom livet är som det är känns det inte som om vi kommer att hinna det heller innan Lillasyster flyttar hemifrån. Enda nackdelen som jag kan se just nu är att jag råkar älska Mannen och gärna både vaknar och somnar bredvid honom. Te kopparna på kvällen kan också bli lidande förstås. Nu blev jag erjuden te. Vi tar det där någon annan kväll men erkänn, visst är det ett bra förslag, separerad på låtsas! Barnen skulle förstås tillbringa massa tid med att prata med psykologer som vuxna men risken finns att de kommer att göra det i alla fall, med låtsas separerade föräldrar har man i alla fall verkligen en anledning ;-)

fredag 24 juli 2009

Det börjar närma sig nu...


Den där gången då allt bara börjar funka. När allt jag rör i blir vackrare och bättre. Det är ett tag kvar. Igår när jag åkte iväg med fem barn och skulle ha roligt, eftersom hantverkarna bröt sönder huset, började bilen koka. Tack vare hjälp från kompisar så löste det sig (underbart med vänner när det kniper) men ändå, jag tror att jag var lika varm som bilen en stund...

Storasyster fyller år idag. Vår dansande och konstnärliga dramatiker. Barnet som lär mig så mycket om tålamod och kärlek. Hon som genomskådar en men ändå har överseende med ens brister, förutsatt att man erkänner dom. Nio år klok och samtidigt liten. Vilken tur vi har att vi fått lära känna henne.

Nu tänker jag ta paus från huset ett par dagar. Inte gå på ihoptejpade mattor. Stänga av vattnet och inte spana i taket efter nya skador. Bilen ska med, det blir full värme och ve den om den börjar trassla igen... Då blir det skroten... Annars tänker jag inte röra vid någonting, jag verkar ju ha lite bad touch så att säga. Storebror hittade en fyrklöver för någon vecka sedan. Om det inte vore så oetiskt skulle han få köra bilen;-) Vi ses om ett par dagar, sköt om er

torsdag 23 juli 2009

Da Capo

Nu börjar vi om igen. Storebror fyllde år igår och vi hittade nya droppar på nytt ställe i källartaket. Vattnet är avstängt. Imorgon fyller Storasyster år med tillhörande barnkalas. Idag kommer de att bila upp golvet i hallen... Vår magiska hall som käkar skor, vantar och diverse andra prylar. Nu kommer den att bli ett svart hål på riktigt. Fortsätter det att funka så här bra kommer vi att behöva bryta upp köksgolvet också. TJOHO!!!

Det är bara att inse, istället för att vara Molly Weasley bor jag i den LÄCKANDE KITTELN. Grattis Jenny... Nu har jag tänkt ta med mig minst fem barn och stora plånboken och åka och göra något ROLIGT!

onsdag 22 juli 2009

Om jag vore Molly Weasley


Idag firar vi 11 år som föräldrar Mannen och jag. Det där barnet som vi ägnat 5 år av vårt liv åt att försöka få att sova fyller år. Tur att han var så söt, annars hade vi givit bort honom... Han är inte alls lika nära att bli såld på loppis nu när han är 11. I kväll ska vi gå och se Harry Potter med min syster. Massa popcorn och drömma sig bort en stund.

Tänk om jag hade varit Molly Weasley. Oj vad jag hade trollat då. Vattenskadan skulle vara fixad på en grisblink, nej förresten, toan får stå kvar ute. Noga då, jag vänder mig utåt i världen i stället. Hokus pokus så har alla människor lika värde och allt fördelas rättvisare. Abra kadabra, så finns lagom mycket mat till alla och någon vill ha och krama varenda unge i hela världen. Sen svänger jag lite med trollstaven så utrotas krigen å så miljön å vips börjar vi alla leva hållbart för framtiden.

Jösses, konsekvenserna skulle bli RÄTT stora för oss alla. Hm, eftersom jag inte är Molly Weasley får jag fundera ut vad jag kan göra fastän jag bara är en vanlig kvinna med en liten blogg. Länka lite till andra som tänkt till lite förstås. Flickors rätt att vara lite lortiga. Vad mer kan man göra, vad tänker ni? Kram på er

måndag 20 juli 2009

I´m back

Jodå, det blev lite mycket så jag hann inte blogga innan jag och Storasyster och Lillebror stack till Gotland. Två barn och en mamma. De som ville åka åkte. En del har fått för sig att vi separerat för att vi delat familjen ett par dagar på semestern. Nix pix. Tvärtom, vi har respekterat varandras olika viljor och längtat. Dessutom är tre personer ett avsevärt smidigare antal personer att resa med. Tre handdukar som kan surna, tre viljor som ska samsas, tre magar som ska mättas, tre pers i toakön, tre rumpor som ska få plats i en bil osv. Det märktes framförallt i början av resan när vårt tänkta övernattningsalternativ, tält, sprack eftersom Storasyster kräktes. Inte så stor apparat att hitta alternativt boende...

Men vi har haft det underbart. Som vanligt lite randigt förstås... Jättebra och sen har vi blivit hungriga eller trötta så då har vi bråkat eller brutit ihop. Någon har sagt att barns sorg är randig. Jag skulle vilja påstå att de flesta av barn är lite randiga, ofta i väldigt starka färger. Kanske borde vi vuxna tillåta oss att vara lite mer randiga också. Känna känslan ordentligt och sen släppa den en stund. Mm, det där tål funderas mer på. Nu tänker jag ägna dagen och kvällen åt att vara randig. Kramas och bråka, "njuta" av varje sekund...

Och jo, imorgon kommer byggarna och fortsätter med rivningen. Så imorgon kanske vi kan leka inte röra mark... Hoppas att ni har det bra allihop.

tisdag 14 juli 2009

Fortfarande inget vatten...

och vi ska ha sexårskalas idag. Både barnkalas och vuxenkalas. Måste erkänna att det börjar ta emot nu att inte ha vatten. Hade vi velat bo lite primitivt hade vi ju förstås förberett oss på det och hyrt en sån stuga. Lite dyrare blir det och mycket jobbigare. Spola manuellt i toan, släpa vatten, åka till någon annan och duscha. Packa ihop tvätt och asa iväg den och vänta på att den ska bli torr...

Idag kommer även bygggubbarna och börjar riva. Jag hoppas VERKLIGEN att de förrutom att riva och bila upp golvet kommer att fiffa till så att vi får rinnande vatten, NÅGONSTANS...

Trots detta är det en underbar familj att fylla år i. Syskonen har ordnat presenter... Storebror har givit bort saker som han inte behöver längre. Storasyster har köpt något som ännu är hemligt. Lillasyster köpte också en present. Första gången hon slog in ett paket själv. Det gick åt mycket tejp... Och alla snurrar de runt Lillebror som vänliga flugor. För sex år sedan väntade vi nästan ihjäl oss på denna underbara unge. Han som lärt oss otroligt mycket om hållfasthet bland annat. Vår blonda solstråle... Det blir lite stökigt på Lillebrors födelsedag men så är det att födas i en Kaosfamilj. Grattis till oss allihop som fått förmånen att lära känna Lillebror.

söndag 12 juli 2009

Äntligen fattar man felet...

När det är semester kan man lätt få en överdos av vissa ord. Först, sist, mest, minst, störst och flest tillhör dom orden. Men vänta nu... Det här påminner mig om något. Alldeles väldigt mycket påmind blir jag, om ett barnprogram som gick när jag var liten. Ett barnprogram som jag tycker att det är jätteroligt att barnen tittar på.

Det är Magnus, Brasse och Evas fel att det låter mest, minst, fler, först och störst här hemma från morgon till kväll. Och så tror man att detta är oskyldigt och går över, icke. Vår totalförstörda generation som indoktrinerats med fem-myror mätar och tävlar även som vuxna i allt möjligt och omöjligt. Anar en konspiration. Kan det vara så att fem myror tidigt sponsrades från byggföretag, bilfirmor, kläddesigners och bebisprylskedjor. Allt för att tjäna pengar på att vi försöker bräcka varandra. Jag håller just nu på att forska i möjligheterna att dra eländet inför rätta och kräva ett totalförbud. See you in court fem-myror...

lördag 11 juli 2009

NEG, NEG NEG

Mitt mantra funkar sisådär... Just nu är jag mest nöjd med att jag inte var kvinna för hundra år sedan och alltid måste vara utan rinnande vatten. Sen är jag väldigt tacksam mot vännerna som stöttar, peppar och skrattar med oss. Vi har lyckats bjuda bort oss på middag hela helgen. Annars känns det sisådär måste jag erkänna. Kämpar också med att åkalla guldfiskminnet. Att tänka nä men vilket fint hus, kanske vi skulle köpa det här... synd att det är en vattenskada i det bara men det kan man väl fixa... Det har just slutat droppa fast vi slog av allt vatten redan igår...

fredag 10 juli 2009

Vatten ute vatten inne vatten i SINNE!!!!

Det hällregnade ute. Vis av gårdagens misslyckanden på grund av vädret tänkte jag omorganisera lite i köket. Nu kunde väl ingenting gå fel? Ni vet den där gamla tanken som man bara inte ska tänka. Storebror och jag började ordna och pyssla. Rev ut allt från skafferiet och några skåp. Nu skulle det bli ordning på torpet! Först blev det förstås stökigare än någonsin men flitens lampa brann.

Efter en stund gick vi ner i matkällaren för att hämta lite saker. Där hittade vi en onaturlig pool med vatten på golvet och drop-drop från taket. Jamen TJOHO!!! Jag som just tänkt att jag varvat ner helt och är beredd på lite arbete och semesteräventyr. Stor vattenskada och renovering av badrum var INTE det jag tänkte på då , ALLS.

#€#?? (en massa fula ord). Jag blir så megasuperduperfuckedup, det här är BOTTENLÄGE. Det enda jag just nu kan göra är väl att lägga ut en blogg för att glädja er andra som inte har vattenskada. Tror inte ens att de personer som är otroligt intresserade av heminredning och älskar att fundera på klinker skulle önska sig detta (själv är jag gravt ointresserad, jag vill bara att saker ska funka). Så alla ni med hela vattenledningar och droppfria tak gläd er, för att inte tala om ni som bor i hyreslägenheter...

Ok, tänk tänk tänk Jenny... Hur ska vi vrida på det här? Visst, vi har vattenskada men det här är inte det värsta som kan hända en människa. Alla är friska och vi tycker om varandra. (Nu har jag inte tid att skriva mer, måste upprepa mitt nya mantra, det här är inte det värsta som kan hända en människa, alla är friska osv)

torsdag 9 juli 2009

Lurad på grunden?

En sväng på stan för att inhandla det nödvändigaste och luncha med gammal kompis. Lunch med gammal kompis är ju aldrig fel. Att avhandla lite viktigheter, underbart. Det nödvändigaste var presenter till Lillebror, en ny bikini och färg till bron. Sen "vann" jag 350:- eftersom jag inte hade någon parkeringsböter på bilen. Hurra!

Sen skulle man kunna säga att det mesta gått och skitit sig. När jag kom hem kände jag mig nöjd. Öppnade målarburk och körde igång, underade lite på om jag blivit lurad eftersom bron ska bli vit och grundmålan är ljusbrun. Vad vet en person som är genuint ointresserad av hemmafixande? Full av energi målade jag efter det som jag tror är konstens alla regler. Noga var jag också till på råga på köpet. När jag var klar tog jag Lillebror med mig och lämnade ut inbjudningar till kalas. DÅ ÖPPNAR SIG HIMLEN OCH VRÄKER NER ETT HELT HAV MED REGN. Lillebror och jag kämpade för att få ut kalaslapparna. Väl hemma fryser jag som en hund och ser att den jävla målafärgen runnit bort. Den nya bikinin känns inte heller helt aktuell. Återstår bara att tokskratta.

Ska det regna på detta sättet länge till målar vi ett stort schackbräde på golvet i vardagsrummet och så kan jag lära alla barnen schack framför brasan iförd min nya bikini...

onsdag 8 juli 2009

Nostalgi

Fler klädchefer besökte bytesbordet idag. Befriade oss från ännu mer kläder som ingen kan ha, tack. En hade en tvååring med sig, en sån där vansinnigt charmig en. De är för charmiga tvååringar, ettåringar och bebisar också förstås. Ändå gjorde Mannen o jag high five på att vi inte ska ha någon fler, mer än till låns. I kväll adopterade vi bort trotjänarna spjälsängen och skötbordet . Barnvagnen har blivit lådbil. Efter 11 år med skötbordet åkte det idag. Stort och begagnat redan när vi köpte det, sista året har det mest varit avstjälpningsyta för kläder. Underligt nog blir jag ändå lite nostalgisk. Det blir som en symbol. Ska vi ALDRIG mer ha en bebis??? En liten skräpbebis som gnusslar och gnyr. En sån där varm sak som är så korkad och söt och pickar på en lite hungrigt.

Jösses, dra mig baklänges... Mm, ja men det är nog precis vad jag behöver... Laga mat och gunga en maxicosi med foten samtidigt som någon berättar att skorna blivit för trånga, någon börjar rumstrera om i kylskåpet ger högröstat andra förslag på mat, någon söker förlupen baddräkt och någon vill ha hjälp med läxan samtidigt som telefonen ringer... Fyra barn är många och då är fem ännu mer, lite matte har man snappat;-). Vet inte om man tänker att man kan stoppa tiden när man tänker att bara en liten till... Nä, tiden går framåt vad vi än gör. Och bebissaker är bara bebissaker. Iväg med dom så att vi kan få plats för de nya spännande tiderna... Det är charmigt med fyra, sex, nio och elvaåringar också. Alla åldrar är charmiga. FULL FART FRAMÅT!

måndag 6 juli 2009

Klädchefernas sammanträde

Vi tog ett gäng kläder som ingen för tillfället vill/kan ha och la upp alltihop på pingisbordet. Reglerna var att man behövde inte ha med sig något men om man hade det så skulle det vara något som man inte vill ha tillbaka. Sen fick vem som helst ta vad den ville ha. Vi stod och tittade och plockade en stund. På en ena halvan av bordet fanns lite större kläder, på den andra halvan lite mindre. Sedan utnyttjade vi vår egenskap av chefer och delegerade arbetet till barnen och gick och fikade. Jättetrevligt.

Storasyster provade och provade. Jag tror inte att någon gick lottlös härifrån. En del barn hade hittat massor med egenhändigt valda tjusigheter. Nästa gång ska det nog organiseras lite bättre men framförallt ska jag övervaka vad Lillasyster plockar åt sig. Det blir nämligen ingen walk-in-closet till henne eftersom vi funderar på hur vi ska kunna ordna ett litet rum åt henne när det blir dags.

Och heja köksdörren. Med en hel hjord ungar som springer runt och busar är det underbart för klädcheferna att kunna stänga dörren och fika vidare...

söndag 5 juli 2009

Från tanke till handling

Igår kom jag på den, idén. I skrivande stund vet jag inte om den är bra eller dålig. En klädbytarkväll med klädcheferna i några andra familjer. Så där lite på en höft, vi träffas, fikar och byter barnkläder. Kruxet kan vara att vi har barn i samma storlekar. Vi får se. Imorgon vid sjutiden kommer här nog att vara en del klädchefer med tillhörande intresserade ungar. Tänka sig att det slumpar sig så att de flesta klädchefer i familjen AB är kvinnor... Nåja, kul ska det bli i alla fall

lördag 4 juli 2009

Suckarnas bro


Vår bro kvider, nästan ylar så det hörs. Det har den gjort i två år nu. Inte på det gamla vanliga sättet. Ni vet det där - Snälla röj undan alla filtar, blöta handdukar och badkläder, befria mig från kritstenar, blomvaser med svampar och gräs i. -Lyft ifrån mig bandyklubbor, trasiga blomkrukor och fina stenar innan jag viker mig under tyngden. Det är inte den gamla bönen som vi så ofint ignorerar. Den här är helt ny.

Den nya bönen handlar om överlevnad. Förra gången vi målade var sommaren -05. Lillasyster var bebis och det var jag som gjorde det. Arbetet blev oerhört dåligt gjort. Att jag helammade kan vara en förklaring till det undermåliga arbetet. Det kan också bero på att jag, som en kompis skrattande påminde mig om, hade 40° feber och tuggade Alvedon som en besatt. Snacka om taskig tajming att påbörja ett projekt...

Sen tillkommer slitaget på den arma bron. SLITAGET med stora bokstäver. Det klättras och klängs på bron. Den har även ofta varit regelrätt krigszon (JAG ska in FÖRST). För ett par veckor sedan gjorde Någon ett litet skutt och höll i sig i bron. Denna Någon har nog skuttat här förrut, enda problemet är Någon numera har storlek 43 i skor med tillhörande viktökning... KNAAAK lät det...

Så nu hörsammar vi bron och tänker ge den konstgjord andning. Som vanligt blir det ingen home-make-over, vi kör med make-up så länge det går. Även om i alla fall jag dör av tristess nästan redan innan jag börjat så ska jag skrapa skrapa och måla. Bra den här gången. Sen tänker jag lysa frid över bron och ha en TV-skärm med det gedigna regelverk som kommer att omfatta all vistelse på bron. Har inte riktigt löst straffskalan än. Den första tanke som slår mig, inrullning i tjära och fjädrar känns inte som ett vettigt alternativ...

fredag 3 juli 2009

Magiska dagar

Det blev fint väder ändå, fast inte så varmt. Perfekt, det bli en magisk dag. En sån där dag när här är allt mellan noll och tio ungar. Då de som för tillfället är här käkar microbuffé till lunch och kanske glass om det räcker till alla. Å så vi släpar in och ut saker. Vattenpistoler, kuddar, ritpapper, krocketklubbor, tidningar, filtar, sand, fina stenar och utklädningskläder vandrar nästan som med osynliga trådar in och ut ur huset och runt hela gården. På kvällen tittar föräldraparet upp mot himlen, verkar det inte bli regn plockar vi inte ihjäl oss. Allt ska lix ut/in imorgon igen.

Magiska dagar, allt vi rör vid får liv. Vi behöver inte göra så mycket egentligen, det går av sig självt. Vips kommer man runt hörnet och hamnar mitt i en stor lek där man får akta sig för ett farligt vandrande träd. Tacksamheten är enorm. Det är inte allom förunnat att bo mitt på ett ställe där bara fantasin sätter gränserna... Dessutom tillkommer den extra kryddan att både kärleken och bråken flödar, i ungefär lika delar;-). Fyra friska barn, det må vara kaos men det är underbart!

Nu måste jag gå, har blivit medbjuden på en cykeltur med smultronspaning. Kan bli vad som helst. Kram på er

Kylskåpsvarmt igen


Igår var jag ute på galej. Jätteroligt, träffade massor med folk, dansade och skrattade. Klockan 00:30 hände det som brukar hända, jag kände att jag längtade hem till Mannen. Berätta allsköns tokigheter som hänt o dricka en kopp te. Det är då jag brukar skicka SMS till honom för att försäkra mig om att han inte gått och lagt mig just innan jag kommer hem. Vi satt och surrade till två någon gång...

Och klockan 06:30 gick reveljen idag. Det är lite varmare än kylskåpskallt ute. Känns skönt, både att vara vaken och att det inte är kanonväder. Idag ska vi ha en seg dag. Möjligtvis dammsuga vårt stampade jordgolv lite. Annars tänker jag nog mest sitta i Bjärven, vår mest älskade och puckade möbel (1200 liters lurvig sackosäck) och läsa. En brasa... Kanske går jag och lägger mig en stund igen också. Hoppsan, nu börjar Lillasyster gå runt och väcka hela huset för att "katten" fyller år. Hon måste stoppas... Ha en bra dag

onsdag 1 juli 2009

Äventyrens dag

Först och främst måste jag få säga att jag brukar tycka att barn inte ska ha så mycket aktiviteter när de är små. Sen tänker jag tillägga att Lillasyster varit på ridlekis i två dagar (varför vara konsekvent när det är roligare att vara inkonsekvent). Lillasyster har ridit på världens snällaste Wille, travat ett par meter och varit på liten ridtur i skogen. Lillasyster var minst en decimeter längre när hon kom hem och berättade. Hela familjen visade stort intresse, alla frågade hur det varit, alla lyssnade på vad HON hade att säga. Coolt...

Och sen har vi varit på Cirkus. Jösses så roligt! TV spelsbarnen fick uppleva saker "på rikt". Dresserade katter, akrobater och clowner. Vilken upplevelse! Cirkustältet var mindre än halvfyllt men vi som var där fick oss månadens upplevelse IRL. Dyrt? Om man tänker på upplevelsen så nej. Jämför man med alla renoveringar, hemförbättringar och att systembolaget försäljningsrekord under midsommarhelgen så var det prisvärt och något som hela familjen verkligen uppskattade. Storebror var inte med men han ångrade sig sen. Så springer ni på en cirkus, gå dit och häpna, hisna och skratta. Ni kommer inte att ångra er.

När jag blir stor ska jag bli cirkusprinsessa. Eftersom jag behöver lite tid på mig och träna in färdigheter passar det perfekt. Lagom tills Lillasyster flyttar hemifrån (om ca 16 år) har jag tränat in något magnifikt cirkusnummer och kan rymma iväg. Återstår bara att övertala Mannen att bli med men han är ju van vid vårt cirkusliv så... Ha en bra dag